Det har gått lite drygt en vecka sedan jag var hos läkaren och fick min medicin. Det skulle ju ta upp till 3-5 veckor innan den skulle göra någon skillnad och just nu känner jag ingen skillnad alls. Har varit extremt trött, skulle kunna sova hur mycket som helst. Vaknade en natt i veckan och mådde så illa, trodde säkert att jag skulle behöva kräkas, men det gjorde jag inte. Biverkningar av medicinen? Det kunde vara så att man kunde må illa mm. Nå ja, en gång är ingen gång.....
De ringde från vårdcentralen i veckan och jag fick en samtalstid på tisdag klockan 8 på morgonen. Dagen före julafton... men det är första samtalet och det borde mest handla om att känna av läget och kolla av vad vi ska samtala om, gissar jag.
Som vanligt när jag sitter här så borde jag egentligen göra något annat, till exempel, städa....
Det vore ju trevligt med ett städat hus till jul, men vi får se hur det går.
I morgon ska vi ge oss ut med alla andra för att söka julklappar. Vi vet på ett ungefär vad vi ska köpa men det kommer säkert inte att gå lika lätt som vi inbillar oss. Vi får väl se.
Ja nu är det inte många dagar kvar till julafton. Tre luckor kvar på barnens adventskalendrar, helt otroligt!
Nepp nu måste jag ta tag i städningen, vill ju inte behöva vara uppe hela natten. Det kommer nog att bli sena kvällar ändå, när man ska slå in julklappar. Det bukar ju gå snabbast att köpa julklappar om man slår in dem själv. Vilket är smidigt när man vill från affären snabbt, men inte lika roligt när man sitter med alla oinslagna klappar hemma några dagar senare.
söndag 21 december 2008
lördag 13 december 2008
Oj
I går tog jag mod till mig.
Jag ringde efter inrådan av min coach från VX vårdcentralen. Förklarade hur jag mådde och fick en tid 2 timmar senare hos en läkare. Kände mig osäker på vad jag skulle säga. Pratade med min bästa väninna och hon sa att jag förmodligen skulle överdriva en aning för att bli tagen på allvar.
Väl på vårdcentralen kände jag oro över vilken läkare jag skulle få. Såg en läkare springa förbi flera gånger som jag inte har den minsta tilltro till. Ångesten tilltog. Så plötsligt stod en helt okänd läkare framför mig. Hans namn minns jag inte. Han var från Island, bröt lite men var trevlig och sympatisk. Min vana trogen så så fick jag med en "elev" också. Det verkar vara min lott i livet var jag än hamnar, gynekologen, BB, tandläkaren mm.
Läkaren började fråga mig olika saker, jag svarade så gott jag kunde och överdrev inte. Fokus hamnade på hur jag kände mig otillräcklig och orkeslös mm. Efter en stunds samtal säger läkaren att han anser att jag lider av en depression och behöver medicin och samtal. Jag är skit-rädd för dessa mediciner efter som jag läst lite om dem i samband med att jag läst en bok om sockerberoende. Läkaren försökte lugna mig med att det inte var någon fara.
Jag hade under samtalets gång inte nämnt ett ord om mitt extremt dåliga självförtroende, men så säger läkaren... I sådan här tillstånd är det väldigt vanligt att man känner sig väldigt kass och tycker att man är dålig på allt och misstror sig själv. Mitt i prick. Jag kapitulerade för stunden.
Jag kände mig omtumlad efter läkarbesöket. Ringde min man för att prat med honom. Ringde min svägerska som arbetar som apotekare. Frågorna var många och jag kände mig som ett stort frågetecken. Hur kunde det vara så illa? Behövde jag verkligen medicin? Trodde inte att det var så illa ställt.
Läkaren tyckte jag skulle börja med tabletterna samma kväll. Jag tänkte först ge mig själv helgen att fundera, min man kände likadant. När jag senare pratade med min svägerska lugnade hon mig. Det visade sig att flera som finns i min närhet har använt sig av samma läkemedel och inte stött på några problem. Va? Inte hade jag en aning om att det finns så många runt mig som också mått så dåligt att de behövt medicin. Jag är inte själv! Inte för att jag trott att det bara var jag som mått så här men jag var inte medveten om att så många så nära mig upplevt liknande.
Men så kommer frågorna åter, de har ju inte samma hjärna som jag. Det som verkar vara ett bekymmer för mig är ju just med signalsubstanser och receptorer att göra, det är ju dessa som medicinen påverkar. Kan inte komma i håg vad som stod i boken.
Men jag beslutade ändå att börja med tabletterna.
Samtalen kommer att komma igång senare. Ska invänta att de tar kontakt med mig.
Omtumlande. Var inte förberedd på att det skulle bli så här. Så nu ska jag invänta att medicinen ska verka, det kan ta 3-5 veckor och innan den gör nytta kan jag faktiskt må till och med värre. Ja hjälp vilka svängar livet kan ta. Nu tycker min coach att jag ska släppa alla tankar på diet och mat och ta en sak i taget, det vore kanske klokt men det är svårare än man tror när man levt efter olika dieter i många år. Kan inte släppa det helt, är ju livrädd för att gå upp mera i vikt.
