Längesedan

Det har inte duggat tätt mellan min inlägg det sista.
Det beror inte så mycket på att jag mått jätte dåligt utan att jag har haft en del för mig.
Betygen skulle ju sättas och det var stressande, mannen har varit i Brasilien i 10 dagar, barnen har varit sjuka, jag har varit krasslig mm mm. Som det kan vara ibland helt enkelt.

Vikten är katastrof, planen var att jag skulle ha godisförbud fram till jul, men det sket sig kan man väl lugnt säga. Jackan jag köpte i höstas för att ha i vinter kan jag med nöd och näppe dra upp dragkedjan på.

Annars så knallar det på. Jag har ökat dosen på mina tabletter men det känns ingen skillnad alls.
Min samtalscoach berättade förra gången att hon kommer att gå i pension i April. Jag kände lite panik. Får jag gå till någon annan? Får jag klara mig utan samtal? Kommer jag inte vara i behov av samtal?
Men varför ta ut det redan, det är ju flera månader kvar.

På jobbet går det ok. Jag ska fortsätta till våren. Fram till mitten av oktober tyckte jag att det var hemskt, sedan gick det bättre. Men nu det sista har det varit lite tufft igen. Eleverna känner av att det är jul och lov snart, några är oroliga för sina betyg, andra bryr sig inte ett dugg. De som fått ett annat betyg än de hoppats på känner sig orättvist behandlade och går på ganska hårt. Man måste vara beredd att försvara sitt omdöme och betyg. Får niorna är det ju dessutom slutbetyg i slöjd. Tufft och jag mådde inte helt ok efter att ha blivit mer eller mindre påhoppad av flera elever som högljutt protesterade över sina betyg.

Här hemma har jag inte orkat hålla ordning, får liksom inte så mycket gjort. Faller lätt tillbaka i gamla vanor. På morgonen tänker jag att "i kväll ska jag....." när kvällen kommer är man färdig. när barnen somnat kommer den stora tröttheten över mig och jag ids inte göra mycket mera än att sitta en stund vid datorn, titta på Tv eller lösa korsord.
Jag kan komma på mig själv med att jag inte ringt mina vänner på en evighet. Jag har börjat hålla mig för mig själv. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har så länge jag kan minnas varit hur social som helst, både irl och per telefon.
Så fast jag ser en miljard saker som behöver göras får jag inget gjort, och ju mindre jag gör desto mer blir det som behöver göras. Moment 22.

Det är torsdag och jag är ledig. Har varit på biblioteket och lånat böcker. Har handlat åt min sjuka mamma och lånat hennes bil. Vår gamla bil som jag hade hemma idag gick inte att komma in i nu när det är -7 ute. Jag fick cykla med dotterns till skolan i morse.
I morgon ska jag på samtal och efter det lämna blod. Så jag drar mig till jobbet strax före 12. har lovat elever som inte är klara att jag ska finnas där i morgon. Är inställd på ett mindre kaos för det har det varit förut i veckan.
I tisdags råkade en elev ställa i från sig strykjärnet lite tokigt och det stod emot min jacka. Det blev ett fult märke på den men det var på ett ställe som inte syntes så mycket så jag sa att det var lugnt. Sedan upptäckte jag att det var ett sort märke till, som syns och att dragkedjan smält. Så i dag har jag varit och köpt en ny jacka. En som jag kan få om mig. Skolan ersätter. Så då löste sig problemet med för tight jacka.

Nu måste jag ta hand om köket. har frostat av frysen idag och nu måste resten tas hand om.

Igen

Ja nu sitter jag här igen. Tänker att det vore på sin plats med ett inlägg men vet inte vad jag ska skriva om. Brukar känna så ibland men så kommer jag i gång och det blir värsta inlägget.

Jag har min lediga dag, sonen och jag är hemma som vanligt, fast idag är han sjuk.
Barnen har varit krassliga från och till i 2 veckor nu. Det börjar bli trist.
Får verkligen hoppas att de blir bättre snart.
Ska försöka vaccinera barnen idag men jag vet inte om de går med på att sonen får sprutan när han är förkyld.

Annars....

Jag började med tabletter igen för snart tre veckor sedan. Känner ingen skillnad ännu men det är väl i sin ordning. Jag sökte för min övervikt och ville ha hjälp med tabletter men de ville att jag skulle ta tabletter mot min deppighet igen. Jag tycker ju inte att livet känns lika mörkt som för ett år sedan men jag känner ju vart åt det barkar så jag började med en annan sort än förra gången, de andra mådde jag ju inte bra av. Det är lite bättre koll denna gång dock. Läkaren skrev ett upptrappningsschema och jag ska ha kontakt med läkaren med jämna intervaller. Den förra läkaren skrev bara ut tabletter och sedan var det bra med det. Det känns tryggare denna gång och jag trivs jätte bra med min nya läkare. Hon tog min oro på allvar och berättade varför hon inte ville ge mig tabletter för min vikt. Så det är ok.
Förra året när jag fick tabletter mådde jag så dåligt. Tabletterna gjorde mig totalt likgiltig och efter några veckor fick jag en reaktion på tabletterna, jag låg hemma i en vecka och sov nästan dygnet runt. Men det var förmodligen det min kropp behövde jag hade kört slut på mig själv men fortsatt fullt ös ändå. Det ska inte hända igen och därför gick jag med på att börja medicinering igen.

Ja det var ju upplyftande läsning.......

I går var jag på körövning, helgen den andra advent har vi vår julkonsert och det börjar ju närma sig. Kan inte fatta att jag äntligen får plocka fram mina stjärnor och ljusstakar redan nästa helg. Hur fort går tiden?
Det ska bli mysigt att få fram alla ljus och saker, det lyfter ju helt klart denna gråa och regniga period. Måste få koll på gardiner och sladdar, hm, skulle verkligen behöva den där nya mattan som jag önskat mig.....knallgrön matta funkar ju fint till knallgröna gardiner mm men till röda gardiner och pynt.....nja. Den svarta som jag spanat in skulle göra sig mycket bättre. Måste till IKEA! Men först måste jag få lön!

Dags att ta hand om den krassliga sonen!

Läget.

Våra sängar kom förra torsdagen, det var lite ovant att sova i sängarna de första nätterna. Den är så mycket hårdare än vår gamla "hängmatta". Men nu funkar de bra. Det är väl lite pensionärsvarning på oss när vi sitter där med sängändan upphissad, men det bjuder vi på.
Varför vänta tills man är pensionär med att skaffa sina drömsängar.

Efter förra veckans intensiva kontakt med vårdcentralen så är de nu lite lugnare.
På torsdagen var jag på livsstilsmottagningen. Jag fick svara på en del frågor, vi pratade lite om hur jag mådde mm. Jag fick ta blodtryck, puls, väga mig, cykla på motionscykel med pulsmätare och de mätte mina knän och handleder. Det gick bara. Inga dåliga värden förutom på vågen.

När det gäller att försöka förändra sina rutiner och vanor så gäller det att göra det långsamt och med små steg. Jag skulle förmodligen må bättre om jag försökte gå ner ca 0,5 -1 kg i månaden. Suck, det skulle innebära 2-4 år för att nå min målvikt. Å andra sidan skulle jag förmodligen klara av att hålla mig vid den vikten sedan. Men jag vill ju gå ner lite mera, just nu. Kommer ju inte i mina kläder.
Men jag förstår ju vad hon säger.
Som hon sa så kan en macka mindre varje morgon ge resultat. Det är ca 12 limpor på ett år. Man får inte ringakta de små sakerna.
Jag ska försöka att komma ut ca 15 minuter på lunchen, behöver inte bli svettig utan det är framför allt för ljusets skull jag ska komma ut, och för att kunna släppa den stressiga miljön.
Låter överkomligt.
Sedan behöver jag lära mig att ta mig tid till motion. Det behöver inte vara mycket i början, utan det är viktigare att jag lägger mig till med vanan. Så 5-15 minuter på min X-trainer varje dag varje dag räcker till en början, när det känns som om jag fått koll på detta så kan jag öka lite i taget. För även om det låter lite så är det bättre att röra på sig lite varje dag och inte sätta ribban för högt. Jag ville helst gå 30 min varje dag, men redan nu känner jag att det känns betungande och då blir det inte av. 15 min känns enklare. En viktig del i det hela är ju att jag ska klara av det och inte gå ut för starkt och sedan inte klara det, då blir det så negativt.

Jag har haft svårt att a mig ut på lunchen, det är inte så att jag inte hinner, men det blir inte av, svår vana att bryta med andra ord.
15 minuter på X-trainern har jag lyckats bättre med, kanske inte varje dag men nästan.

Ett annat bra råd jag fick var att unna sig ibland. Ingen nyhet men det gäller att ha en strategi.
En strategi skulle kunna vara att man får köpa 5 godisar på lördagen, då måste man välja de man helst vill ha. Likadant om man kommer bort och det bjuds, ta 5, lägg på en servett framför dig. Dessa är dina och resten av skålen låter man bli. Låter bra men är inte så lätt som det låter, för mig. Hur ska jag resonera kring allt godis jag äter på veckan. Jag kan ju inte hålla mig till att äta godis en dag i veckan bara så där. Kanske köra samma grej, 5 godisar, inte en påse. Hm. Just nu är jag pank så det blir inget godis alls.. Får se hur jag överlever det.

Får väl sätta ut lite saker på tradera och blocket och se om jag kan få in lite extra pengar. Men bara att ta kort på prylarna tar emot, jag är inte så haj på att flytta bilderna till datorn osv.

Nu kom jag från ämnet.
På fredagen träffade jag samma läkare som för några veckor sedan. Hon ville ju att jag skulle börja med medicin igen. Själv tycker jag inte att jag mår alls lika dåligt som jag gjorde för ett år sedan. Men jag har ändå tänkt över det hela och i fredags hade jag tid hos henne igen. Det är en väldigt bra läkare tycker jag. Hon skrev ut tabletterna, rekommenderade mig att börja med en halv tablett om dagen första veckan för att sedan öka upp till en tablett. Efter 2-3 veckor ska jag ringa henne för att hon vill hålla koll på hur jag mår av tabletterna.
Den läkare som skev ut tabletter åt mig förra året gav inga sådan tips, jag mådde ju skit ett tag när jag började på de tabletterna. Så denna gång känns det bättre. Har börjat med en halv tablett men känner inte av dem något ännu. Men det kan ta några veckor innan man gör det.

Ja det var det.

Äntligen

Ja i morgon kommer förhoppningsvis sängarna. Ringde företaget som sålde sängarna och de svarade att de räknade med att kunna köra ut dem i morgon. Jippi!!!

Jag har jobbat måndag och tisdag och är ledig resten av veckan. Det är gott. Och det behövdes.
Men lugnt blir det aldrig.
Jag ska boka in två utvecklingssamtal, så jag måste ringa lite.
Måste skriva omdömen till åttorna senast den 1 november så jag har lite att göra.

Denna veckans tema har blivit Vårdcentralen.
I måndags ringde jag tidsbokningen för att få tala med en specifik läkare. Denna kunde inte höra av sig förrän under tisdagen. Så jag talade med vårdcentralen tre gånger måndag och tisdag, plus en gång med läkaren.
I dag har vi besökt VC för att dottern behövde lämna mera blod för tester.
I morgon ska jag till Livsstilsenheten för ett samtal och konditionstest.
På fredag ska jag träffa läkaren.
Synd att mitt frikort gick ut i förra veckan.
Men sedan hoppas jag att det dröjer ett tag innan jag behöver dit igen.

Jag återkommer väl om resultatet på min undersökning senare.
Och hur bra de nya sängarna var i verkligheten.

Varför?

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Tog lite paus i städandet och hamnade framför datorn.
Kollade alla andra bloggar jag följer och eftersom jag måste logga in med mitt "andra" login för att kunna kommentera vad ni andra skrivit så tänkte jag skriva lite själv också. Men jag vet inte riktigt om vad.

I torsdags var jag och mannen min lediga tillsammans, lillebror var ju hemma från dagis eftersom det är min lediga dag, men storasyster fick snällt gå till skolan, dock slapp hon ju fritids.
Vi gav oss iväg till en liten avkrok mitt ute på slätten och skulle där hitta en sängbutik tillika sängfabrik. Och tro det eller ej, vi hittade dit utan GPS. Hon som hjälpte oss kunde sin sak och vi hittade varsin säng som passade oss fint. Vi hade extra tur, mellan 21/9-21/10 hade de 25 % rabatt, vi var där den 22/10 men på grund av ett fel i en annons skulle erbjudandet gälla tills den 1/11. Så vi fick rabatt. Vi slog till och köpte sängar med ställbar huvud och fotända. Min säng blev en extra fast, visste inte ens att det fanns. Eftersom jag gärna ligger på mage så var det bra med en fast säng. Leverans beräknas till nästa vecka.....åh jag vill a dem nu. Fatta vad besviken jag blir om det dröjer ytterligare en vecka....

