Dag 20

Ja vad ska man säga...
Det går väl ok. Jag har inte fuskat, vilket kan ses som en bedrift, första gången på soppor fuskade jag på dag 18 andra gången på soppor tror jag att jag fuskade på dag 12. Nu har jag gått nästan 20 dagar och har klarat mig bra. Det jag möjligen fuskar med är vatten, lediga dagar får jag inte samma rutin på vattendrickandet. Så där måste jag ta mig i kragen. Jag skulle med fördel behöva röra på mig en hel del mer. Någon enstaka promenad har det blivit.

När jag körde i gång för snart 3 veckor sedan sa min man att vi skulle göra en utvärdering efter 3 veckor. 21 dagar räknade min lilla reptilhjärna ut....så länge var jag tveksam till att jag skulle klara/orka. Jag var ju inte särskilt peppad.
I morgon är det 21 dagar. Jag klarade det så långt i alla fall och ett par veckor till blir det säkert. Har inga direkta planer på att sluta ännu.

Jag tycker att det gå ganska bra, som sagt roligt är det ju inte men det gå. I torsdags hade jag två vänner här över dagen, vi hade det så trevligt och det gick bra att laga mat och bjuda dem på. I går bjöd vi över min kompis och hennes barn på Tacos eftersom hennes man var borta över helgen. I kväll få vi också gäster, har dock inte kommit på vad vi ska bjuda på ännu. Har klarat av påsken och dess frestelser, har haft gäster och lagat mat och det går ändå ok. Försöker på sätt och vis tänka att samma sorts mat finns för mig att äta lite längre fram. Maten tar ju inte slut. Å andra sidan måste jag ju redan nu tänka på att om jag ska äta sådan mat måste jag först ta reda på hur mycket som är rimligt att jag äter om jag vill stå fast vid min vikt och inte öka igen. Så lite oro finns ju. Det är ju egentligen inte sopporna som är den svåra biten, det är ju livet efter sopporna som är det svåra. Vill inte ta till soppor varje vår som jag gjort nu tre gånger. Jag kan möjligen tänka mig att ta en vecka eller två på soppor varje vår för att rensa kroppen.

Jaja, den dagen den sorgen.

Just nu är det helg och jag är såååå nyfiken på vad vågen ska säga på måndag, så på sätt och vis vill jag att det ska bli måndag snart. Samtidigt som jag inte vill det för då är ju helgen över.
Å andra sidan är det ju skönt just nu att tiden går ganska snabbt, vill ju inte soppa längre än nödvändigt. Haha livet är fullt av motsägelsefulla känslor.

På torsdag ska jag på mitt sista samtal med min samtalschoach hon går i pension i maj. Det känns lite konstigt att inte gå på fler samtal när man gått nästan varannan vecka under ett och ett halvt år. Första gången hon nämnde att det skulle bli så här fick jag lite panik och ångest. Vad skulle hända? Var jag klar med mina samtal? Skulle jag börja hos någon annan? Frågorna rusade runt. Nu har det gått ett tag och den största oron har lagt sig. Jag mår bättre än på länge och även om jag kommer att sakna samtalen så tror jag att jag kommer att klara mig fint.

Livet känns ganska ok just nu. Visst går det lite upp och lite ner men jag minns ju själv vad tråkigt och jobbigt det var de perioder då det var lite upp och mycket ner eller den perioden då allt var helt utan upp eller ner. Då inget spelade någon roll alls. Livet börjar gå tillbaka till det "normala". Det känns bra.

När jag första gången sökte hjälp december -08 var allt svart.
Sommaren 09 var allt grått eller beige. Fast det var jag inte så medveten om då. Nu kan jag se det.
När jag fick nya tabletter hösten 09 vände det. Nu ser jag färger igen.
Det är väl så man kan sammanfatta de sista 18 månaderna. Det är så jag ser på det just nu.

Jag har ofta sagt att jag på något sätt förstår att jag borde vara glad och framför allt nöjd, jag har det ju ganska bra. Hus, hem, familj, jobb och vänner mm mm.
Men jag kände mig aldrig nöjd. Det är ett ord som ekat länge, jag var ju aldrig nöjd. Jag ville känna mig nöjd någon gång.

Just nu känner jag att jag är ganska nöjd. Mer än på väldigt länge. Det finns egentligen bara en sak som jag inte är nöjd med och det är min vikt. Att vara nöjd med mig själv är det största problemet. Och det kommer inte att gå över just like that. Men jag är medveten om det och jag jobbar med det och jag får hjälp av vänner och bekanta. Det finns hopp!!!

Att jag redan nu i april dessutom fick reda på att jag får stanna kvar på mitt jobb är ju helt enkelt fantastiskt. Nu gäller det "bara" att få färdigt mina rester från slöjdutbildningen så ska de försöka att omvandla min tjänst till en slöjdlärartjänst och då behöver jag inte hanka mig fram ett år i taget som slöjdlärare.

Ha en bra dag vänner!!!