I dag har vi en lugnt helg det känns skönt!
Jag ringde efter inrådan av min coach från VX vårdcentralen. Förklarade hur jag mådde och fick en tid 2 timmar senare hos en läkare. Kände mig osäker på vad jag skulle säga. Pratade med min bästa väninna och hon sa att jag förmodligen skulle överdriva en aning för att bli tagen på allvar.
Väl på vårdcentralen kände jag oro över vilken läkare jag skulle få. Såg en läkare springa förbi flera gånger som jag inte har den minsta tilltro till. Ångesten tilltog. Så plötsligt stod en helt okänd läkare framför mig. Hans namn minns jag inte. Han var från Island, bröt lite men var trevlig och sympatisk. Min vana trogen så så fick jag med en "elev" också. Det verkar vara min lott i livet var jag än hamnar, gynekologen, BB, tandläkaren mm.
Läkaren började fråga mig olika saker, jag svarade så gott jag kunde och överdrev inte. Fokus hamnade på hur jag kände mig otillräcklig och orkeslös mm. Efter en stunds samtal säger läkaren att han anser att jag lider av en depression och behöver medicin och samtal. Jag är skit-rädd för dessa mediciner efter som jag läst lite om dem i samband med att jag läst en bok om sockerberoende. Läkaren försökte lugna mig med att det inte var någon fara.
Jag hade under samtalets gång inte nämnt ett ord om mitt extremt dåliga självförtroende, men så säger läkaren... I sådan här tillstånd är det väldigt vanligt att man känner sig väldigt kass och tycker att man är dålig på allt och misstror sig själv. Mitt i prick. Jag kapitulerade för stunden.
Jag kände mig omtumlad efter läkarbesöket. Ringde min man för att prat med honom. Ringde min svägerska som arbetar som apotekare. Frågorna var många och jag kände mig som ett stort frågetecken. Hur kunde det vara så illa? Behövde jag verkligen medicin? Trodde inte att det var så illa ställt.
Läkaren tyckte jag skulle börja med tabletterna samma kväll. Jag tänkte först ge mig själv helgen att fundera, min man kände likadant. När jag senare pratade med min svägerska lugnade hon mig. Det visade sig att flera som finns i min närhet har använt sig av samma läkemedel och inte stött på några problem. Va? Inte hade jag en aning om att det finns så många runt mig som också mått så dåligt att de behövt medicin. Jag är inte själv! Inte för att jag trott att det bara var jag som mått så här men jag var inte medveten om att så många så nära mig upplevt liknande.
Men så kommer frågorna åter, de har ju inte samma hjärna som jag. Det som verkar vara ett bekymmer för mig är ju just med signalsubstanser och receptorer att göra, det är ju dessa som medicinen påverkar. Kan inte komma i håg vad som stod i boken.
Men jag beslutade ändå att börja med tabletterna.
Samtalen kommer att komma igång senare. Ska invänta att de tar kontakt med mig.
Omtumlande. Var inte förberedd på att det skulle bli så här. Så nu ska jag invänta att medicinen ska verka, det kan ta 3-5 veckor och innan den gör nytta kan jag faktiskt må till och med värre. Ja hjälp vilka svängar livet kan ta. Nu tycker min coach att jag ska släppa alla tankar på diet och mat och ta en sak i taget, det vore kanske klokt men det är svårare än man tror när man levt efter olika dieter i många år. Kan inte släppa det helt, är ju livrädd för att gå upp mera i vikt.
I dag har vi en lugnt helg det känns skönt!
torsdag 11 december 2008
Skit
Nu är jag där igen.
Jag klarade hela förra veckan fram till söndagen då vi åt julbord. Kunde helt enkelt inte stå emot det gottiga. Därmed var det kört. Har inte kunnat hålla mig borta från godiset efter det.
Jag tror verkligen på att äta så lite kolhydrater som möjligt, men klarar det inte.
Har ingen inspiration, kommer inte på något vettigt att äta. Tycker att mycket är äckligt.
Skulle äta naturell yoghurt med lite hallon. Blev hungrig för snabbt, skulle testa turkisk yoghurt fast utan hallonen, det gick bara inte. jag orkar ju inte steka omelett varje morgon.
Måste laga mera mat, dels för att äta hemma dels för att äta på jobbet. Men tiden finns inte, jag orkar inte, ids inte.
Har gått upp 10 kg sedan i somras. vet inte hur jag ska hantera det hela.
Orkar inte skriva om det ens.
Jag klarade hela förra veckan fram till söndagen då vi åt julbord. Kunde helt enkelt inte stå emot det gottiga. Därmed var det kört. Har inte kunnat hålla mig borta från godiset efter det.
Jag tror verkligen på att äta så lite kolhydrater som möjligt, men klarar det inte.
Har ingen inspiration, kommer inte på något vettigt att äta. Tycker att mycket är äckligt.