I går var jag lektionsfri, det var gott. Jag lämnade barnen på dagis och fritids, åkte sedan till mitt samtal på vårdcentralen. Tänk att en timmas samtal kan gå så snabbt! Det känns som om jag pratar och pratar, orden bara bubblar. När coachen flikar in frågor och tankar kan jag ibland svara på en gång, ibland blir jag helt perplex och vet inte vad jag ska säga, jag har inte tänkt tanken och kan inte tänka den heller. Det är väldigt skönt att få olika synvinklar av min coach.
Nu diskuterar vi åter igen att sätta in tabletter på grunda av att jag är på väg ner i en svacka igen. Vissa dagar är helt outhärdliga andra helt ok, vissa dagar börjar det bra för att sedan gå brant utför och jag mår jätte dåligt. Jag klarar inte stressen alls, antingen struntar jag blank i att jag inte hinner med eller så blir jag jätte stressad och fräser och är jätte irriterad. Tabletter skulle kanske få mig på ett jämnare humör, vilket skulle var skönt för både mig och min omgivning. Mina barn och min stackars man har ju fått stå ut med mina humörsvängar.
Det känns främmande att börja med tabletter igen, jag tycker ju åter igen inte att jag mår SÅ dåligt. Men det verkar som om jag ändå kan vara hjälpt av dem. Dessutom så finns det en svag förhoppning att jag kan ta tag i min vikt om jag mår lite bättre. Då borde jag i alla fall inte fortsätta att gå upp i vikt. Jag har ju gjort raketen på vågen. Har gått upp minst 15 kg sedan mitten av juli. Det känns i kroppen, min hud svider och kliar, jag börjar känna av alla hudveck och kläderna sitter illa, i de fall jag kommer i dem.

I nästa vecka ska jag till vårdcentralens livsstilsenhet för att se om de kan hjälpa mig. Jag fick själv välja om jag ville vara med på ett konditionstest. Det var frivilligt och det var inte alla som ville göra detta. Jag vill gärna, då får jag ju möjlighet att få svart på vitt om jag gör framsteg.

Åh jag tror jag blir tokig.....
Grannen håller på att lägga om sin plattgång. Nu "paddar" han för att få det jämt och fint. Det vibrerar i hela huset. Har extremt svårt för dessa dova vibrerande läten. HU!

Kämpar vidare.

Det var inte i går jag skrev senast precis.
Har tänkt skriva flera gånger men det har liksom inte blivit av.

Men nu så tar jag mig lite tid.

Jag har åter igen större humörsvängar. I dag har varit en ganska bra dag, har haft två jätte bra lektioner idag.
I morgon blir det en intensiv dag eftersom jag måste vikariera hela förmiddagen och sedan har en långkörare på eftermiddagen. Lektion 11.50 -15.15 är inte helt skoj. Det ska vara 5 minuter mellan passen men det blir det ju aldrig. Men på torsdag är jag ledig, då ska vi åka och kika på sängar.
Fredag är jag inte ledig men har inga lektioner. Då har jag bokat in samtal men min coach, sedan utvecklingssamtal med två av mina handledarelever.

Nästa vecka har eleverna lov men jag jobbar måndag och tisdag.
Mannen åker till Göteborg för begravning på måndag och sedan åker han vidare till Schweiz några dagar på konferens. Nu återstår bara att se om han ska till Brasilien på konferens i December. Jippi!!!!!

Jag har bestämt mig för att söka nytt jobb. Det har jag kanske skrivit förut men så är det. Det kostar inget att söka och man kan alltid tacka nej om man skulle mot förmodan bli erbjuden ett jobb och man inte våga ta det.
Men jag måste bort från skolan ett tag. Jag orkar ju vare sig med mig själv eller min man och våra barn efter en dag på jobbet. Jag är för mesig och eleverna märker det på en gång. Då kör de över mig direkt. Jag vet att jag borde tuffa till mig men det är bara inte sådan jag är.

I lördags var jag på bröllop. Makens kusin gifte sig. Det är andra bröllopet i samma familj sedan slutet av augusti och bla därför kunde/ville jag inte ha samma klänning som då. Dessutom är den lite tight nu, har ju rusta iväg på den berömda vågen. Ville inte gå på bröllopet, skyllde på allt möjligt. Jag orkade inte, hade inte lust, jag hittade inget att ta på mig, hade egentligen inte pengar att köpa kläder för heller. Osv osv. Men så hittade jag en klänning som gick om mig. Då hade jag ju inte det att skylla på längre. Började ställa in mig på att jag ändå skulle gå.
Då ringer en god vän, jag får erbjudandet att följa med till en fotografering under just lördagen. man blir sminkad och blir sedan fotad.
Detta har jag velat göra SÅÅÅ länge och ville inte missa detta tillfälle. Jag vet att det finns i Göteborg också men nu skulle de till grannstaden och det var ju såååå roligt.
Jag valde därför att göra fotograferingen och sedan stressa till bröllopet.
Och så blev det. Korten visar jag någon annan dag, för den som har mig som vän på Facebook så finns de där.

Min man köpte mig en X-trainer i söndags. Det var det enda jag gjorde när jag gick till gymmet. Använde X-trainern i 45 minuter. Nu har jag en hemma och har inte någon bra ursäkt till att inte röra på mig. Suck!!!! Fniss. Körde på den i 30 minuter i söndags, är ju lite ringrostig har inte varit på gymmet på många månader. I går jobbade jag till klockan var 21.30, så då skippade jag att träna, i dag har jag spelat badminton i 60 minuter så i morgon är det dags att köra ett nytt pass.

Har försökt att skärpa mig med godiset i några dagar och det har gått hyfsat. Jag äter en rejälare frukost på morgonen och det gör lite skillnad.
Just nu väger jag samma som jag gjorde när jag började med extravaganza sopporna för över ett år sedan. Jag gick ju ner i vikt under våren med sopporna också men har gått upp nästan 15 kg sedan slutet av juli. Det har gått extremt fort och resulterat i att huden kliar, jag inte kommer i några av mina kläder och mår ganska dåligt. Provade 46 på flera klänningar i förra veckan och fick inte upp dragkedjan. Jag satte mig ner i provhytten och grät en skvätt.

Nu gör jag så att jag hellre tar en macka en en godis, inte det bästa men det håller mig någorlunda i schack, jag frossar inte i godis i alla fall.
På torsdag i nästa vecka ska jag till livsstilsenheten på Vårdcentralen. Jag kommer att få svara på ett frågeformulär innan dess och jag kommer i samband med detta besök att bli erbjuden ett konditionstest. Det var frivilligt men jag vill. Det brukar vara det enda sättet för mig att förstå att jag förbättrat mig, att det finns svart på vitt.

Nu måste jag ta mig en dusch och sedan sova.

Pyton!

I dag vaknade jag deppig. Vad roligt :S

Har gått omkring som en osalig ande hela förmiddagen. På vippen att gråta och vet inte varför.
Sådana här dagar är pest. Mannen som brukar vara så förstående blir nästan arg på mig. Undrar vad han ska göra för att gör mig glad. Han förstår inte att jag mår så här ibland, att han inte gjort något och att han kanske inte kan göra så mycket just nu för mig heller. Suck!

Varför mår jag så här idag, jag mådde ju ganska bra tidigare i veckan?
Inget särskilt har hänt heller. Förutom vågen i måndags och mitt bantningsfusk hela veckan!

I dag har i alla fall två väninnor hört av sig och undrat om jag vill följa med ut på promenad och jag har tackat ja till båda. Så i dag kommer jag i alla fall att röra på mig lite och komma ut i friska luften.

Tänk ändå att maten och vikten ska behöva ta så stor plats i mitt liv.
När jag satt på samtalet i går och vi pratade om att jag tröstäter, kunde jag först inte hålla med helt. Jag äter ju mycket även när jag mår bra. Men så slog det mig med full kraft.... den stora frågan...........hur vet jag det? När mådde jag riktigt bra senast?
Inser när jag sitter där att jag inte varit riktigt glad någon längre tid på riktigt länge. Skrämmande, jag har ju så mycket att vara glad över. Min depression håller på att sakta kväva mig. Jag är inte alls fri från min depression, jag ÄR stressad, fast jag försöker att slå det ifrån mig. Jösses, jag måste vända skutan innan jag blir galen. Det var så jag tänkte igår. Nu ska jag ta tag i min situation och försöka slå i backen, försöka att sakta vända skutan. Och idag vaknar jag stel i kroppen, öm i nacke och axlar, tung i huvudet och tung i sinnet.
Livet kan vara tufft och ändå har jag ju det egentligen bra. Frustrerande.

Jag vimsar och jag fladdrar, jag vet inte något hur jag har det. Tankarna gör mig lite förvirrad, de stannar ju inte så länge.

Just nu skulle jag vilja ta en restresa till något fint ställer där jag kan vara för mig själv, tänka, promenera och sova. Läsa i lugn och ro, och försöka hitta mig. Det är väl där i det stora jobbet ligger just nu, att hitta tillbaka till mig själv. För jag vill inte vara en gnällig person, jag vill var optimistisk, glad och tacksam. Inget som man ställer om på en kafferast, jag vet men jag måste börja jobba med det. Det kommer att ta tid och jag kommer att behöva hjälp, jag kommer att trilla tillbaka i gamla vanor och tankar men jag måste börja.
Någon resa är det inte tal om för plånboken klarar inte någon sådan påfrestning. Men jag klirar på om jag inte skulle kunna åka någonstans över dagen i morgon. Mannen var borta måndag till fredag förra veckan och kommer att vara borta måndag till torsdag kommande vecka så jag skulle behöva ha en dag för mig själv. Måste bara klura ut vart jag ska ta vägen. Det beror ju på vädret lite också.

snurrigt nu

Ja det är verkligen snurrigt.

I måndags bestämde jag mig, jag ska öka nya jobb. Egentligen känner jag mig inte helt klar med det jag gör nu, men jag kommer inte att orka.
Så jag bestämde mig. Det kostar inget att söka andra jobb, och vem vet om jag ens får något annat jobb, men söka dem kan jag alltid.

I tisdags på den ena lektionen med niorna så var de lite oförskämda, jag var inte på humör och var less på allt deras tjafs. Så jag gick bara från tjejerna som tjafsade och gav dem väl en blick. De förstod nog att jag blev irriterad och började kvittra om att det bara var på skoj.
Jag sänkte mig till en femtonårings nivå, ställd mig framför dem och tittade på dem och sa något i stil med. -ja det var ju roligt, oj vad jag skrattar. De försökte försäkra mig om att det bar var på skoj, och jag svarade liknande varje gång. Ja åh vad skoj, jag tror jag skrattar ihjäl mig, hahaha vad roligt det var. De är stora nog för att förstå min ironi och de skämdes nog en smula. resten av lektionen gick bra och vi hade riktigt trevligt.

På onsdagen var jag spänd inför de två lektionerna som jag har på eftermiddagen med åttorna, det är veckans värsta lektioner.
Försökte mentalt förbereda mig. Hade strax innan lektionen hittat ett intressant jobb på arbetsförmedlingens hemsida på nätet så jag hade tankarna lite på det.
Eleverna gick i gång som vanligt, vrålade efter hjälp och tjafsade. Jag höjde rösten och sa rakt ut att jag inte är någon himla betjänt som kommer springande för att de knäpper med fingrarna.
Jag fick inte oväntat lite mothugg, de fick ju inte tillräckligt med hjälp. Det är sant men vad kan jag göra? Jag är ensam och de är 18 stycken. Man kan inte hjälpa dem så fort i slöjden som i ex matte. Det tar tid, plus att de inte alltid kan jobba vidare på egen hand. Jag passade tillbaka frågan. Jag tog gärna emot förslag på hur vi skulle få till det så att flera skulle få hjälp. De klurade en liten stund och sedan gjordes en kölista på tavlan. Resten av lektionen gick hyfsat.
En ganska bra början på veckan trots allt.

Är det mitt beslut att söka nya jobb som påverkar mig?

På viktfronten är det kaos. Vägde mig i måndags och väger nu lika mycket som jag gjorde förra våren när jag började på VX första gången. Det känns, jag kommer inte i mina kläder över huvudtaget. Allt skaver och gör ont.

Jag har letat info på internet på ett läkemedel som heter reductil som ska hjälpa till att hålla hungerkänslor i schack. Träffade en läkare i dag för att diskutera detta.
Om jag hade stått på mig hade hon skrivit ut dem åt mig. Hade bestämt mig för att stå på mig. Men jag gav vika för hennes förslag trots allt.

Efter lite dividerande kom vi fram till att jag skulle få komma till livsstilsmottagningen. Där ska jag få stöttande samtal för att komma igång med träning, lite tips och råd kring mat och kommer att få testas. De ska testa kondition, mäta fet mm. Det kan vara en bra start. Om jag efter att ha gått dit ett tag inte ser någon skillnad på vikten så kan vi prata om det igen.
Hon ville hellre ge mig samma medicin som jag åt i vintras mot min depression, hon var övertygad om att jag tröst äter. Och det är nog sant till viss del. Men inte helt. Jag äter när jag mår bra också. Ingen skillnad. jag äter alltid godis och kakor.

Lördag.

