Dag 6

Vilket äventyr livet är.
Jag borde snart skaffa klippkort på sjukhuset. Har aldrig i hela mitt liv varit så många gånger på sjukhuset som det senaste året. Har aldrig legat inlagd på sjukhus mer än när jag fött barn tidigare men under sista halvåret har jag sammanlagt varit inlagd nära på en vecka.
Fredagen för två veckor sedan fick jag åka till jouren för att fixa jacket i min dotters huvud. I dag fick jag ta sonen till jouren eftersom han hade svårt att andas. Vilket himla rännande, tur att det inte varit allt för allvarliga åkommor vi sökt för.

Vad ska man annars säga om denna händelserika dag.
Dottern deltog i sin första simtävling. Så mellan 10-12.30 satt vi och svettades i badhuset. Hon tog två brons. Så duktig.

På vägen hem stannade vi och pratade med våra grannar. På vår sedan av gatan ser alla hus likadana ut, i alla fall gjorde de det när de byggdes 1972. Men nu ser alla olika ut inuti. Det var roligt att få kika in hos dem och se vad de hade gjort. Åh så snyggt de löst kruxet med trappan. Min man ville nog hem och montera ner vår trapp på en gång. Dessutom hade de byggt just en sådan liten altan utanför köket som jag längtat efter länge. Mannen gick före hem och jag pratade lite till.

När jag kom hem hade han dragit fram grillen, det var inte vad vi kommit överens om. Men hans bror hade ringt och frågat om vi inte kunde grilla, han stod för köttet. Och det kunde inte min man motstå. Själv satt jag inne med min soppa. Jag märker att jag blir lite asocial när jag går på mina soppor.

Jag gick ner till källaren för att sätta igång med väven. Men en "nicke pinne" är sönder och det visade sig att det inte gick att använda den alls. Så vad skulle jag göra?
Efter mycket klurane fixade jag en temporär lösning, virade flera tjocka gummisnoddar runt änden på pinnen och det verkar funka. Då kom nästa problem. Hur jag än försäkte så blev det fel i väven, stadkanten blev inte som den skulle. Så då fick jag ta itu med det. Nu tror jag att det ska funka. Började så ÄNTLIGEN att väva, bara för att upptäcka nästa misstag. Missat när jag skedade. Så jag hade hoppat över en sak på ett ställe. Fick ta itu med det också men det var lite mer omfattande. Men nu är det förhoppningsvis ordnat så att jag kan komma igång med min väv.

Vi har haft en inneboende hos oss sedan mitten av november. I dag flyttade han till egen längenhet. Så för första gången på nära ett halvår, sitter jag nu i mitt gamla vanliga rum. Det känns lite konstigt ännu, men jag har nog snart stökat till det så att jag känner mig som hemma igen. =)

Sopporna då?
Ja vad ska jag säga, andedräkten stinker, men pälsen i halsen har inte kommit ännu.
Som vanligt har jag inte fått i mig tillräckligt med vatten så snart får jag väl ta fram min "Camelpack" som jag köpte i USA för några år sedan. En vattenlunga i en liten ryggsäck och sedan en slang som hänger fram över axeln, då kan man bära vattnet på ryggen och drick lite i taget. Den var jätte bra.

Jaha, då ska jag testa om det går att väva nu då!
Håll tummarna !!!!!