Skulle äta naturell yoghurt med lite hallon. Blev hungrig för snabbt, skulle testa turkisk yoghurt fast utan hallonen, det gick bara inte. jag orkar ju inte steka omelett varje morgon.
Måste laga mera mat, dels för att äta hemma dels för att äta på jobbet. Men tiden finns inte, jag orkar inte, ids inte.
Har gått upp 10 kg sedan i somras. vet inte hur jag ska hantera det hela.
Orkar inte skriva om det ens.
fredag 5 december 2008
Dag 5
Oj vilken flashback! Det var i mars jag skrev mina första inlägg på denna blogg och så började jag på dag 4. I mars var det dag 5 på XV soppor och nu är det dag 5 i Sten Sture Skaldemans variant av GI diet. Den kallas också för LCHF. Låg kolhydrat och hög fetthalt. Det har gått bra men det är fortfarande lite jobbigt och lite knepigt. Det finns ju en liten tyrann i min hjärna som talar om för mig att det är jobbigt och svårt, att det inte kommer att gå och att jag aldrig kommer att kunna leva utan socker och kolhydrater. Inget godis, kakor, vetebröd, vanligt bröd heller för den delen. Just i början ska jag hålla mig borta från frukt också för att slippa höja blodsockerhalten för mycket. Den är trots allt så att jag tycker det verkar rimligt att hålla sig borta från kolhydraterna i största möjliga utsträckning efter som de bildar sokcer och det då blir ett sug för mig. Men det är ändå inte helt utan kamp. Men vad är det.
Denna gången har jag inte orkat väga mig för att se vad mitt utgångsläge är. Jag vågar helt enkelt inte. Jag vägde mig för några veckor sedan och då var läget akut. Efter det har jag ätir ännu mera så resultatet kan inte var bra. Det västa är min innre konflikt.
Jag tror på det jag läser om kolhydraterna, det låter verkligen som det stämmer. Trots detta är jag livrädd, jag äter fetar mat än jag någonsin gjort, detta för att hålla mig mätt och äta mindre portioner, jag passar mig noga för kolhydraterna, några ska jag ju få i mig men inte så många.
Men ändå vågar jag inte tro att jag går ner i vikt. Den här gången är jag nämligen inte bara ute efter att gå ner några kilon, jag vill bli kvitt mitt godissug och det är det många som blir när de går på den här dieten.
Mitt problem är att jag skulle vilja lägga mycket mera tid på att läs in mig på dieten, men det hinner jag inte. Så fort jag tar fram boken så är det något annat som ska göras, boken har inte högsta prioritet, den kommer fram när jag ska sova och då blir det inte många rader lästa innan jag somnar med boken i knät, att jag dessuotm har svårt att koncentrera mig på kvällen gör inte saken lättare.
Men en dag så.
Försökte skissa på mina uppgifter som jag har i min nuvarande kurs på universitetet. Måste jobba natt och dag innan och efter jul om jag ska kunna vara lite ledig under julen. Vetju att de där mellandagarna går så snabbt och att det är så många man vill träffa.
Nå väl.
Dags att hänga en tvätt!
Denna gången har jag inte orkat väga mig för att se vad mitt utgångsläge är. Jag vågar helt enkelt inte. Jag vägde mig för några veckor sedan och då var läget akut. Efter det har jag ätir ännu mera så resultatet kan inte var bra. Det västa är min innre konflikt.
Jag tror på det jag läser om kolhydraterna, det låter verkligen som det stämmer. Trots detta är jag livrädd, jag äter fetar mat än jag någonsin gjort, detta för att hålla mig mätt och äta mindre portioner, jag passar mig noga för kolhydraterna, några ska jag ju få i mig men inte så många.
Men ändå vågar jag inte tro att jag går ner i vikt. Den här gången är jag nämligen inte bara ute efter att gå ner några kilon, jag vill bli kvitt mitt godissug och det är det många som blir när de går på den här dieten.
Mitt problem är att jag skulle vilja lägga mycket mera tid på att läs in mig på dieten, men det hinner jag inte. Så fort jag tar fram boken så är det något annat som ska göras, boken har inte högsta prioritet, den kommer fram när jag ska sova och då blir det inte många rader lästa innan jag somnar med boken i knät, att jag dessuotm har svårt att koncentrera mig på kvällen gör inte saken lättare.
Men en dag så.
Försökte skissa på mina uppgifter som jag har i min nuvarande kurs på universitetet. Måste jobba natt och dag innan och efter jul om jag ska kunna vara lite ledig under julen. Vetju att de där mellandagarna går så snabbt och att det är så många man vill träffa.
Nå väl.
Dags att hänga en tvätt!
måndag 1 december 2008
Längesedan
Ja det är väl på tiden att jag avger en lägesrapport.
Har som vanligt varit intensivt sysselsatt med att leka struts.
Började för ett tag sedan med en mer GI inriktad diet. Det gick ju bra fram tills jag hamnade så sjukhus. Efter sjukhusbesöket har det väl gått så där bra kan man väl lugnt säga. Och kombon kolhydrater och fett.........behöver jag säga något mera!
