Gårdagen vill jag helst lägga bakom mig.
Det var en helt värdelös dag.
Efter att ha varit nära att äta något i flera dagar så hände det i går.
Jag hade gått förbi burken med salta jordnötter en massa gånger och stor plötsligt där med munnen full. Ville sluta där och då, spotta ut nötterna. Men det gjorde jag inte. Jag gick på jakt, leta upp annat ätbar i köket och glufsade.
Fick inte ont i magen, vilket kanske var synd, det hade varit rätt åt mig. Jag hade dåligt samvete och mådde dåligt resten av dagen. Känslorna var i bott.
Jag orkade inte skriva om det i går, då hade jag säkert lipat.
I dag är jag på med sopporna igen, det måste gå. Jag har tittat på bilder sedan sommaren och ser ju att jag faktiskt var smalare än jag varit på många år. Jag vill dit igen och detta är nog enda sättet just nu.
Har varit på samtal i dag och fick rådet att tänka på de dagar jag klarade och inte fokusera på den dagen som jag inte lyckades. Och det är väl där jag står just nu.
I dag har jag bakat två ananaspajer. I kväll åker jag på kvinnohelg och kommer hem i morgon. Har sett farm emot denna helg men just nu känns det lite jobbigt att behöva gå på sopporna när jag vet att det är festmåltider planerade. Jag står för halva desserten. Har aldrig bakat den förut och har ingen aning om hur den smakar.
Första känslan är att stanna hemma och inte åka, men jag kan ju inte isolera mig, måste leva. Jag försöker gömma mig och mina soppor just nu. Skäms lite.
Varför? Jag vet inte.... är ganska hård mot mig själv och tycker av någon anledning att de är viktigt vad jag tror att andra tycker och tänker om mig. Detta styr mycket i mitt liv och jag kämpar mot mig själv för att göra saker så att jag blir accepterad. I mitt huvud tror jag att andra tänker på att jag jojobantar, att det inte är bra för mig, att jag håller på med mina löjliga soppor igen för att jag helt enkelt inte klarar av att äta som jag borde.
Varför vet jag inte. För om jag går till mig själv skulle jag inte tänka så om någon annan.
Jag dömmer mig själv hårdare än jag dömer andra. I fall gör jag det ibland.
Har vilat en stund, fryser idag när det är regnigt och har värmt min vetevärmare flera gånger, får nog ta med den i helgen.
Känner mig trött just nu och fortfarande frusen. Ska väva i en timma innan jag åker så att jag kommer någonstans med väven också. Ligger lite efter i mitt schema över vad jag ska göra innan nästa besök till universitetet, vilket också är det sista.
Dags att ta itu med livet.
1 kommentar:
Ur motgångar kommer styrka, det har du väl hört? Nu vet du hur du mår och hur du känner dig om du står inför samma problem igen. Fast jag förstår precis det där du skriver om att "plötsligt hade du bara hela munnen full av nötter". Det känner jag väldigt mycket igen. Inte från när jag pulvrar, men annars. Man går in i en affär t.ex. med de bästa intentioner, och sen plötsligt står man utanför med någonting i munnen eller ett tomt paket i handen som innehållit något. Blackout? Det var ju inte alls så jag ville ha det! Det är fruktansvärt svårt att försöka förklara det för någon som aldrig upplevt det själv.
Jag är också mycket "bättre" på att döma mig själv än andra. Lägger tankar i huvudet på folk som jag misstänker att de inte ens är i närheten av. Vi verkar vara väldigt lika du och jag, det hade varit härligt om vi hade kunnat träffas någon gång och bara tjöta. Hoppas du får en skön helg i alla fall och att det går bra med soppandet. Massa kramar
Skicka en kommentar