Vilken dag!

Åh vad jag är glad att var hemma.
Men jag överdriver en smula, glad är jag verkligen inte.
I dag känns det tufft.

På skolan där jag jobbar har men sedan många år en tradition, man har en Ull&Lin-dag varje vår med årskurs 5. Årskurs 6 har en skogsdag.
Förra året hade jag så min första upplevelse av denna dag. Vi hade tre stationer, en där man arbetar med lin, en där man växtfärgar ull och så en tredje station. Jag ordnade så att eleverna fick karda och spinna lite. Det var en av sommarens varmaste dagar, det var inte roligt. Den lilla vind som dock förekom drog med sig "bös" från de som fixade med lin, våra kardflor flög iväg. Inte bra, plus att barnen tyckte det var SÅÅÅÅ tråkigt.
I år tänkte jag i stället att de skulle få väv med det växtfärgade garn som ligger i skåpen sedan flera år. Mobilfack skulle det bli. Det gick väl SÅDÄR!!!

Innan vi ens kunde sätta igång med fösta passet var jag svettig, sprang runt som en skållad råtta för att hinna få i ordning på två stationer.
När vi så kunde komma igång var det mycket som inte blev som jag tänkt. (om jag nu tänkt alls?) Då visar det sig ändå att den första lektionen ändå var den trevligaste på dagen.

Ibland undrar jag varför jag ens orkar jobba som lärare? Jag blir ju bara sur.
Att gå på soppor gör väl inte saken bättre.
Dagen var kass helt enkelt.

Så vände det plötsligt. Jag sökte ju ett annat jobb för några veckor sedan, har inget hört så jag trodde det kvar kört. I dag ringde de, jag var en av tio utvalda för intervju av etthundrasex stycken sökande. Jag blev glad och hoppfull. Men det gick över.
För jag tror inte att jag får jobbet. Jag vill ju kunna jobba mina 40% som slöjdlärare nu när jag äntligen är klar. Vet att de inte vill att jag har båda jobben eftersom jag inte är flexibel, kan ju inte rycka in och jobba måndagar och tisdagar. Det blir lite tokigt.
Så nu är jag deppig för det.

Tankarna flyger och far.
Om jag nu tycker det är trist med skolan varför inte satsa på detta jobbet?
75% inom handel ger ju inte mycket klirr i kassan. Men....

I går fick jag ett trotsigt infall, jag dög som jag var... sug på den du!
Jag kunde nog egentligen sluta med sopporna för jag skulle aldrig kunna bli smal och förbli smal. Så jag kunde väl lika gärna äta lite.

Misstaget jag gör???
Låter det gå för långt mellan mina måltider....

Jaja, nu har jag gnäll färdigt, för stunden i alla fall. Jag ska slåss med min symaskin ikväll med ett projekt som jag inte vet hur jag ska lösa så jag återkommer kanske.