Effekten är förödande, vågar inte ens titta på vågen.
Men så idag kör jag på allvar igen. Det är inget roligt och jag är så sugen på socker och kolhydrater...
Men nu är det inte meningen att det ska gå i svart.
Fick för ett tag sedan reda på att vår coach skulle flytta, detta med en veckas varsel. Hon och jag har haft enskilda samtal och skulle just börja gå på djupet. Jag blev lite besviken. Hade börjat förbereda mig på att ta itu med saker som ligger djupt inom mig.
Men efter lite funderande så tänkte jag att det nog var lika bra att det inte blev någon fortsättning. Vi spelade inte i samma liga riktigt, det senare tiden kände jag att jag det fanns en konflikt i våra skilda sätt att se på mat, jag fick inte den förståelse och stöttning som jag hoppats på.
När jag så pratade med den nya coachen härom dagen föll bitarna på plats. Det kändes rätt, och det var så skönt. Jag gillade den nya tjejen direkt.
Ändå har jag bestämt mig för att sluta på XV, jag behöver ta itu med andra saker i mitt liv. Just nu betalar jag 500 kr/mån till gymmet och XV och jag utnyttjar snudd på aldrig gymmet.
Jag har bestämt mig för att ta paus, lämna gymmet och lägga pengarna på en crosstrainer att ha här hemma och att lägga resterande pengar på samtal med någon som vet hur man tar i tu med saker som ligger och gnager. Jag trode jag skulle bli lyckligare om jag bara gick ner i vikt. Jag gick ner i vikt men blev inte mycket lyckligare. jag är av naturen aldrig nöjd. Jag inser att jag behöver ta tag i andra saker. Så det tänker jag försöka göra.
Att jag laggt på mig i vikt igen mår jag ju inte heller särskilt bra över, men idag har jag gått första dagen på min diet med högre fett halt och lägre kolhydrathalt. Jag är sugen på godis, kakor, bullar, frukt och macka så jag tror jag blir galen. Men nu måste jag ta mig i kragen, det går inte fortsätta och jag hoppas att det vänder om några dagar. Men det blir tufft.
Har som vanligt varit intensivt sysselsatt med att leka struts.
Började för ett tag sedan med en mer GI inriktad diet. Det gick ju bra fram tills jag hamnade så sjukhus. Efter sjukhusbesöket har det väl gått så där bra kan man väl lugnt säga. Och kombon kolhydrater och fett.........behöver jag säga något mera!
Effekten är förödande, vågar inte ens titta på vågen.
Men så idag kör jag på allvar igen. Det är inget roligt och jag är så sugen på socker och kolhydrater...
Men nu är det inte meningen att det ska gå i svart.
Fick för ett tag sedan reda på att vår coach skulle flytta, detta med en veckas varsel. Hon och jag har haft enskilda samtal och skulle just börja gå på djupet. Jag blev lite besviken. Hade börjat förbereda mig på att ta itu med saker som ligger djupt inom mig.
Men efter lite funderande så tänkte jag att det nog var lika bra att det inte blev någon fortsättning. Vi spelade inte i samma liga riktigt, det senare tiden kände jag att jag det fanns en konflikt i våra skilda sätt att se på mat, jag fick inte den förståelse och stöttning som jag hoppats på.
När jag så pratade med den nya coachen härom dagen föll bitarna på plats. Det kändes rätt, och det var så skönt. Jag gillade den nya tjejen direkt.
Ändå har jag bestämt mig för att sluta på XV, jag behöver ta itu med andra saker i mitt liv. Just nu betalar jag 500 kr/mån till gymmet och XV och jag utnyttjar snudd på aldrig gymmet.
Jag har bestämt mig för att ta paus, lämna gymmet och lägga pengarna på en crosstrainer att ha här hemma och att lägga resterande pengar på samtal med någon som vet hur man tar i tu med saker som ligger och gnager. Jag trode jag skulle bli lyckligare om jag bara gick ner i vikt. Jag gick ner i vikt men blev inte mycket lyckligare. jag är av naturen aldrig nöjd. Jag inser att jag behöver ta tag i andra saker. Så det tänker jag försöka göra.
Att jag laggt på mig i vikt igen mår jag ju inte heller särskilt bra över, men idag har jag gått första dagen på min diet med högre fett halt och lägre kolhydrathalt. Jag är sugen på godis, kakor, bullar, frukt och macka så jag tror jag blir galen. Men nu måste jag ta mig i kragen, det går inte fortsätta och jag hoppas att det vänder om några dagar. Men det blir tufft.
söndag 9 november 2008
Tiden rusar
Det är två veckor sedan jag kom hem från sjukhuset. Jag har först denna veckan känt att krafterna kommit tillbaka. Gick min första promenad på tre veckor i fredags och det var så skönt. Jag var helt färdig efteråt men det var så välbehövligt.