I dag har jag monterat ihop min vävstol igen. Den fick ju abrupt monteras ned när vi fick in vatten i källaren i somras.
Nu står den på mitt arbetsrum, när den monterades upp första gången hade vi ju en inneboende i mitt arbetsrum. Nu har denne flyttat till egen lägenhet.
Skulle behöva rensa på hyllor och skrivbord också, men det har jag inte lust med just nu. Om en och en halv timma kommer min svägerska med sin familj för att ha lite lördagsmys med oss. Så tills dess vill jag ha duschat och fixat lite.

Det sista har jag börjat intressera mig för utsmyckningen av mitt hem. Efter att ha bott i olika lägenheter under några år så köpte vi huset där vi bor nu. Vi har bott här sedan 2003, vi renoverar steg för steg. För snart 2 år sedan renoverade vi vardagsrum och hall och trapphuset som finns i hallen. Alla väggar blev vita och golvet ek. Min rädsla för att sätta upp saker på väggarna har jag burit med mig länge. Jag tycker att jag är så osäker på vart jag vill hänga upp mina saker och vad jag vill hänga upp, så för att slippa en massa onödiga hål så har jag inte satt upp så mycket, eller snarare nästan inget alls.

Men nu är jag på gång. Jag köpte tyg i förra veckan som jag monterade på en stor frigolitskiva. Denna vet jag precis var jag ska placera, men har inte fått upp den ännu. För något år sedan köpte jag en stor tavla på IKEA med en stor röd ros på. Den får sitta där den sitter. Men det finns en stor vit vägg kvar. Den vill jag nu gå lös på. Där vill jag sätta svarta ramar i olika storlekar med bilder på familj och vänner i svart/vit. Runt dessa vill jag ha svarta bokstäver som bildar ord som till exempel, FAMILY, FRIENDS, LOVE, JOY, FAITH och GRACE. Jag tror att det kan bli bra. Nu måste jag få tag i passande ramar och bokstäver i lagom storlek.

I trapphuset finns ytterligare en brutalt stor och vit vägg. Denna ska jag göra en schablon på har jag tänkt. Har varit i en färgbutik och hittat schabloner i XL. Nu ska jag bara bestämma vilken av dem jag vill ha och vilken/vilka färger jag ska måla med.

Jag är lite på G med andra ord. Men för stunden mest i tanken.

Jag känner mig mer schizofren än någonsin.
Samtidigt som jag för första gången på länge har idéer och tankar om hur jag vill få till det i mitt hem och känner mig ganska nöjd med det så bär jag på helt motstridiga känslor.
För några veckor sedan fick min man prata mig till jobbet. Jag var på väg att vända när jag körde till jobbet och ringde min man och var helt ifrån mig. han pratade med mig och jag fortsatte till jobbet. Det ar en onsdag, första lektionen gick bra, det är en guld klass att ha. Men eftermiddagen är det närmsta katastrof man kan komma.
Jag har pratat men min samtalscoach om detta, jag nämnt det för min arbetsledare och tog upp det med rektorn. Dumt kanske man kan tycka men min "kurator" undrade om jag behövde sjukskrivas. Och det vill jag inte. Det förbättrar inte min situation det minsta. Jag har inte gjort vad jag kan för att ändra på det hela och jag har inte tagit hjälp av ledarna heller.
Det har gått hyfsat vissa daga och andra helt åt skogen som på vilket vanligt jobb som helst antar jag. Men så i onsdags hade jag väldigt ont i huvudet när jag vaknade. Jag var spänd i nacke och rygg, valde att stanna hemma. På torsdagen var jag ledig och när jag skulle in till jobbet i går hade jag snudd på hjärtklappning. Det kändes som om jag varit ledig i flera veckor från skolan.
Men det gick ganska bra.

Tankarna flyger runt i min arma skalle. Det är snurrigt nu. Ska försöka ben upp det lite.

Vikt: Jag har gått upp massor, får inte på mig mina kläder, har inte råd att köpa nya, vill inte köpa större kläder, ska jag söka för det?, ska jag testa LCHF igen? GI? måste röra på mig mera, måste bli kvitt mitt godissug, vad ska jag göra?

Jobb: ska jag jobba kvar? Vad skulle jag vilja jobba med? Vad passar jag att jobba med och finns det möjlighet att jobba med det? Vad händer om jag inte vill ha slöjden till våren?

Familj: Är jag självisk? jag gnäller och klagar för mycket, vill inte att mina barn ska bli som jag, måste lära dem att äta bra, måste ta mig mera tid till dem, mer tid för min man, sluta göra slut på våra pengar, måste hitta lite positiv kämpaglöd, lära mig att hålla bättre ordning,

Vänner: Varför blir vi aldrig bortbjudna längre? Är det jag som är gnällig och trist eller jobbig? Snackar jag för mycket? Tycker inte mina vänner om mig längre? Vill de inte bjuda mig för att de inte orkar lyssna på mig? Lyssnar jag inte tillräckligt på dem?

Ja detta är något av det som snurrar runt i en enda röra i mitt huvud.

Ska på bröllop om två veckor, jag har inget att ta på mig, inget att ha på fötterna och jag känner mig fetare och pluffsigare än på länge, jag vill inte gå på bröllopet.

Och nu har jag gjort det igen!!!!!!! Gnäll mig igenom ett helt inlägg på min blogg. Vem orkar läsa sådant!

Helg!

Det känns lite patetisk och lite tragiskt att jag just nu lever för att det ska bli helg och för att det snart är lov. Hur kan man hänga upp hela tillvaron på helger och lov?

Det har varit en ganska tuff vecka. I onsdags var jag nära att ta till lipen. Har ett långt pass på onsdags eftermiddagen. Från 11.50 till 15.10 har jag elever nonstop. Det ska vara 5 minuter mellan passen men det förstår ju vem som helst att det blir det inte.

Jag är stressad till max, snudd på otrevlig mot eleverna och svetten rinner på ryggen. Alla vill ha hjälp....eller? De som inte kommer någon vart med det de ska göra skriker antingen på hjälp och drar i mig hela tiden eller ställer de till med bus. Jag måste bli en strängare fröken. Jag vet det och har vetat det länge, en det är inte sådan jag är! Jag har ett enormt behov av att vara snäll, att vara om tyckt och att inte stöta mig med människor, stora som små.
I onsdags stod det elever utanför fönstret som tuggade pappersbitar och sköt på mig med sugrör. Ska jag behöva ta sådan SKIT!!!!
Jag tänkte att jag lika gärna kunde gå där ifrån. Jag är ingen bra lärare, jag mår inte bra och eleverna får inte ut det de borde av lektionen.

Torsdag var min lediga dag. Jag funderade mycket men kom inte fram till någonting.
På fredagen skulle jag träffa min coach. Som vanligt pratade jag mycket och fastän jag troligen mådde mycket sämre när jag träffade henne första gången i december förra året så var detta första gången jag grät hos henne.
Det är först hos henne som jag sansar mig, kommer ner i varv och sätter ord på mina tankar.

Jag kom fram till att jag är rädd. Jag ska rastvakta i korridoren två gånger i veckan. Men jag smyger omkring och hoppas nästan att ingen ser mig. Att jag inte ska behöva säga till eller ta tag i några problem. Jag har inte till 100% satt mig in i skolans regler så jag vet inte helt vad man får och inte får göra. Jag är förmodligen en person som fullkomligt skriker ut att jag är osäker. Detta beror förmodligen på att jag själv hade en fruktansvärd period just i högstadiet. Känslig som var var redan då tog jag åt mig när någon sade något negativt om mig. Eller om jag tolkade något negativt. Som en svamp var jag. Tog åt mig allt negativt.
Så nu smyger jag runt i korridorerna, susar omilt tillbaka drygt 20 år i tiden och upplever samma känslor om igen.

Men vad ska jag göra? Har utbildat mig till lärare, gått en extra utbildning för att bli behörig textillärare. Men hela tiden har osäkerheten funnits där, vill jag jobba med detta?
Just nu sitter jag i den där tudelade sitsen igen.
Jag vet ju hur jag vill ha det. Det har jag vetat ett tag, men jag når inte dit =frustration.
Jag vill helst strunta i allihop, men vill inte riktigt slänga in handduken ännu.

Kan ju knappast börja plugga till något annat just nu. Studielån har vi ju redan både jag och mannen. Och vad vill jag bli då?
Jag gillar att hjälpa människor, jag gillar att söka efter information, jag gillar att träffa människor.
Bibliotekarie kanske? Det skulle det vara brist på om några år.

Jag ser inget alternativ, jag är fast. Vad ska jag göra? Min coach undrade om jag ville bli sjukskriven och det vill jag inte. Inte just nu. Det måste ju gå detta! Men hur länge orkar jag?

Jag oroar mig för mig själv, för min man , mina barn och mina vänner, för eleverna som jag har.
Hur ska jag orka?
Hur länge ska min man orka med mig?
Jag måste ju ta hand om mina barn,m en orken finns ju inte.
Mina vänner bli väl också trötta på mitt gnäll.
Eleverna? Är det rätt att de har en lärare som inte ger dem det de behöver? Inte för att de tar vara på tiden man kan hjälpa dem, men ändå. Och det finns ju undantag.

Trött

Det har varit fullt ös det sista.
I fredags cyklade jag 1,5 mil med en åk 7. De flesta klarade av det utan större bekymmer. Min kollega skulle cykla först och jag sist. Två tjejer kom på efterkälken på en gång. Och det blev bara längre och längre sträcka mellan oss tre och resten av gruppen. De fick vänta in oss flera gånger. En av tjejerna förlorade luft ur sitt däck och det blev mer och mer likt en punka. Stannade vid en mack för att pumpa men det gick inte för det fanns inte rätt munstycke. Så vi fick trampa vidare. Vi hade nätt och jämt styrfart. Tjejen med pumpa suckade lite men den andra tjejen klagade konstant, hon hade också punka.....det hade hon verkligen inte men det ville hon tro. Det var drygt att cykla så långt så långsamt. Men till slut så var vi framme och dagen i övrigt var helt ok. Jag fick ta en bil tillbaka för att hinna ta min lektion.

Direkt efter lektionen åkte jag mot Göteborg för att träffa Lena. Jag var helt slut och fick stanna en stund utefter vägen och blunda en stund. Sedan gick det bra.
Jag vimsade runt lite innan jag hittade rätt, Lena möte mig och jag fick bara in min väska.
Efter lite husesyn föreslog jag att ta en tur till IKEA, lantisar som jag måste ju passa på när man är i stan. Hade en diger lista som behövdes köpas. Vi var inte sist ut från IKEA när de stängde men klockan var nog strax över 8 när vi var färdiga.

Hemma hos Lena blev det färska räkor, aioli och vitlöksbröd. SÅÅÅ gott. Blev mätt men skönt mätt. Vi satte oss i soffan, kikade på McKenna för jag var lite nyfiken på de programmen, har ju missat dem alla. Efter det såg vi på Dirty Dancing, i alla fall det som var kvar att se.

Jag somnade ganska snart och sov gott på soffan.
Vi kom upp lite senare än tänkt, i alla fall kom jag upp senare än tänkt. Och jag var inte särskilt snabb så vi kom i väg senare än vi tänkt oss.
Resan ner till Ullared tog lite drygt en timma. Det var mycket folk men ingen kö.

Jag hittade en hel del på Ullared och köpte som vanligt mer än jag tänkt. Men jag är väldigt nöjd med det jag köpte.

Vi åkte in till Varberg och åt efter att vi kommit ut från Ge-Kås. Det var gott men hu så mätt jag blev. När vi kom tillbaka till Lenas lägenhet bar vi in alla Lenas saker, och sedan plockade jag in alla mina saker igen. Allt från IKEA och sedan det från Ullared. Det blev fullt.

Vi tog det lugnt ett tag och sedan gjorde jag mig i ordning för nästa event.
Jag skulle ju träffa klasskamrater sedan slöjdutbildningen. Jag vimsade runt lite igen och hittade till sist farm. Vi hade en jätte trevlig kväll och det blev så klart senare än jag tänkt. Skulle ge mig iväg hem vid 01 tiden. Fick erbjudande att sova på soffan, men jag hade nog kommit in i andra andningen, för jag kände mig ganska pigg.
Satte på bra musik och drog upp volymen. Sjöng så rutorna skallrade och höll mig vaken och förhållandevis pigg hela vägen hem. Var hemma runt 02.30.

På söndagen hade vi kalas för dottern som fyllde 8 år i måndags i förra veckan.

Måndag och tisdag har varit ganska ok, lektionerna rusar på och jag känner mig extremt otillräcklig. Men det får väl gå.

I dag gjorde jag så det som jag borde gjort för flera veckor sedan.
Jag gjorde beställningarna som jag behövde. Jag har räknat och räknat och jag får ju inte ihop ekonomin riktigt. Men så gjorde lite av en rokad och nu har jag gjort mina beställningar.
Känns som en stor sten har lyfts från min axlar. Har tyngt mig länge. Men så funkar ju jag, jag skjuter på allt som är jobbigt. Nu behöver jag bara oroa mig för två saker. 1: att varorna inte kommer så fort som jag vill. Skulle je velat haft dem i förra veckan. 2: att jag dragit över mitt slöjdkonto.. Vad ska rektorn säga??? Ny som jag är.

Jaja. Nu har jag spelat badminton och det var skönt att få röra på sig ordentligt.
Ska ta en dusch och sedan koja.

