Dag 14

Ok en fjärde del av tiden har gått och faktiskt också en fjärde del av vikten som jag ska gå ner. Faktiskt lite mer.
Men så idag kom det jag fasat för. Lite upp.
Jag vet, jag får skylla mig själv. Kan inte förstå att det ska vara så svårt att låta bli att ställa sig på vågen varje morgon. Jag vet ju hur dåligt jag mår om det pekar åt fel håll. Men ändå så gör jag det. Antagligen för att en nedgång ger drivkraften att fortsätta ett tag till.
Men jag känner mig inte så deppig idag ändå. Jag inbillar mig helt enkelt att jag har ägglossning och snart mens, då brukar man ju svullna lite. Midjemåttet var nämligen också lite större.

Men jag har slarvat lite. Inte på så sätt att jag ätit något. Men jag kom helt ur balans med mattiderna igår. Sen frukost, en massa annat kom i vägen så att jag missade lunch och fick ta två soppor på kvällen varav en ganska sent. Det kan också spela roll när jag tänker på dagens resultat på vågen.

Jag kämpar vidare. Men det som är konstigt är att jag fortfarande har den där otäcka känslan i halsen och svalget. Det känns som om jag har ludd i halsen. Så äckligt. Men jag antar att jag får leva med det i alla fall 6 veckor till.

Jag har fått för mig att jag kommer att minska som mest i vikt i början och sedan kommer det att bli svårare. Men om jag skulle gå ned i samma takt hela tiden skulle jag gå ner sammanlagt 24 kg och då skulle jag väga strax under 70 om 8 veckor. Det låter ju inte så tokigt.
Men om min teori om snabbast minskning i början stämmer så vill jag ligga lite extra nu ibörjan så att jag bränner mycket.

Skulle vara intressant att få ställa sig på den där vågen ingen. Den som jag vägde in mig på på gymmet. Den som visade kroppsfett, muskler mm. Jag har ju inte rört på mig i den önskade utsträckningen så jag kanske förlorat en massa muskler i stället för fett. Det vore inte bra.

Har försökt att få med en kompis till gymmet flera gånger nu men hon kan inte. Det börjar blir trist. När hon var inne i en träningsfas för ett tag sedan och ringde så bangade jag bara om jag helt enkelt inte kunde. Annars så gick jag även om jag egentligen inte kände för det. Man önskar ju lite att man kunde få tillbaka lite av det nu. Men jag får väl gå själv. Visst har jag fler kompisar att fråga men de som jag brukar motionera med är mest sugna på promenader, vilket är helt ok med mig, men just idag vet jag att ingen av dem kan. Dessutom så kommer veckan att vara lite fulltecknad. Vi får en gäst från USA som ska bo hos oss i nästan 1 vecka.

Måste fokusera på stranden, bikinin och mitt smala jag. Önskar att jag kunde leka lite med photoshop eller något i den stilen. Det vore skoj att ändra min bild och se hur jag kanske skulle kunna se ut om 20 kg. Det var 13 år och 2 barn sedan jag sist vägde någonting runt 70 kg. SÅ jag har ingen aning om hur jag skulle kunna se ut. Vad kommer att hända, kommer magen att försvinna? Kommer brösten att bli mycket mindre? Kommer jag att minska i mått proportionerligt? Frågorna kan bli många men jag vet ju att jag måste vänta och se.

I dag var jag först hemma för att jag fått en ilsken ögoninfektion, men strax innan lunch ringde skolan och sa att min dotter hade kräkts så det blev till att hämta henne. Så nu har jag vård av sjukt barn i stället. Att gå hemma är inte bra för vatten drickandet. Jag hamnar efter på en gång. Så får jag drick massor av vatten på eftermiddagen och kvällen. Suck.
Nå ja, om ingen mer blir sjuk och hon blir bättre så får jag i alla fall sovmorgon i morgon. Det är ju skönt. Å andra sidan så kan det ju också hända att flera blir sjuka och vad gör vi då med vår USA gäst som kommer i morgon?

Missa inte den spännande fortsättningen.....