Känner inte av mina stenar längre men går fortfarande och väntar på operation. Inom tre månader sa de, så det skulle inte förvåna mig om det blir i början av nästa år. Men jag skulle ändå vilja veta när, då kan jag börja förbereda mig mentalt och inte behöva gå och fundera över det.
Maten då? Jag gör mina tappra försök med en GI variant med hög fetthalt och så lite kolhydrater som möjligt. Det har inte gått så bra i veckan. Mannen har åter varit på resande fot och jag har inte klarat av det själv. Att det skulle vara så svårt att fixa detta. Jag kom ju i gång så bra innan och efter mitt gallstensanfall. Men nu har jag haft en period då jag inte kan stå emot socker och annat gott. Det är inte lätt att gå på diet när man blir bortbjuden. Men man gör så gott man kan. I går kväll var det dock smörgåsar som gällde och då är det svårt att hålla kolhydraterna nere. Det var ju middag/kvällsmat för oss så vi var tvunga att äta. Det var så gott, men i dag är det nya tag som gäller.
Hemma är det städning som gäller, på onsdag får vi en gäst från USA somska bo här ett tag. hur länge vet vi inte. Det är sonen till en bekant som flyttade till USA för flera år sedanoch nu vill sonen flytta hem igen. Han är 22 så detär inget barn. Men tills han fått jobb eller studiebiddrag så har vi lovat att han kan bo hos oss. Så nu måste vi få i ordning, inte en dag för tidigt men just nu borde jag broderar och göra färdigt mina hemuppgifter på utbildningen. Det blir ju lätt så av någon anledning att jag väntar till det sista och stressar med mina uppgifter. Min vännina i USA har gjort likadant. Hennes son kommer den 12 november, hans visum går ut den 13 november. Dessutom har hon sagt att han skulle komma sedan september. I fredags fick jag reda på att han kommer på onsdag. Så full rulle.
Känner inte av mina stenar längre men går fortfarande och väntar på operation. Inom tre månader sa de, så det skulle inte förvåna mig om det blir i början av nästa år. Men jag skulle ändå vilja veta när, då kan jag börja förbereda mig mentalt och inte behöva gå och fundera över det.
Maten då? Jag gör mina tappra försök med en GI variant med hög fetthalt och så lite kolhydrater som möjligt. Det har inte gått så bra i veckan. Mannen har åter varit på resande fot och jag har inte klarat av det själv. Att det skulle vara så svårt att fixa detta. Jag kom ju i gång så bra innan och efter mitt gallstensanfall. Men nu har jag haft en period då jag inte kan stå emot socker och annat gott. Det är inte lätt att gå på diet när man blir bortbjuden. Men man gör så gott man kan. I går kväll var det dock smörgåsar som gällde och då är det svårt att hålla kolhydraterna nere. Det var ju middag/kvällsmat för oss så vi var tvunga att äta. Det var så gott, men i dag är det nya tag som gäller.
Hemma är det städning som gäller, på onsdag får vi en gäst från USA somska bo här ett tag. hur länge vet vi inte. Det är sonen till en bekant som flyttade till USA för flera år sedanoch nu vill sonen flytta hem igen. Han är 22 så detär inget barn. Men tills han fått jobb eller studiebiddrag så har vi lovat att han kan bo hos oss. Så nu måste vi få i ordning, inte en dag för tidigt men just nu borde jag broderar och göra färdigt mina hemuppgifter på utbildningen. Det blir ju lätt så av någon anledning att jag väntar till det sista och stressar med mina uppgifter. Min vännina i USA har gjort likadant. Hennes son kommer den 12 november, hans visum går ut den 13 november. Dessutom har hon sagt att han skulle komma sedan september. I fredags fick jag reda på att han kommer på onsdag. Så full rulle.
söndag 26 oktober 2008
konstigt?!
Ja efter att ha jobbat min vecka, så att säga så tog jag mig tid att ringa vårdcentralen.
I söndags fick jag ett gallstensanfall, jag hade ur ont och det hänge i. I onsdags ringde jag vårdcentralen och de rådde mig att ringa tillbaka på torsdag morgon så att jag kunde få en tid.
Så gjorde jag också, de ringde tillbaka till mig kvart över 8 på morgonen då jag satt i bilen på väg till jobbet.
Fick tid på VC klockan 10.20, det innebar att jag skulle hinna jobba större delen av min planerade lektion och sedan köra raka spåret tillbaka hem igen. Så fick det bli, släppte mina elever ca 10 minuter före utsatt tid och körde hemåt.
Väl på VC började de med att ta blodprov, fick sedan komma in till doktorn som klämde mig lite på magen och sedan sa att han skulle skriva remiss till akuten.????? Va? Ja ha.
Så det blev till att köra vidare. På akuten blev jag undersökt ytterligare. Crp låg på över 100. ??? Ja ha och vad betyder det? Jo det skulle ligga på ca 8 omjagfattade rätt så det tydde på en inflammation. Så plötsligt säger doktor nr 2 att jag ska bli inlagd med dropp. Hallå! Hur gick det här till? Vem ska hämta barnen? Hur gör jag med bilen som står där ute? Frågorna hopade sig.