I dag har vi väl haft den första riktiga höstdagen. Riktigt ruggigt väder. Det är väl bara att vänja sig, det är ju så här det är på hösten och vintern.

Ledig dag

Äntligen torsdag!
Det är min lediga dag på veckan och mitt lilla andningshål.
Denna veckan har varit ganska ok men det har blivit många kvällar.
Jobbade till 21 i måndags, hade styrelsemöte till strax efter 21 på tisdagen, var hemma igår kväll, har nytt styrelsemöte idag klockan 18, föräldramöte klockan 18.30, hm hur ska det gå ihop? I morgon jobbar jag nästan som vanligt brukar börja min första lektion klockan 13.15 på fredagar men i morgon ska jag på ett möte angående en av mina handledarelever klockan 8.30, sedan tillbaka till byn där jag bor för ett samtal på Vårdcentralen och sedan tillbaka till jobbet igen, på lördag är jag ensam hemma för mannen åker bort och kommer hem på söndag. Så det är mycket nu, men ganska ok.

Förra veckan överlevde jag nog enbart för att jag fokuserade på att jag skulle till Ullared på lördagen. Måndagen var hemsk en elev tog struptag på en annan elev och jag var ju så klart tvungen att gå emellan, tisdagen inte mycket bättre. Onsdagen ok, i alla fall de sista två lektionerna. Torsdagen var jag ledig. Fredagen var inget bra, jag skulle hämta varor som jag hade i bagaget i min bil. Tog med min "kundvagn" som jag har att förflytta mina prylar med. Kartongerna med varor var förstora för att passa i vagnen så jag fick ställa dem ovanpå vagnen. Det började ösregna och jag försökte skynda mig tillbaka till slöjdsalen. Körde i en spricka, vagnen välte, kartongerna flög iväg och tygerna åkte ur. Jag själv slog i båda smalbenen i vagnen. Det gjorde så ont. Några meter bort står det högstadieelever och applåderar och visslar. Jag försöker så snabbt som möjligt att få upp sakerna på vagnen igen, så att de inte ska bli så våta. När jag kommer till salen är jag dyblöt, eleverna tittar på mig och undrar vad jag gjort. När jag ska ta mig en titt på benet ser jag en stor bula, 5*3 cm och säkert 1 cm hög. Har aldrig sett något liknande det var liksom inga sluttande kantar på bulan utan den stod bara rakt upp, som Grand Canyon. Mitt på var det en blodfläck under huden. Benet bultade resten av dagen och jag har fortfarande jätte svårt att nudda benet eller hålla andra benet mot platsen där bulan är. Bulan har planat ut och nu är det mera blått och ömt.

Men jag måste nog säga att jag tog lite illa vid mig. Jag var så helt oförberedd på att eleverna skulle applådera och hejja på. Så främmande beteende för mig. Det var ju inte "mina" elever men ändå. När jag nämnde det för min man sa han att han förmodligen hade gjort likadant när han gick i högstadiet. Jag bara tittade på honom. Det hade aldrig fallit mig in!

Så jag kan inte säga annat än att jag fortfarande undrar: Vad ska jag bli när jag blir stor?
Kan inte föreställa mig att jobba 30 år till som lärare. Det svåraste med att byta yrke är att överge sina sommarlov, ;)

Jag är lite naiv och lite barnslig så jag kan hänga upp min tillvaro på saker jag ser fram emot.
Så just nu längtar jag tills nästa fredag då jag ska ta bilen till Göteborg för att hälsa på Lena. Jag tror vi kommer att få jätte skoj och kommer att prata mycket.

Dagen efter

Ja det är väl inte så att ha lider av baksmälla, eftersom jag inte dricker alkohol, men det är nog ändå så det känns, som dagen efter.
Jag är mör och huvudet bultar.
Var på bröllop igår och var inte hemma förrän 02.30 och det är sent för att vara mig. Barnen sov hos mormor och morfar så vi fick sovmorgon i morse.

Innan barnen hämtades kom jag igång att greja lite. Mannens rum här nere i källaren är inflyttningsbart nu, så nu kommer jag att få lite mera plats i mitt rum igen. Dessutom ville han bli kvitt en garderob som stått i hans rum förut. Jag kom på den extremt briljanta idéen att stuva om lite i våra förråd så skulle det nog ordna sig. Jag började riva med buller och bång. Körde fast ganska snabbt, en uppblåst madrass som legat i klädkammaren luktade inte gott, nästan lite mögel. Misstänker att det gått in lite fukt från översvämningen vi hade i somras. Så jag fick nu ytterligare en anledning till att tömma den på luft och tvätta överdraget. Plötsligt fanns det en massa plats.
Efter det hittade jag en låda med gamla brev och liknande saker sedan 90-talet. Läste mina dagboksanteckningar sedan de sista 3 veckorna innan hemfärd. Jag är så förbaskat nostalgisk!!!
Jag tjuter när jag läser delar av det och saknar USA, å andra sidan skrattar jag så jag kiknar åt annat jag skrivit. Dags att ta tag i garderoben strax igen. Ska ställa in avfuktaren en stund för säkerhetsskull.

En av de där roliga sakerna som jag läste måste jag nästan skriva om. Den som inte orkar gammalt dravvel kan sluta läsa här....fniss

När jag gick i åttan eller nian blev jag kär i en kille i vårt gäng. Jag var allt för blyg för att prata med honom men det var allmänt känna att jag var kär i honom.
När jag varit kär i honom i flera år hände det något fånigt våren 1992. Plötsligt på ett kalas lade han armen om mig och höll mig i handen och fånade sig. Jag visste ju varken ut eller in, utan satt där som ett fån.
Dagen efter undvek han mig. Jag stod där och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Jag beslutade mig för att skriva ett brev till honom, exakt vad jag skrev minns jag inte, men jag nämnde att jag hade planer på att åka till USA som au-pair under hösten. Lade det i hans brevlåda och höll mig undan.
Under den här tiden gjorde killen i fråga "lumpen" drygt 10 mil från vår hemort. Han var alltså borta under veckan och skulle komma tillbaka helgen där på. SÅÅÅÅ nervös jag var hela veckan.
På lördagen höll jag på att krypa ur skinnet. När han väl kom till platsen där vi höll till häll han sig undan. Jag slutade vara nervös och var i stället milt sagt irriterad. Vilken skitstövel! Morr.
Kvällen gick och av någon underlig anledning åkte vi till en sommarstuga och satt där hela kvällen, detta var i april så det var inte varmt. Jag hade kjol och frös som en gris. Satt på en stol med benen uppdragna och slumrade till en stund. Vaknade av att folk ropar.... - Kyss henne då!!
Slår upp ögonen och där står HAN med ansiktet inte långt från mitt. Jag ryggade tillbaka och inget mer hände. Efter en stund skulle vi åka hemåt. Jag var en av de få tjejerna som fått mitt körkort så jag hade bilen full av yngre tjejer. Stugan ligger ute i skogen och det var ju helt mörkt och mitt i natten. När jag nästan var framme vid bilen ropade HAN tillbaka mig till stugan. Jag släppte in tjejerna i bilen och vände tillbaka i mörkret.
Vi blev stående utan för stugan tysta en stund. Sedan tog HAN till orda. Blygt svammel från oss båda, och så konstaterades det på något vis att det kanske inte var någon idé att det "blev" något eftersom jag skulle till USA. Kan inte minnas vad vi sa men det var det samtalet gick ut på. Det var en tom Ulle som körde vägen hem den kvällen, jag hade inga känslor och kunde inte tänka.

Senare fick jag reda på att hans bror och dennes flickvän tillsammans satt kvar i stugan när HAN kom tillbaka. HAN hade suckat och de hade sagt åt honom att han hade haft chansen. Han suckade igen och sa att jag ju ville åka till USA.
Detta var våren 1992.
Sommaren var intensiv och vi umgicks mycket tillsammans i vårt gäng. Jag var fortfarande kär men inget hände.
I oktober 1992 åkte jag till USA, jag vet att jag inte hade åkt om HAN så mycket som hade pipit åt mig, så jag är glad att jag kom iväg.
Känslorna för HONOM hade jag kvar när jag kom hem ett år senare. I dagboken kunde jag läsa att jag fått reda på av någon i gänget att han bara hade skojat med mig våren innan för att se hur en annan tjej i gänget skulle reagera. Det var inga fina ord om honom skriva i min dagbok den dagen. Hahahaha. Skulle kunna skriva en hel novell kring detta, var ju kär i killen i 7-8 år.

I dag är killen gift med min mans lillasyster. Alltså min svåger. Han var tillsammans med min svägerska marskalk på mitt bröllop. Vi umgås fortfarande i samma gäng som hängt ihop sedan vi var i yngre tonåren. Livet!!!! Man kan aldrig ta ut något i förskott!!!

Vad glad jag är att man har så många festliga minnen.

Ledig i morgon

I dag har jag haft min intensivaste dag, tre långa lektioner. Lektionerna är på två timmar vardera så det blir ganska intensivt.
Men med vetskapen om att jag är ledig i morgon så klarade jag av denna dagen också.
Det går väl hyfsat på nya jobbet men jag tycker lite synd om dessa första elever som jag möter, vimsigare fröken får man väl leta efter.
Hoppas jag kan göra ett bättre jobb i fortsättningen och att nästa omgång elever som kommer om 8 veckor möter en lite säkrare fröken.

I går spelade jag badminton och kände mig ganska nöjd, det är ju roligt och jag rör på mig. Den kombinationen är jag inte så van vid.
I söndags gick jag promenad och i dag gick jag promenad. Inte någon jätte ansträngning, men en början.

Jag är så barnsligt till sinnet i bland. Jag har bokat in att jag ska till Ullared den 5/9. Ser fram emot detta barnsligt mycket. Om resan skulle bli inställd vet jag att jag skulle bli så totalt besviken att jag nästan inte vet vart jag ska göra av mig själv. Hysteriskt.... ja jag vet.

Nu ska jag utnyttja att jag inte behöver gå upp tidigt i morgon och ta mig en TV kväll!

Ha det så gott!

Kommit igång

Nu har jag jobbat några dagar på mitt nya jobb, snart 2 veckor för att vara exakt men bara 3 dagar med elever. Det känns fortfarande väldigt ovant med så "gamla" elever. Undervisar bara åttor och nior. Men de flesta är motiverade och det har gått ganska bra, men jag känner mig fortfarande ostrukturerad och har inte koll på läget. Men det börjar komma lite idéer till hur jag skulle kunna göra det ena och det andra, så det ska nog gå bättre hoppas jag.

Åh min man tittar på TV i rummet bredvid, jag har så svårt för vissa ljud i filmer, när det blir de där riktigt låga dova ljuden som vibrerar. Jag mår nästan lite illa. Suck. Varför måste han ha på ljudet så högt. Blä

Jag har funderat mycket det sista, ingen nyhet i och för sig, det är ett av mina bekymmer ibland att jag tänker för mycket. När jag gick en promenad med en väninna härom dagen pratade vi lite om hur vi mådde osv. Plötsligt insåg jag att jag inte har någon bra kroppsmedvetenhet. Om det nu finns något sådant. Min samtals coach har försökt att få mig att komma i håg att tre gånger om dagen ta mig tid att gå ner i varv. Att helt enkelt bara sätta sig ner och ta tre djupa andetag. Det låter jätte bra men jag kommer aldrig ihåg att göra det. Min väninna däremot hade börjat med det efter att jag berättat om tipset jag fått. Hon tyckte det var toppen. Men hur kommer du i håg att göra det frågade jag. Hon sa att hon brukade göra det när hon kände att hon gick i gång eller kände sig pressad. Låter jätte bra,m en jag är inte medveten om mitt stressande förrän jag mer eller mindre bryter ihop. Vi jämförde oss lite mera och vi kom fram till att jag inte på samma sätt är medveten om mig och min kropp. Jag har troligtvis en hög smärttröskel tror min kompis. Men själv tycker att jag ofta har ont någon stans, men jag brukar gnälla lite och köra på. Så länge det inte rör sig om mina tänder för då tål jag ingenting.
Inte vet jag om det är sant, men jag har funderat lite kring det.

I lördags var jag på kalas, jag beslutade mig för att bara ta en portion av det vi fick att äta och det klarade jag. Jag åt förrätten som var sallad, kräftstjärtar och avokadoröra. Varmrätten var skinkstek, potatis och sås, det tog jag, efterrätten var blandade frukter, philadelphiaglass och en liten ruta kladdkaka med krossade marianne på . Senare satt vi i sofforna och pratade, på bordet stod godis och chips mm men jag tog inget. Jag var stolt över mig själv.

Men jag sabbade det redan på söndagen genom att sätta i mig en stor glass.
På måndagen var det nya tag. En bra frukost, sallad med till matlåda osv. På eftermiddagen var jag SÅÅÅÅ sugen på något. Det blev inte lättare när vi hade arbetslagsmöte och det bjöds på hembakta bullar och moussetårta. Jag tog lite i alla fall. Men jag har klarat mig från att handla något gott i alla fall.
Anledningen till att jag måste känna mig lite stolt är för att jag köpt godis nästan varje dag i flera veckor nu.