Jag skulle läggas på sal och väntade på att bli hämtad. De hämtade mig med säng. Jag fick helt enkelt lägga mig ner och bli kringkörd på sjukhuset. Väl på salen fick jag möjlighet att vila, träffade doktor igen, det sattes dropp osv. Senare kördes jag till ultrasljudet och sedan tillbaka, hela tiden liggande i säng. Jag hade ju betydligt ondare tidigare på veckan och då jobbade jag!
Men det var skönt att vila, jag somnade i från det helt emellanåt. Så jag behövde nog vilan.
Det är först nu jag kommit hem, söndag.
Fick ytterilgare ett anfall på sjukhuset, fick starka smärtstillande och i går var jag stundvis lite snurrig. Men sedan blev det bättre, så jag fick äntligen åka hem efter tre nätter i den hemska sängen. Men jag har blivit satt på operationsistan och förväntas få operera bort gallblåsan inom 3 månader. Uj. Det var värst.
Så nu är jag sjukskriven, ordinerad vila i en vecka. Det var väl lämpligt..........det är ju lov i nästa vecka......... Hm.
Jag mår bätte men har fortfarande ont. Så jag hoppas att det går över.
I söndags fick jag ett gallstensanfall, jag hade ur ont och det hänge i. I onsdags ringde jag vårdcentralen och de rådde mig att ringa tillbaka på torsdag morgon så att jag kunde få en tid.
Så gjorde jag också, de ringde tillbaka till mig kvart över 8 på morgonen då jag satt i bilen på väg till jobbet.
Fick tid på VC klockan 10.20, det innebar att jag skulle hinna jobba större delen av min planerade lektion och sedan köra raka spåret tillbaka hem igen. Så fick det bli, släppte mina elever ca 10 minuter före utsatt tid och körde hemåt.
Väl på VC började de med att ta blodprov, fick sedan komma in till doktorn som klämde mig lite på magen och sedan sa att han skulle skriva remiss till akuten.????? Va? Ja ha.
Så det blev till att köra vidare. På akuten blev jag undersökt ytterligare. Crp låg på över 100. ??? Ja ha och vad betyder det? Jo det skulle ligga på ca 8 omjagfattade rätt så det tydde på en inflammation. Så plötsligt säger doktor nr 2 att jag ska bli inlagd med dropp. Hallå! Hur gick det här till? Vem ska hämta barnen? Hur gör jag med bilen som står där ute? Frågorna hopade sig.
Jag skulle läggas på sal och väntade på att bli hämtad. De hämtade mig med säng. Jag fick helt enkelt lägga mig ner och bli kringkörd på sjukhuset. Väl på salen fick jag möjlighet att vila, träffade doktor igen, det sattes dropp osv. Senare kördes jag till ultrasljudet och sedan tillbaka, hela tiden liggande i säng. Jag hade ju betydligt ondare tidigare på veckan och då jobbade jag!
Men det var skönt att vila, jag somnade i från det helt emellanåt. Så jag behövde nog vilan.
Det är först nu jag kommit hem, söndag.
Fick ytterilgare ett anfall på sjukhuset, fick starka smärtstillande och i går var jag stundvis lite snurrig. Men sedan blev det bättre, så jag fick äntligen åka hem efter tre nätter i den hemska sängen. Men jag har blivit satt på operationsistan och förväntas få operera bort gallblåsan inom 3 månader. Uj. Det var värst.
Så nu är jag sjukskriven, ordinerad vila i en vecka. Det var väl lämpligt..........det är ju lov i nästa vecka......... Hm.
Jag mår bätte men har fortfarande ont. Så jag hoppas att det går över.
måndag 20 oktober 2008
Dieter, dieter, dieter......
Ja jösses.
Vad ska man ta sig till, tro och tycka om allt som händer.
Har snöat in på LCHF dieten. Det går ut på att man stick i stäv med allt man tidigare trott ska äta fett, mycket fett, och helst så lite kolhydrater som möjligt. Jag har ju läst Anna JD Jacobssons blogg länge.
Har testat en gång tidigare men det gick inge bra.
Nu har jag kommit över mera litteratur i ämnet och har stått i valet och kvalet i flera veckor. När så mitt sista soppförsök gick i stöpet tänkte jag att, kanske det är värt ett försök ändå. Anna skriver ju att hon blev helt av med sitt söt sug. Och det vore ju ett lyft.
Så jag började i förra veckan, det gick bra på mornarna men sket sig vid lunch och har det redan gått fel så spelar det ju inten roll om man käkar på resten av dagen.....Någon som känner igen sig. Sjukt! Ja visst men så funkar min galna hjärna.
I vilket fallså gick det ju inte så bra mer än till frukost. Menså i torsdags kom jag till ett vägsjäl. Jag hade 100 kronor, skulle köpa ägg, bröd och ??? godis eller skulle jag ta en västgörakloster ost. Enligt den "nya" dieten är det ju bättre att ta en eller två skoivor ost i stället för godis eller macka. Jag stod där och vägde för och emot, fram och tillbaka, till sist tog jag osten. Jag minns att jag hela tiden jag stod i kö bredvid godiset tänkte....varför gjorde jag så här? Jag kommer ju att vilja ha det förbaskade godiset i kväll..... Men jag köpte osten.
Ångrade mig inte. Jag klarade redaten av torsdagen, klarade hela fredagen, hela lördagen och det kändes bra, jag var faktiskt inte så godissugen mer än just när jag ätit och innan jag kände att jag var belåten, det dröjer ju en stund när man som jag äter snabbt.
Sedan kom det något av ett bakslag kan man väl säga. På lördagen belv jag dålig i magen, förmodligen hade magen fått någ av fett. Men det var inte så farligt, jag hade inte ont eller så.
Klockan 02.30 natten till söndag, DÅ hade jag ont. Då gjorde mina gallstenar sig påminnda på ett högst otrevligt sätt. Jag vet ju att jag har stenar eftersom jag fick ett anfall för 6 år sedan då dottern var liten. Hua vad ont jag hade. Ringde sjukvårsdupplysningen, vilket svar jag fick. Försök att framkalla kräkning, tag sedan en fingerborg spirt och efter det en klunk vatten.
Jag har ingen sprit hemma. Kräkas??? GLÄ!!! Det gör jag inte frivilligt.
Jag knaprade i mig två alvedon och hoppades att det skulle hjälpa. Men icke.
Jag sov lite granna men inte mycket.
På morgonen gick jag upp, hade ont som få, åkte till mötet, hade fortfarande ont. Åkte till svårmor för att fira hennes födelsedag, denna gång utrustad med mannens Diclofenac eller något sådant, åt mat tog en tablett och satte mig till sist i en fotölj med fotpall, drog en filt över mig och somnade efter en stund. Det dröjde inte länge förrän det började mola igen. Men tablett fick jag vänta med tills kvällen, max 3 om dagen.
Natten var allt annat än angenäm. Vaknade av att jag hade frossa, frös och där efter svettades jag utan dess like.
I dag har jag jobbat, går som en vandrande pinne. Jag har inte ont på samma sätt idag, utan idag känns det mer som en helt otroligt jobbig träningsvärk. Kan ju för all sin dar kanppast röra mig.
Yr och matt har jag varit. Jag har suttit på stolen, eleverna har fått komma till mig.
Allt detta för en sketen diet. Men saken är den att det verkligen rört sig nedåt på vågen. Dessutom är detta tydligen ett ganska vanligt övergångsproblem. Men det ska gå över. orkar inte förklara alla vändor.
Så jag ska ge det lite mer tid men fortsätter det så här får jag lägga av, eller testa en något mildare variant.
Humöret...tja vad ska jag säga, något bättre är det för stunden, men jag vet att jag är ömtåligt jsut nu och lätt halkar ner i skiten igen. Bäst att försöka ta det lugnt.
Vad ska man ta sig till, tro och tycka om allt som händer.
Har snöat in på LCHF dieten. Det går ut på att man stick i stäv med allt man tidigare trott ska äta fett, mycket fett, och helst så lite kolhydrater som möjligt. Jag har ju läst Anna JD Jacobssons blogg länge.
Har testat en gång tidigare men det gick inge bra.
Nu har jag kommit över mera litteratur i ämnet och har stått i valet och kvalet i flera veckor. När så mitt sista soppförsök gick i stöpet tänkte jag att, kanske det är värt ett försök ändå. Anna skriver ju att hon blev helt av med sitt söt sug. Och det vore ju ett lyft.
Så jag började i förra veckan, det gick bra på mornarna men sket sig vid lunch och har det redan gått fel så spelar det ju inten roll om man käkar på resten av dagen.....Någon som känner igen sig. Sjukt! Ja visst men så funkar min galna hjärna.
I vilket fallså gick det ju inte så bra mer än till frukost. Menså i torsdags kom jag till ett vägsjäl. Jag hade 100 kronor, skulle köpa ägg, bröd och ??? godis eller skulle jag ta en västgörakloster ost. Enligt den "nya" dieten är det ju bättre att ta en eller två skoivor ost i stället för godis eller macka. Jag stod där och vägde för och emot, fram och tillbaka, till sist tog jag osten. Jag minns att jag hela tiden jag stod i kö bredvid godiset tänkte....varför gjorde jag så här? Jag kommer ju att vilja ha det förbaskade godiset i kväll..... Men jag köpte osten.
Ångrade mig inte. Jag klarade redaten av torsdagen, klarade hela fredagen, hela lördagen och det kändes bra, jag var faktiskt inte så godissugen mer än just när jag ätit och innan jag kände att jag var belåten, det dröjer ju en stund när man som jag äter snabbt.
Sedan kom det något av ett bakslag kan man väl säga. På lördagen belv jag dålig i magen, förmodligen hade magen fått någ av fett. Men det var inte så farligt, jag hade inte ont eller så.