Depp

Det är lördag, jag sitter ensam och jag känner mig så fånig.

I går var jag i stan för att köpa ett nytt läppstift, sonen har förstört mitt andra.
Jag tog tillfället i akt och provade lite kläder. Jag blev så besviken på mig själv. Av veckovägningarna kan jag ju se att vikten ökar, jag förstår ju också varför det ökar på vågen.
Men när jag skulle prova en jeansklänning på Lindex fick jag prova storlek 46. Förra sommaren hade kläder i storlek 40 eller 42 nu har jag 46 igen. Inte på alla kläder men det är ju däråt det lutar. Klänningen jag köpte för att ha på bröllopet nästa helg är tack och lov inte av den tighta sorten men ju tjockare jag blir desto mer gravidvarning blir det.
Blir så deppig av detta.....Pyton.

Att vågen visar plus varje vecka beror ju på att jag inte kan låta bli godis och bullar. Jag är skogstokig i bullar godis och glass, trots att jag av någon anledning alltid blir dålig i magen av mycket glass. Häromdagen trodde jag på allvar att jag skulle behöva kräkas. Men det gjorde jag inte. Bestämmer mig varje dag för att jag ska klara dagen utan godis och annat onyttigt, men det gör jag inte. Jag frossar i godis och onyttigheter. Hjälp, jag känner paniken komma krypande. jag vill inte köra soppor igen, har gjort det sammanlagt 3 eller 4 gånger och jag går ner i vikt ok men jag går ju upp det på en gång. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till mat. Men hur? Önskar att det fanns hjälp att få! Synd att man inte är miljonär så man kan ha sin egen personliga tränare och kock. Måste hitta enkel och god mat som jag kan klara av att fixa. Jag är ju så kräsen... Det vore så mycket enklare om jag kunde äta allt brukar min man säga åt mig, men nu gör jag inte det.

Tur att jag är ensam hemma för nu tjuter jag snart igen. Jag älskar min familj, mina barn, men ibland vill jag bara lämna allt, åka bort och vara ensam. Då kanske jag skulle uppskatta alltihop mera när jag kommer hem. Inbillar mig att det vore enklare om jag vore själv.....yeah right, vem försöker jag lura...
Det känns deppigt och tungt just nu, mer än på länge. Kan det bero på att jag tagit bort mina tabletter eller är det bara livet som kommer ikapp mig? Eller bara simpel PMS. Jobbigt är det i alla fall.

Jag borde:
Promenera minst 30 minuter varje dag och gärna längre någon gång i veckan.
Laga mat varje dag så att jag har matlådor att ta med till jobbet.
Äta planerat och balanserat.
Hitta struktur och försöka planera mina dagar.

Det borde ju inte vara så svårt men jag klara det ju inte. Hur börjar jag för att inte ta mig vatten över huvudet? Något som jag klarar så att jag inte känner att jag misslyckas hela tiden.
Min mentor som jag pratar med varannan vecka tycker inte att jag ska fokusera så vid vikten. Men det är ju helt omöjligt för mig. Det är ju den som så starkt bidrar till att jag mår skit! Eller?

I går hade jag min första lektion med eleverna i åttan. Min första lektion detta läsåret. Jag var så nervös men det gick hyfsat, trots att det gick ganska bra ser jag inte fram emot att träffa övriga elever på måndag. Jag har 6-7 elever som jag är handledare åt, detta är helt nytt för mig och jag kommer att träffa dem 1 gång i veckan. Dessa har jag utvecklingssamtal med och kontakt med föräldrar vid behov. Jösses, vad har jag gett mig in på?

Nu får det räcka med gnäll för idag. Nu har jag ju delat med mig så nu får jag klara mig själv.

Nervös

Jag är otroligt spänd inför morgondagens första lektion med mina nya elever.
Har jobbar i en vecka nu men utan elever. Många möten, konferenser och föreläsningar har det blivit, desto mindre tid för att förbereda sig i salen.
Många nya ord har flugit omkring mig och jag har helt enkelt fått bita i det sura äpplet och frågat vad alla nya ord betyder, många förkortningar. Känner mig plötsligt helt tom, har ingen aaaaaaning om vad det var jag skulle göra med åttorna och vad niorna skulle syssla med... PANIK!!!
Det ordnar sig nog...det ordnar sig nog.. hjälp!

Måste maila min företrädare och kolla övar några saker i morgon så att jag får en någorlunda lugn helg, annars är nog hela helgen förstörd... Suck.

Annars då....
Jo då det blev som jag trodde. Vi fick en tid för "operation" av dotterns arm nu på måndag. Jag sa att jag var övertygad om att det hon har i armen skulle komma ut söndagkväll. Stämde inte riktigt, pinnen kom ut i går kväll. Dotterns slog i armen på fritids i tisdags, det kom en massa kletigt var och såret blev större igen. I går kväll pillde hon på det och mera var kom och sedan fick hon syn på pinnen. Pappa fick ta hand om den. Så nu behöver vi inte åka till sjukhuset på måndag. Jippi. Men så typiskt!!!!

jag har haft min lediga dag i dag och det har varit gott. Jag har suttit en del vid datorn, det vackra vädret till trots. Å nu sitter jag här igen. Men däremellan har jag klippt gräsmattan och varit ute och cyklat med sonen, vi var till tandläkaren i morse och då ville sonen till biblioteket men det var inte öppet, så vi tog en tur dit i eftermiddag i stället. Jag lånade tre böcker av Sanna Ehdin, någon som läst något av henne? Jag är lite sugen på att ta tag i en av böckerna redan ikväll, redan om en liten stund faktiskt.

NU måste jag sansa mig lite innan morgon dagen!

Jobbar igen

I morgon har jag jobbat en vecka. På torsdag kommer eleverna, men det är min lediga dag, så förstå på fredag har jag min första lektion. Har dock bara en lektion, mellan 13.15-15.15.

Det är mycket att hålla koll på så här i början och det är många nya begrepp och saker att sätta sig in i. Just nu känns det inte som om jag har koll på någonting! Men ännu så länge trivs jag väldigt fint med mitt nya arbetslag, många i min egen ålder och det känns öppet och trevlig.

Är grymt nervös inför de första veckorna men det ska väl gå på något vis.

I dag ringde de från sjukhuset. Dottern var ju inne för att röntga armen för två veckor sedan, förra veckan var hon till kirurgen men de ville skicka hem henne, men min man tvingade dem att ge oss en tid för att ta bort det som finns i armen. I dag ringde de för att tala om att vi skulle till barndagvård eller något i den stilen de ville träffa oss innan "operationen" på måndag. ????? Operation? Måndag? Nu på måndag?
Jo då. Så på torsdag skall vi träffa narkosläkare mfl. På måndag skall "det" tas bort.
Snabba ryck!
I dag på fritids hade dottern slagit i armen och fick gå till syster för att få den rengjort. Den varade och blödde och luktade inte gott sa syster, hälsade fritidspersonalen när vi hämtade dottern i eftermiddags. Kan ge mig katten på att "det" kommer trilla ut ur armen på tösen söndag kväll!!! Någon som vill sätta emot? Men jag vill nog ändå att såret spolas rent om den skulle komma ut tidigare. SUCK!

I dag hämtade jag mina nya glasögon och känner mig ganska nöjd. Hörde ni? Jag sa att jag var ganska nöjd. Inte illa för att vara mig. Passade på att kika in till frissan för att toppa luggen när jag ändå var i farten.

Jag gillar Spotify. Just nu lyssnar jag på nostalgi slingan. Pernilla Wahlgren Picadilly Circus. Det var tider det!!!!

Egentligen borde jag tvätta och inte sitta här. Har nästan inga rena kläder att ha. Har i vanlig ordning börjat lägga på mig igen och flera kläder sitter lite väl tight för att kunna användas. Måste ta tag i detta. Har varit ute och gått två gånger de sista 3 dagarna och det är ju en bra start, inga långa och snabba promenader men promenader. Ska kika om det inte ligger ett elljusspår bakom min nya skola, kanske kan promenera på lunchen.

Nu gör jag slag i saken, här ska tvättas!

Sista dagen på semstern

Nu har jag hunnit fram till sommarlovets sista dag.
Jag sov ganska länge, åt frukost sent och barnen sov längre än jag.
Har slipat och spacklat en bit till i rummet så i kväll kanske vi kan börja tapetsera.

köpte nya glasögon för ett tag sedan, de var inte riktigt bra och monteringen var under all kritik. Jag tog tag i saken och gick och klagade, något jag sällan gör för att jag tycker det är retligt.
Blev lovad att få byta glasögon. Nu sitter jag här med 5 nya par bågar och kan inte bestämma mig. Lite tuffare bågar men svart och grönt?
Lite mesigare bågar i brunt och silver?
Hur svårt som helst.
Ska bestämma mig i dag.
Ska nog göra det och sedan skriva mera.

Nu tar det på semestern

Ja i dag är det mindre än en och en halv vecka kvar tills jag börjar jobba igen. Väntar med spänning på att min nya arbetsgivare ska höra av sig så att jag får reda på lite mera om min nya arbetsplats och schema mm.

Var uppe tidigt i morse. Tidigt för mig i alla fall. Skulle till vårdcentralen klockan 8.15, så jag var uppe och duschade. Hade behandlat min såriga hårbotten i går kväll och då MÅSTE man tvätta håret morgonen därpå.

Gick i bara trosorna ut i vardagsrummet för att leta efter en tröja som låg i en av mina högar med ren tvätt. Det brukar vara ganska riskfritt eftersom huset ligger en bit in på tomten och vi har en ganska hög häck. Döm om min förvåning när min pappa står ute i trädgården och pratar med någon. Som tur var hann jag vända innan de upptäckte att jag var där. TUR!

I lördags kom min pappa över för att vi skulle fixa med vår nya uteplats. Pappa har eget grävföretag och kom med sina maskiner. En liten grävare och en stor. Halva trädgården är uppgrävd, andra halvan är full av, pool, studsmatta, trädgårdsmöbler, cyklar, plattor två grävmaskiner och stora hjulspår. Det ser ut som kriget. Projektet blev något större än vi tänkt oss och min pappa gör aldrig någonting halvdant. Så i dag är han tillbaka tillsammans med en av killarna som jobbar hos honom, så det kommer nog att bli en uteplats i alla fall. Men hjälp!!!! hur ska vi få i ordning på resten av trädgården med stora hjulspår i? Nog för att gräsmattan var ojämn förut, men nu!!!!!! Fniss!

Jag försöker att landa någonstans i mina tankar kring mitt nya jobb.
Det finns många för- och nackdelar.
Jag har ju klagat över de "små" eleverna ett tag och varit lite intresserad av att se hur man jobbar på högstadiet. Nu får jag det!
Jag ville ju jobba på en skola och inte flänga runt på flera. Nu får jag det!
Det är bara ett halvår till ett år, så det är ju bara på "prov". Trivs jag inte så vet jag det inför andra jobb. Det är några av de saker som är positiva.
Att jag sedan har många frågetecken kring saker som...betyg, vad de gör, vad de kan mm Det får ordna sig. Är inte lika spänd nu som för drygt en vecka sedan. Men lite pirr är det allt.

I går firade vi vår son som fyllde 5 år. Det var kalas runt middagstid och sedan gav sig gästerna iväg. Jag slipade mina spacklade skarvar på mannens kontor. Och spacklade om dem. Det är den lätta biten, har ingen aning om hur jag ska bete mig med resten av väggarna. Det är gammal tapet i flera lager och det ser bedrövligt ut. Vi köpte väv att sätta på väggarna för att sedan måla. Det är ju så praktiskt att måla väggarna i stället för att tapetsera. Då kan man måla om över en helg när man vill ändra färg. Men hur känslig är väven, hur noga måste jag göra underarbetet. har aldrig testat väv förut. Och inte känner jag mig jätte inspirerad att stå där och spackla och slipa en hel massa. Vill ju få ordning, för sedan är det mitt kontor som står på tur. och det ser bedrövligt ut med alla saker liggande överallt.

Ska till doktorn med dotterns arm i morgon igen. Stenen som hon fick i armen långt innan skolan slutade har inte kommit ut av sig själv som de sa och vi klämmer fortfarande ut var varje kväll när vi tvättar den. Nu ska den ut!!!! Gissa tiden? 08.15. Tidigt i morgon också! Men det är lika bra att börja vända tillbaka dygnet för snart är det dags att börja jobba 08. Då ska jag först åka 2,5 mil och lämna barnen på dagis och skolan.

Jag drömmer om en ny bil. Ja inte en helt ny men lite nyare än vår gamla bil.
Vi har en stor SAAB och en gammal liten opel. Jag kör SAABen till jobbet varje dag, förutom var tredje vecka då det är min mans tur att kör i bilpoolen. Denna vecka är så tråkig. Det finns ingen AC, inga lampor som funkar i bilen och ingen radio. Den är så rostig och der så illa ut att det är lite retligt att köra runt i den. Den gick inte igenom besiktningen, men det visste vi. Måste byta framrutan och avgassystemet. Frågan är nu..... ska vi lägga pengar på att laga bilen för att kunna köra den i ytterligare ett år, eller ska vi skrota den och köpa en annan lite nyare liten bil.
Om vi köper en lite fräschare bil kan jag ju köra den till jobbet istället för att sitta själv i min stora SAAB. Det borde vi ju kunna spara lite bensinpengar på tänker jag. Men då måste vi ju först betala en ny gammal liten bil. Svammel.

I natt kissade sonen på sig igen. Suck, han låg inte där plasten i sängen låg utan det kom på den nya madrassen i alla fall. Åh vad jag önskar att man kunde beställa allt från IKEA. Har ju 14 mil till närmsta IKEA så jag tar ju inte en sväng dit för att köpa skyddsöverdraget till hans säng. Inte har vi någon tripp planerad heller. ÅH Kamprad, bygg ett IKEA utanför Götene vid den nya motorvägen!!!!!

Hepp, dags att ta tag i livet!

???

Jag har hittat klänning till ett av bröllopen.
Ska jag ha de gula leggingsen eller ej?

Jaha

Jag har tagit det relativt lugnt några dagar.
Efter vårt äventyr i trädgården tyckte jag att det kunde vara skönt med lite rast. Det ösregnade när vi skulle ta allt ris till tippen. Jag var våt, lerig, jackan full av kåda och skorna fulla med barr när vi kom hem. Det var så skönt att få ta en dusch och sätta sig inne efter det.

Jag har letat uppslag till olika saker som man skulle kunna använda som idéer och inspiration till projekt för eleverna till hösten. Har hittat några, men jag måste ju själv testa och bearbeta dem innan jag kan presentera dem. Ujuj. Måste ju göra andra kompletteringar till min utbildning innan jag kan ta tag i det. I dag vore en bra dag att börja. Meeeeeeen......jag får inte ändan ur vagnen.

I går kom min goda vän sedan USA tiden förbi. Har inte setts på säkert 13 år. Det var ett kort men kärt besök. Nu hoppas jag kunna hälsa på henne någon gång i höst. Hon bort lite längre uppåt landet så det blir en spännande resa. Sist flög jag dit och åkte lastbil hem. Skillnad på restid!! Men också en enorm skillnad på priset.

Jag har plötsligt ett stort behov av att få vara ifred. Vet inte varför. Kan det bero på att jag försöker trappa ner på min medicin. Tar en halv tablett varje dag i stället för en hel. Vet ju inte hur det påverkar mig. I fredags var planen att vi skulle ta husvagnen till vännerna på Kållandsö, men det var så vått att vi inte kunde ställa vagnen hos dem utan på ett annat ställe. Jag tyckte inte att det lockade. Jag var sur och grinig och när sonen satte min elektriska "huvudkliare" i håret på mig så fick jag panik. Jag lade mig i soffan med en handduk över huvudet och somnade. Ville inte till vännerna. Så mannen och barnen åkte själva, jag fick hela kvällen för mig själv. Tog en promenad och njöt. Så välbehövligt efter en intensiv semester i goda vänners sällskap. Har inte varit ensam långa stunder under Juli.
I går skulle min vän och hennes familj komma för bi på ett besök. Jag behövde plocka i ordning en smula och ställde klockan. Mannen satt vid datorn, vilket inte var ett nöje, han gick igenom vår ekonomi. Men jag behövde hjälp med städningen. Sa till honom flera gånger. Till sist reste han på sig. Bara för att börja packa sin väska inför sin utflykt med grabbarna. Varje sommar åker de ut till en ö för att snacka, sova, tält, bada nakna och "filosofera". Denna helg går under namnet "Filosofhelg". Där stod jag med rövarkulan. Jag var så arg!!!! Svetten rann och jag försökte få i ordning. Morr. Jag var på stridsstigen vill jag lova.
Mannen gnäller ofta på att jag bara dumpar sakerna innanför dörren i vår trånga hall och att barnen gör likadant. Men vad är det för skillnad när han gör det? 4 väskor hade han parkerat lite längre fram i hallen, precis bredvid trappnedgången. Ja ja.

Det blev någorlunda ordning. Vi bjöd på fika och hade en trevlig stund innan de reste vidare.

Resten av dagen blev slapp. Barnen badade i poolen, och jag fixade senare Tacos till kvällsmat.
Senare under dagen kommer mannen hem och då ska han spela tennis med en kompis. Det har blivit mycket tennis i sommar. I bland kan han ta med barnen men det finns inte så mycket för dem att göra där. Får se om han får med sig barnen i kväll. Då får jag ev en liten stund för mig själv.

Barnen har kompisar här. Plötsligt står de bara i dörren och skriker efter handdukar. De har badat och nu fryser de. Men när ska de börja tänka på att ta med sig handdukar ut när de ska bada. Och att hänga upp dem. Det ligger fuktiga gräsiga handdukar lite varstans.

Nåja. Detär väl min stress inför skolstarten som börjar tala. Jag som inte känt mig det minsta nervös fram tills i tisdags. Nu är jag plötsligt jätte orolig och nervös. Sådan är jag. När det inte blir som jag tänkt blir jag hispig.

Mycket nu!

Ja idag har äventyret i trädgården fortsatt.
Jag fick ju en liten känga av mina föräldrar att vi inte hade någon ordning så det blev till att ta tag i det. De har ju inte helt fel i sina påpekanden även om jag tycker att de skulle kunna ta det lite lugnt.

I går morse som svågern med grävmaskinen och tillsammans med mannen fixade de till garageuppfarten. Jag gick lös på häcken ut mot gatan, den blev jag ganska nöjd med. När denna var klar gick jag över till den stoooora Avenboks häcken. Jag klippte den ena sidan och det mesta på toppen när det började regna. Jag avslutade klippningen för dagen.

I dag fortsatte jag med klippningen och då gjorde jag det!!!! Klippte av sladden, det var ju inte mycket kvar att klippa. Suck. Men jag skruvade isär kontakten och fixade till sladden och det funkade. Så nu har jag klippt färdigt den stora häcken, plus tre buskar. Mitt i kaoset hämtade jag pappas släpkärra för att på något vis kunna forsla bort allt ris i morgon. Frågade om han kunde tänka sig att såga ner den sockertoppsgran som jag velat ta bort länge. Och det gjorde han. Så nu är granen och rhododeneronbusken nedklippta och alla brännässlor också för den delen.
Om pappa får tid så kommer han kanske och hjälper oss att lägga de plattor som jag vill lägga där gran och buske förut fanns.

Mannen klippte gräset en andra gång eftersom vi inte kunde klippa det allt för kort i måndags. Det hade inte gräsklipparen klarat av, det var allt för högt efter 10 dagars semester och mycket regn.

Det var det med tträdgården.

I måndags hade någon från kommunen där jag jobbar ringt. jag fick ringa upp i går förmiddag för att kolla vad det hela rörde sig om. Trodde att de hade kommentarer om att jag inte skickat in ett papper om min anställning till hösten.
Så fel jag hade.

Efter mycket strul med övertalighet i kommunen så blev det innan skolan slutade bestämt att jag skulle jobba 40% som textillärare på den skola där jag jobbat i 2 år. Resterande 60% skulle jobba i vikariepoolen. jag har känt mig lugnt och avslappnad inför skolstarten. Jag har inte oroat mig särskillt. Vilket annars är lite av min specialité!
Hämtade symaskinen från ksolan i måndags för att lära mig det nya dataprogrammet som jag köpte till den i våras.

Nu ville kommunen sätta mig på en annan tjänst. 78% som textillärare på en annan skola.
OJ!
jag blev helt tagen på sängen.
Jag har ju hela tiden velat jobba ca 80-100% som textillärare på en skola och slippa att åka runt till flera. Men det är ett högstadie! Så nervös jag blev.
Jag har nog en lite autistisk ådra för jag gillar inte alltid hastiga förändringar och detta var lite svårt att smälta.

Plötsligt är ju allt som jag tänkt inför hösten inte längre användbart, jag hade städning kvar att göra, som jag tänkte göra de första dagarna innan eleverna börjar. Det måste jag plötsligt ta tag i redan nu under semestern. Jag som tänkt handla slut på mina pengar innan sommarlovet så att jag inte står där med skägget i brevlådan när vi får köpstopp. Tur att jag inte gjorde det. Då hade ju den nya läraren inte kunnat köpa någonting nytt själv.

Tjänsten är tillfällig eftersom den nyvarande läraren har tagit tjänstledigt ett halvår med ev förlängning. men åhhhh jag är så nervös.
Bläddrade lite i min nya H&M katalog i dag och såg en tyff kudde som jag ska försöka att "kopiera" för att ha som ett exempel att visa. Även i min mammas tidning hittade jag ett häftigt mönster på en väska och kudde som man virkade som jag kan tänka mig att det skulle kunna intressera eleverna. Eller?????

Bäst jag slutar skriva för stunden. tankarna flyger och far, jösses vilken röra, klarar jag detta, och hur ska jag kunna sätta betyg, och hurdana är eleverna, är de kaxiga, snälla, duktiga, stökiga. hur ser salen ut och vad har de gjort tidigare. ??????
Bäst jag sover!

Hemma igen!

Ja då var vi hemma efter 10 dagar i husvagnen. Vi har haft en underbar semester, bättre väder än väntat. Att nio familjer, 18 vuxna och 21 barn (mellan åldrarna 3 veckor till 9 år) kan ha så roligt och trevligt tillsammans. Förvånansvärt lite gnabb bland barnen. Trots att vi har haft det så trevligt var det ganska skönt att komma hem igen.

Jag sitter här och bubblar lite. Var hemma hos min mor och far för att hämta nyckeln till postlådan som de haft när vi var borta.

Mamma frågade när vi skulle fixa med garaget, där var ju så stökigt. Och när skulle vi ta tag i garageuppfarten? Planen är att vi ska bredda den och min man har börjat gräva lite.
När pappa kom började han fråga om vår källare, hur det gick med den och hur vi skulle göra.
Saken är den att självrisken på källaren går på 10 000 kronor och vi tror att det blir billigare att köpa golvet och lägga in det själva. Det är trots allt bara ett rum som fått golvet förstört.
Pappa undrade om vi inte lika gärna skulle ta hjälp med det och få det gjort. Jo om vi vill köpa dyrare golv och ta in någon som gör det så får vi det gjort för 10 000 men vi har inte pengar till det.
Sedan fyllde pappa i med frågan om vi inte skulle klippa gräset och häckarna snart!!!!
Men vi kom ju hem i går. Och gräset klipptes idag. Vi äger ingen häcksax utan brukar låna en av pappa eller svärfar. jag har själv klippt häcken två gånger sedan vi flyttade hit. De andra gångerna har min pappa gjort det åt oss. Inte för att vi inte kan utan för att min pappa tror att vi inte kan. Men jag har aldrig bett honom göra det, även om jag är tacksam för hjälpen så har jag inte bett han göra det.

Varför gör de så?
I andetaget efter att de frågat om vi inte ska göra allt detta säger de att vi kan ju inte ta tag i allt på en gång för då blir det ju så besvärligt och stökigt.
Men ta inte upp allt på en gång då!!!!!!!

Är det konstigt att min bror och hans sambo inte åker förbi och hälsar på?
Är det konstigt att jag aldrig är nöjd med någonting, vare sig mig själv eller saker jag gör eller eller tar mig för. Det västa är att jag bara står och tar emot.... har inte sagt i från mer än en gång sedan jag var tonåring. Då blev min mamma så ledsen att hon åkte hem och grät.
Kvar stod jag med ett fruktansvärt dåligt samvete och kände mig elak och bortskämd.
Men varför, varför är det ok för min mamma och pappa att komma hem till mitt hem och tala om för mig att jag inte gjort si eller så, att jag/vi borde se till att få ordning och att vi är slarviga och stökiga?

Jag har levt större delen av mitt liv i tron att min pappa är perfekt. I alla fall i det avseendet att pappa gör allt snyggt och perfekt när det gäller renoveringen hemma mm.
Döm om min förvåning när jag upptäckte att listerna hemma hon mor och far inte var helt perfekta. Att han skarvat lite konstigt, det trode jag inte. Detta fantastiska upptäckte jag för några år sedan.... jag är 37 i höst.

Får man förstöra så för folk?
Jag hade arbetat upp lite inspiration under semestern och såg fram emot att få komma hem och sy lite gardiner och fixa lite. Plötsligt känner jag inte för någon ting. Har inte ens orkat ta i tu med att plocka ur set sista ur husvagnen.

Skulle vilja träffa min samtalscoach nu. Men det är 2 veckor kvar tills dess.

Detta inlägg var inte alls tänkt att bli så här negativt, men jag behövde väl få det ur mig antar jag.

På torsdag ska vår andra bil besiktigas, vi vet redan att den inte kommer att gå igenom besiktningen, men vi gör inget åt den förrän vi vet att det är någon idé att fixa med den. Onödigt att lägga pengar på en bil som inte går igenom även om vi fixar med den.

Suck, det blev ett dystert inlägg.
Måste avsluta med något positivt.
Jag har spelat lite badminton på semestern och det var jätte kul. Har inte spelat sedan jag var 12 år. Så nu ska jag leta efter möjligheter till att ta upp det till hösten. Har jag äntligen hittat en aktivitet som jag gillar???

Effektiv dag

Ja i dag har vi fått en hel del gjort. Nu är vi trötta allihopa och jag ska strax sova.

Jag har plockat ner min vävstol och fixat på mitt kontor. Tillsammans med mannen har jag burit upp och ut soffan som stod på kontoret. Det var svettigt och jätte tungt. Vi har tömt bokhyllor och flyttat ut allt till gillestugan. Nu i kväll har vi brutit upp golvet och tagit ut det, tagit bort all foam och annat underlag under klickgolvet. Min man trodde inte att det skulle behövas men jag stod på mig. Det skulle ut. Och det var tur att vi tog ut det. Det fanns mycket vatten under allt. Så nu har vi bara betonggolv i det rummet, avfuktaren går på högvarv. Det luktar gammalt akvarievatten så lite vädring skadar inte heller.

I morgon ska vi på barndop. Min bror och hans sambo fick en liten son för snart 3 månader sedan. Relationen mellan oss är lite spänd, men mellanmin brors sambo och mina föräldrar är det minst sagt ansträngt. Min brors sambo tycker inte om mina föräldrar. Det spelar ingen roll vad de gör, de har verkligen ansträngt sig för att det ska bli bättre men det blir inte ett dugg bättre.
Jag känner att detta påverkar mig på ett sätt jag itne förutsett. Jag har inte någon nära relation till min bror som är 5 år yngre än mig. Men det som gör mig mest ledsen är deras sätt att behandla min mamma på. Mamma har gått in i en depression och enligt den kurator som hon går till så är det ganska tydligt vad som utlöst hennes sinnesstämning. Men vad ska hon göra. Hon har försökt prata med dem, låta dem vara ifred mm mm. När de fick sin son för 3 månader sedan köpte jag kläder till honom och en liten snuttefilt. Mina barn har älskat sina snuttefiltar och jag har tyckt att det varit skönt för dem att ha den tryggheten när de varit borta eller när de började dagis. Min "svägeska" sa att hennes son inte skulle ha någon snorig och snuskig snuttefilt. Okej! även om jag hade tänkt så om en gåva så skulle jag ALDRIG säga så. jag kände mig inte särskilt motiverad att köpa någonting i present till dopet. Förstår inte varför barnet ska döpas? De tar ju avstånd från allt vad kyrkan heter i vanliga fall. Men det är väl bara så det ska vara antar jag.

Jag hade tänkt köpa något fint album till bebisen men den affären hade stäng tidigare i dag så det fick bli till att komma på någonting nytt. Det blev ett bäddset till spjälsängen.

Jaja, det var det. Skriver mera någon annan dag, för nu går ögonen i kors och jag får radera varannan bokstav jag skriver för att jag trycker på fel tangenter.

Regn!

Jag satt på trappan och kikade på blixtarna och lyssnade till åskan. Stora enstaka regndroppar föll. Jag njöt. Som svensk ska man inte klaga på värmen, men...... åh så gott med lite regn.
Jag fixade lite mat till barnen och vi kikade på regnet som plötsligt öste ner. Jag började planera för eftermiddagen. Jag har tvättat en massa de sista dagarna, det var extremt välbehövligt. Nu skulle det vara en bra ide att sortera ut alla kläder som var för små eller som främst används på vintern. Dessutom kunde jag flytta ner alla lakan till de numera lediga garderoberna på mitt kontor.

När jag kom ner med första lasten lakan var det en pöl på golvet på mitt kontor. Hm, hade strykjärnet gått sönder? Jag kikade, men såg inga fel på strykjärnet.
När jag skulle hämta en trasa för att torka upp pölen klev jag över tröskel och ut på golvet i min mans kontor. Då bubblade det upp mera vatten när jag trampade på parketten.
Började ana oråd. Gick mot förrådet innan för min mans kontor och mycket riktigt, där flöt det 2-3 cm vatten. Utanför förrådet finns en källartrappa som vi sällan använder. Förrådet är fullt med "allt möjligt", dvs en massa skräp. Brunnen utanför dörren var full med skräp och vattnet som kommit kunde inte rinna ner, så vad som hänt var att vattnet rann över tröskel och in i huset. Så nu vet jag vad jag ska göra i kväll!!!!!
Jag fick kränga på mig stövlarna, ringde pappa (vem annars). han ringde min kusins man som jobbar med slamsugning. Jag flyttade så mycket jag kunde och inväntade sedan "Den stora dammsugaren". Mycket hade hänt i bygden under de sista timmarna, taket på Julavaruhuset hade rasat in och folk stod fast i översvämningar i Skara. Som tur var gick det snabbt att få undan det mesta av vattnet.

Jag har nu röjt undan en massa av mina saker som jag inte anses behövs. En del går till tippen annat till Second hand. Nu är det mannens tur.
Får ta upp golvet i hans rum här nere, vilket innebär att jag måste plocka isär min stora vävstol. För att få in vävstolen på mitt rum måste bäddsoffan ut först.
Plötsligt fanns det hur mycket som helst att göra..... det fanns det innan också, så nu blev det ännu lite mera.

Vi har dock bestämt vad som är rimligt att vi hinner med i dag. Så gillestugan och köket ska vara i ordning när vi går och lägger oss i kväll. Förrådet måste vara torrt på golvet och det mesta som tidigare stod på golvet ska bäras ut till garaget för att sedan skrotas.
Skulle egentligen behöva stanna hemma i morgon för att fixa lite, men planen var att åka till mina föräldrars stuga över dagen. Får kolla vädret så får vi avgöra sedan.

Snacka lokala skurar!!!! Bara en mil härifrån har det inte regnat alls. Inte konstigt att man aldrig kan lite på väderleksrapporter, hur skulle de kunna berätta hur vädret blir när det är så lokalt.

Nåja, det kunde varit mycket värre, det finns de som har vatten i hela källaren och betydligt mer än vad vi fick. Så vitt vi vet är inget viktigt eller dyrbart förstört, möjligen laminatgolvet då, annars betyder det mest att vi måste gå igenom förrådet betydligt tidigare än vad vi annars hade gjort.

Nu har jag annat att göra!!!!
Ha det så gott!

Nya äventyr

Ja nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist.
Är väl som vanligt så att jag leker struts och inte riktigt vill ta tag i min tillvaro.
Förra veckan var det fullt ös av någon anledning. Något varje dag som skulle göras eller fixas. I helgen har jag inte gjort många knop, har tagit det extremt lugnt. Å andra sidan är det inte mycket man orkar göra i värmen.
Kompisarna byggde pool förra året och den gör sig bra just nu. Det är inte lika kallt i den poolen som i vår eftersom deras är aningen uppvärmd. Sotis? jag? hmpf....jo lite då. Skulle förmodligen ligga i blöt från morgon till kväll om jag hade en sådan.

I dag har jag hjälpt svägerskan att vara barnvakt. Hon hade ett besök på sjukhuset med mellan sonen och stora pojken skulle vara hos en kompis. Kvar var då lillplutten. 8 veckor. Honom fick jag ta hand om. Åh så mysigt. jag njöt och hade det så gott. Men det var minst lika gott att få lämna över honom till sin mamma när hon kom. Jag lånar gärna men tror inte att jag skulle vilja skaffa fler barn själv.

Hur går det med maten då?
Ja till en början gick det bra, sedan har jag slarvat lite. i dag skulle jag ta tag i det hela och bokföra vad jag ätit på viktklubben. Men tji fick jag, för den låg nere idag. Så jag får göra ett nytt försök i morgon.

I morse vaknade jag för första gången på riktigt länge av att sonen grät, han hade kissat i sängen. Så upp och duscha sonen och plocka undan allt vått.
Sedan somnade jag inte om, de skulle ringa från vårdcentralen 8.20 så jag satte mig vid datorn i nästan 2 timmar och passade på att tvätta några tvättar också. Var nära på att gå en promenad men så blev det inte.
Besöket på vårdcentralen var en besvikelse, det är andra gången vi är där med dotterns arm. hon ramlade på skolan nästan två veckor innan skolan slutade, såret på armbågen har varit jobbigt, det kommer hur mycket var som helst ur såret men det läker ändå. ???? Först trodde man att det blivit en "fistelgång" en kanal med var i som skulle läka. Vi har tvättat och klämt ut var varje dag i snart fyra veckor. I fredags kväll såg jag stenen!!!!! Så den trodde jag i min enfald att de kunde hjälpa oss att ta ur. Jag trodde inte att det var lämpigt att ha den kvar. Men den skulle komma ut av sig själv!!! Hm. jag vet inte om jag tycker om det. Såret håller ju på att läka utan att stenen verkar ha några som helst planer på att komma ut.

Nå ja.
Nu har jag biktat mig, så nu kanske jag kan skriva lite mer regelbundet igen.
Ha det så gott i värmen alla!

1 dag kvar

Kan nästan inte fatta att jag ska få börja äta i morgon. Känns konstigt fast jag längtat så.
Är fortfarande lite nere. Vet inte varför.
Borde vara på bättre humör idag, jag ska ju klippa mig och det brukar jag tycka är så skönt.
Men inte ens det känns särskilt roligt idag. Vill hitta på något nytt med mitt hår, men vad? Vill ju kanske inte klippa av de helt heller. Suck. Veliga Ulle tonar fram mer och mer.
Det som är positivt i dag är att mannen min mår bättre. Men han valde att jobba hemifrån, och det hjälper mig massor, för då behöver jag inte fixa så att barnen har någonstans att ta vägen när jag klipper mig.

Senare i dag ska jag skriva ner en meny över vad jag ska äta och hur mycket. Måste ha det på papper framför mig för att veta precis vad som gäller. Lite ågren har jag för att börja äta och för att riskera att gå upp i vikt igen. Har ju inte kommit i mina jeans ännu. Så jag ska gå på halvfart tills jag når målet. Det ultimata vore att gå på soppor tills dess, men jag hade siktet inställt på 8 veckor och det är det på söndag. När jag insåg att jag inte skulle få äta på midsommar blev jag besviken och ändrade därför så att jag går 7 veckor och 5 dagar. Vilket få vara ok.
Men jag tror att det blir svårt att gå ner i vikt på halvfarten. Har jag fel?

Hoppas jag är på bättre humör senare, måste ju packa husvagnen. Om det inte regnar för mycket vore det ganska mysigt att ge sig iväg redan i kväll. Bara vi. De andra kommer först i morgon. Att få sitta en kväll i vagnen och mysa vore inte fel, eller?
Vi får se hur det blir.
Dagen brukar på något vis rusa förbi mig när det kommer till packning och vi kommer alltid iväg mycket senare än vi tänkt. Men packar vi idag och inte kommer iväg så är det ju ändå klart att ge sig iväg i morgon utan större stress. Så vilket som blir nog bra.

Börjar jag bli förkyld?
Det är torrt och rivigt i halsen. Rethosta. Inte snuvig ännu, men börjar känna tendenserna.

Jag undrar om det är någon som har ett enkelt och gott recept på salas, typ tacosås. Jag är barnsligt förtjust i Tacos och min coach tyckte att jag skulle göra min egen salsa, för att den man köper inte är den nyttigaste. Men jag tycker ju att den man köper är så god. Någon som har ett recept som likar dem man köper i smaken. Gillar ju tortilla också, de skulle jag också hålla mig ifrån om jag inte hittade ett bra recept så sådana också, någon som har ett?

Ska åka om en timma, så det vore kanske bra att få lite annat gjort innan dess.

2 dagar kvar.

Snart är det bara en dag kvar. För det börjar närma sig kväll redan.
Mannen har legat hela dagen, han kom hem efter tennisen igår kväll och mådde illa och hade feber. Jag såg vårt midsommar firande flyga sin kos. Då kan jag lika gärna gå på soppor några dagar till tänkte jag.
Ville inte sova i min säng i natt, utan sov på soffan, gör allt för att slippa bli sjuk.
I dag har mannen legat hela dagen men nu är han uppe och mår bättre. Hoppas, hoppas!!!

Har flängt runt med barnen hela dagen. Sonen skulle till tandläkaren klockan 11.30, vi tog sovmorgon och åt frukost strax innan vi gav oss i väg. Besöket hos tandläkaren gick bra. Han hade ett hål stackarn, så det blir lagning, men SÅ duktiga personalen var, hoppas att han fixar lagningen bra om några veckor.
Sedan gick vi till biblioteket så att barnen fick låna lite böcker. Ringde VC för att få rådfråga om ett sår som dottern har, fick tid klockan 14, så jag fick snabbt handla och åka hem med varorna, innan vi fick åka tillbaka till VC. De tittade på såret och vi ska avvakta ett tag till. Hastigt och lustigt bestämde jag mig för attsonen skulle klippas. Det var inga på kö så han fick klippa sig med det samma. Han var så nöjd, första gången hos frisören.
Fixade en soppa och mat till barnen när jag kom hem. Mannen vaknade till och åt lite han också.

Sedan satte jag mig vid datorn. Nu är jag SÅÅÅÅÅ deppig.
Sökte efter amerikansk mat, fråga mig inte varför. Det finns en butik i Stockholm som har internet butik. Men trots att jag reggade mig kunde jag inte lägga något i min "kasse". Inga priser såg jag heller. Började bli lite sur.
Letade efter andra ställen men hittade inget vettigt. Det finns ju visst amerikanskt utbud i vissa butiker,m en de har inte det jag söker.

Inte för att jag borde äta mycket av den varan men jag vill bara ha möjligheten att få tag i det om jag bestämmer mig för det. Nu vill jag åka till USA igen. Kollade priser igår igen, men "min" billiga resa som jag hittade för ett tag sedan var ett minne blott. Suck. Tänk att jag nästan åkte till USA om 11 dagar...... Åh så frustrerad jag känner mig.

Borde tvätta så att vi har lite rena kläder inför helgen. Borde börja packa in lite i husvagnen, för om det regnar i morgon så är det inte roligt att springa fram och tillbaka med saker som blir våta, det blir dessutom så smutsigt i husvagnen då.

Usch vad jag gnäller. Men det är så det känns i dag. Sorry.

3 dagar kvar.

Ja midsommar närmar sig. Det ser jag fram emot.

Idag har jag jobbat min sista dag, så från och med i morgon är det sommarlov! Så gott.
Har städat slöjdsalen idag, när jag var nästan färdig med allt var jag så trött på det att jag nog mest tryckte in garnet i garnskåpet. Får ta det till hösten. För orken och lusten försvann.

I dag har vi firat svägerskan som fyller 30 idag. Hon födde sitt tredje barn för några veckor sedan så vi var tveksamma till om det skulle bli något kalas. Men det blev tårtkalas. Jag drack vatten.

Tycker dock att det är lite orättvist att jag går upp i vikt, jag lovar jag drömde bara att jag åt godis.

Fryser lite nu när vi suttit ute och firat. Fingrarna är smalare än tidigare och ihop med att jag är kall så trillar nästan mina ringar av. Men jag vågar inte göra dem så mycket mindre, för mina fingrar har en tendens att svullna.

Mitt i glädjen över att få börja äta på fredag kommer även oron som ett brev på posten.
Hur ska jag klara detta? Är så rädd för att misslyckas, samtidigt som jag är sugen på att äta en massa saker som jag saknat dessa veckor.
Har provat det mesta. På jobbet idag pratade kollegorna om att de åt GI och att de blivit kvitt sötsuget efter bara några dagar. VA????!!!! Jag gick flera veckor på GI och sedan LCHF men mitt sötsug försvann inte. Kan man inte operera bort sötsuget från min hjärna? Läste på nätet om någon som hypnotiserat sig och blivit kvitt sin fobi för ormar. Kan man inte hypnotisera bort mitt sjuka begär efter godis och kakor, för att inte tala om bullar och chips.....listan kan göra lång. Det skulle hjälpa mig något enormt.

Ska man äta minikeso eller vanlig keso? Jag är egentligen emot light produkter. Föredrar att späda själv i så fall, då vet jag vad jag tillsatt. Förstår ni vad jag menar.

Äh, nu får det vara. jag var ju inte på dåligt humör nyss, men nu blev jag det.

Dags att gå coh dra något gammalt över sig. Förslagsvis ett varmt och gott täcke! Kommer förmodligen att somna före barnen idag. Men det gör inget. Då sover de längre i morgon. Sommarlovets första sovmorgon, hoppas jag!!!

4 dagar kvar.

Har jobbat idag.
Fick inte allt för mycket gjort. Men i morgon kan jag jobba utan större avbrott hoppas jag.
Hade flera olika ärenden att göra idag och då blev dagen lite sönder hackad.

Bakade två pajer i går kväll, den ena blev lite bränd men stelnade ändå inte. Den andra blev inte bränd men ville inte heller stelna riktigt.
Den ena pajen havererade på väg till jobbet och paj nummer två skulle få åka in i ugnen en stund extra tänkte jag. Det blev pannkaka av allt ihop. Mina kollegor fick glasstårta i stället.

Jag fick en fin blomma av dem på enheten där jag jobbat i 4 år. De åt smörgåstårta och det såg ganska gott ut. Men jag tog en soppa.

I natt har jag drömt att jag ätit godis. Vaknade och kände mig osäker på om det var dröm eller verklighet. Vet att tankarna fortfarande fanns kvar i mitt medvetna.....ät inte godis nu, det ärju bra några dagar kvar tills du får äta.
När jag sedan ställde mig på vågen visade den plus sedan igår. ????? hade jag ätit godis i alla fall? Hade jag gått i sömnen?

Har ju druckit väldigt dåligt med vatten i några dagar, kan det bero på det?
I dag har jag druckit bättre. Så jag hoppas att det rättar till sig en smula.

Ser fram emot att få klippa mig på torsdag, och att få ta husvagnen en sväng igen. Ska inte åka långt men det räcker för oss. Vi tycker det är roligt att komma iväg en sväng och det kommer att finnas gott om vänner dit vi ska.

Nu ska jag göra ingenting en stund.

Snart bara 4 dagar kvar!

Yey!
Tror ni att jag ser fram emot att få äta ägg och keso???
Jo då.

Nu har jag trixat med min blogg, har sett att flera har så himla fina bloggar och blev sugen på att få min lite snyggare. Jag kommer ju bara halvvägs. Hur får jag till bakgrunden bakom min text? Jag menar ....området där jag skriver mina inlägg ser ju ut som det gjorde förr. Hur gör man?
kan någon förklara för mig?

5 dagar kvar.

Nu tar det på dagarna, det känns gott.
Är slö och snurrig idag.
Två dagar utan tillräckligt med vatten sätter sina spår. Men nu har jag hittat min vattenflaska så nu får jag skärpa mig. Klippte gräset i går och var helt färdig efter det. Det snurrar ju så.
Hade för övrigt en trevlig dag och kväll i går. Men kvällen avslutades mindre trevligt.
Dottern hade klagat över att hon var trött större delen av dagen och jag var lite orolig att hon höll på att bli sjuk. Sonen har ju varit hemma med hosta, snuva och feber i veckan.
Strax innan midnatt vaknade hon och kräktes.
Kräktes två gånger till innan hon somnade för natten. Jag var uppe till klockan 2.
I dag verkar hon må bättre. Vakande först av alla tittade på TV, sedan åt hon Onaka till frukost för hon var hungrig. Hoppas att det räcker med detta. Visst hon är fortfarande lös i magen men det hör väl till? Eller?

Så i dag kommer vi att leva i karantän. Jag tror att jag kan jobba i morgon. Kommer ju att vara själv med min städning större delen av dagen. Måste bara ladda in en bra ljudbok som jag kan lyssna på när jag städar, annars blir det för trist.

Hade tänkt att lägga en stor beställning av material innan skolan slutade som jag skulle kunna plocka in i skåpen innan sommarlovet. Men jag har fortfarande inte fått något utdrag om hur mycket pengar jag har kvar att handla för så jag har inte vågat beställa ännu. Och tills på tisdag kommer det ju inte att dyka upp. Suck. Nästa år ska jag se till att ha bättre koll på min ekonomi själv. Det tar ju flera veckor att få ett utdrag från kontoret.

Nu ska jag fylla min camelpack med vatten och gå ut i solen. Har bara under detta inlägg legat ner två gånger eftersom det snurrar så.

Skriver kanske mera i kväll.

6 dagar kvar

Det tar på dagarna som är kvar. Det känns skönt och jag ska göra mitt bästa för att planera vad jag ska äta de första dagarna. Jag vet att jordgubbar inte borde finnas med första dagarna. Men försök stoppa mig från att stoppa några jordgubbar i munnen på midsommarafton!!!!

Klockan närmar sig 15 och jag har klippt gräsmattan, rensat mitt lilla land och planterat min citronmeliss. Gillar att ha några blad i mitt vatten det blir så friskt då.

I kväll kommer mannens syster med familj hit. Pratade först om grillning, men eftersom vädret är milt sagt ostadigt, bestämde vi oss för att baka pizza. Vi har en sten som man lägger längst ner i ugnen på galler och sedan bakar alla sin egen pizza som man bakar på denna sten. Det är så gott. kommer att bli tufft, men jag måste övertala mig själv att jag kan baka det någon annan dag och få smaka då. Det är lätt att säga just nu, men det kommer att blir tråkigare i kväll när man inte äter.

Firandet av min kusin i går var trevligare än väntat, vilket det ofta blir när jag är negativt inställd. Det var nog knappast någon som märkte att jag inte åt. Det var många där och folk tog sig mat lite huller om buller. Men det var mycket kallskuret och frukt så om jag hade ätit hade det varit ganska ok mat. Pratade med goda vänner och flera av mina kusiner. Det var så trevlig och vi blev kvar en bra stund. Till sist ville våra barn åka hem och då gjorde vi det.

Jag och mannen satte oss för att titta på en film, men efter ett tag stängde vi av filmen, den var inte bra. "Vi hade i alla fall tur med vädret. Igen" Vi tröttnade. Tittade på Youtube istället. Älskar att se de där filmerna med tabbar. Ibland undrar man ju hur ont det gjorde men andra saker kan jag skratta åt tills tårarna rullar. Så fånig är jag. Jag kan bara inte sluta skratta åt vissa saker.

På måndag ska jag städa i min slöjdsal. Jag är ganska nöjd med att det bara är en sal att städa i år, vanligtsvis är det ju två. Men jag ska ändå åka till skolan som jag tagit tjänstledigt från. Kommer inte att få jobba där till hösten och de ville avtacka mig. Så jag ska dit en liten stund.De skulle bli bjudna på smörgåstårta, det lät gott. Men jag kan ju ta med mig en färdigblandad soppa. Har funderat på att baka ngåot och ta med mig eftersom jag slutar. Kanske citron och lime paj, den var grymt uppskattad på skolan där jag jobbar nu. Eller ska jag försöka mig på några smarriga kakor ur Leilas "A piece of cake". Där finns mycket smarrigt. Å andra sidan kanske jag ska göra något som jag testat förut och inte göra något helt nytt nu när jag inte får provsmaka själv. Det avgör saken. Paj får det bli.

Två dagar på jobbet kvar, sedan är det sommarlov, planering för midsommar och packning av husvagn. Det ska bli så gott. Har lite kvar på utbildningen att göra, ska göra mitt bästa för att göra så mycket som möjligt, utan att stressa nu i början av lovet. Annars kommer jag att stressa i slutet av lovet och det är inte kul.

Nu måste jag nog ta och plocka i ordning lite innan gästerna dyker upp.

7 dagar kvar.

Ja, nästa fredag får jag börja äta. Det ska bli gott.
Vågen var lite snällare mot mig idag, det var tur, annars hade jag nog blivit ledsen.
Men det är fortfarande en bit kvar att gå.
Kommer inte att nå mitt mål innan fredag, men med hjälp av min coach har jag bestämt hur jag ska gå till väga.

Mitt mål är inte en viss vikt, mitt mål är inte något speciellt mått på måttbandet, utan mitt mål är att byxorna och kjolarna som jag köpte förra sommaren ska gå på mig. Vet att jag var nere och studsade på min målvikt förra året. Men sedan gick jag upp lite och låg ganska stadigt på den vikten. Så när jag minns vad jag vägde förra sommaren på vår husvagnssemester så har jag 5-6 kg kvar innan jag når det.

Mitt humör har levt lite berg- och dalbana med mig det sista. Kraschade ju i förra veckan, i mitt sinne hade jag redan börjar min resa till USA, när det inte blev av så vart jag så besviken.
Sedan har väl stressen jag känt inför sista turen till universitetet tagit ut sin rätt. Det brukar ju påverka mig en hel del. Så nu måste jag försöka att ta tag i de restuppgifter jag har på min utbildning så att jag kan lägga det bakom mig.

Om en stund ska vi åka till min kusin för att fira att han tagit studenten. Jag vill inte åka. jag tycker att det känns lite skämmigt att inte äta något. Mina mostrar är inte alltid så nådiga i sina kommentarer. Jag har inte druckit så mycket som jag borde, vilket resulterat i huvudvärk, borde häva i mig en massa vatten, men då vet jag att jag får ont i magen.

Dotterns slutade ettan idag, trist med regnet. Hennes skola firar inte avslutningen i någon kyrka utan i FolketsPark. Långt ifrån alla får plats och vi fick stå upp, efter en stund gick det inte längre. Min rygg sa i från och jag fick gå och sätta mig utanför själva salen där avslutningen var. Som tur var samlades klassen inne i stället för ute när de tackade sin fröken. Nu har familjen ätit jordgubbstårta två gånger och vem vet, det kanske blir mer tårta innan dagen är över.

Träffade min coach i onsdags och det känndes bra, jag tror att jag har koll på vad js aska börja äta på fredag. Och följande tiden också. Sedan får ajg se hur jag lyckas följa det. Men det vore bäst för mig själv om jag tog denna chansen på allvar.

Hade även samtal med min samtalscoach i går. Det kändes också bra, det var två veckor sedan sist och många tankar har snurrat i min hjärna sedan dess. Det känns så lungt och fridfullat att få sitta ner hos henne. Hon frågar och jag svarar och tänker. Det gör mig gotto ch jag känner att jag nog börjat min resa men är just i starten. Detär en lång väg att gå för att bli snällare mot mig själv och tro lite mer på mig själv och min förmåga.