Klockan 02.30 natten till söndag, DÅ hade jag ont. Då gjorde mina gallstenar sig påminnda på ett högst otrevligt sätt. Jag vet ju att jag har stenar eftersom jag fick ett anfall för 6 år sedan då dottern var liten. Hua vad ont jag hade. Ringde sjukvårsdupplysningen, vilket svar jag fick. Försök att framkalla kräkning, tag sedan en fingerborg spirt och efter det en klunk vatten.
Jag har ingen sprit hemma. Kräkas??? GLÄ!!! Det gör jag inte frivilligt.
Jag knaprade i mig två alvedon och hoppades att det skulle hjälpa. Men icke.
Jag sov lite granna men inte mycket.
På morgonen gick jag upp, hade ont som få, åkte till mötet, hade fortfarande ont. Åkte till svårmor för att fira hennes födelsedag, denna gång utrustad med mannens Diclofenac eller något sådant, åt mat tog en tablett och satte mig till sist i en fotölj med fotpall, drog en filt över mig och somnade efter en stund. Det dröjde inte länge förrän det började mola igen. Men tablett fick jag vänta med tills kvällen, max 3 om dagen.
Natten var allt annat än angenäm. Vaknade av att jag hade frossa, frös och där efter svettades jag utan dess like.
I dag har jag jobbat, går som en vandrande pinne. Jag har inte ont på samma sätt idag, utan idag känns det mer som en helt otroligt jobbig träningsvärk. Kan ju för all sin dar kanppast röra mig.
Yr och matt har jag varit. Jag har suttit på stolen, eleverna har fått komma till mig.
Allt detta för en sketen diet. Men saken är den att det verkligen rört sig nedåt på vågen. Dessutom är detta tydligen ett ganska vanligt övergångsproblem. Men det ska gå över. orkar inte förklara alla vändor.
Så jag ska ge det lite mer tid men fortsätter det så här får jag lägga av, eller testa en något mildare variant.
Humöret...tja vad ska jag säga, något bättre är det för stunden, men jag vet att jag är ömtåligt jsut nu och lätt halkar ner i skiten igen. Bäst att försöka ta det lugnt.
torsdag 16 oktober 2008
Tack!
Tack för de kommentarer som ni lagt in på mitt förra inlägg.
Jag har inte tagit mig ur min svacka men för stunden mår jag bättre.
Min bästa vän ringde förut för att kolla om jag kunde fixa barnvakt för en timma och gå en promenad. Det gick tyvärr inte. Men det var snälla av henne att ringa. Hon förstod att jag var nere och hon kom förbi en stund senare med en blomsterkvast och en kram. SÅ gott det är med vänner.
Måste gråta en tår. Lycka. Jag behövde inte ens vräka ur mig all skit jag går och bär på.
Jag har i flera dagar lagt energi på helt andra saker än XV, städ, jobb och läxor. Fick tag i en bok på biblioteket för några dagar sedan. GI-noll. Har läst Anna JD Jacobssons blogg på metro och blev lite inspirerad. GI-noll handlar om samma sak. Så jag har försökt att testa dieten men åker dit varje kväll eller redan tidigare på dagen. OCh har det gått snett en gång kan jag lika gärna suma resten av dagen också. Så funkar jag.
I dag åt jag åter igen en bra frukost enligt LCHF, lunchen i skolan var inte i enlighet med LCHF alls. Men trots tårar under större delen av dagen så har jag ändå på något sätt klarat mig genom resten av dagen med att äta det jag tror är rätt. Jag är lite hungrig just nu men inte särskilt godissugen. Hoppas jag klarar av att testa ett tag och se om det kan hjälpa mot mitt sockersug. Men det är inte alls förenligt med min XV diet. Så jag är extremt kluven just nu.
I dag har barnen varit änglar, inga problem, tog med dem till min körövning, de satt snälla i en timma med sina bärbara DVD. Känner de på sig att jag är deppig?
I går försvann sonen när vi städade i kyrkan, jag städade bottenvåningen min mamma övervåningen. jag tog för givet att han var med mamma, hon tog för givet att han var med mig. När vi var klara fick vi leta. Det tog 30 minuter och jag stod med telefonen i handen beredd att ringa polisen. Då hittade vår pastor vår lille kille. I den mindre salen, längst bak under en av bänkarna låg han och sov. Gissa om jag hade hjärtklappning. SÅ gott att få ta upp han i famnen och krama honom.
Dags att krypa ner i sängen. Om lite mer än 24 timmar kommer mannen hem från Grekland. Haha vilket nedbyte. Sol, värme, lyxhotell mot grinig fru, kallt och regnigt sverige och ett hus i kaos.
Jag har inte tagit mig ur min svacka men för stunden mår jag bättre.
Min bästa vän ringde förut för att kolla om jag kunde fixa barnvakt för en timma och gå en promenad. Det gick tyvärr inte. Men det var snälla av henne att ringa. Hon förstod att jag var nere och hon kom förbi en stund senare med en blomsterkvast och en kram. SÅ gott det är med vänner.
Måste gråta en tår. Lycka. Jag behövde inte ens vräka ur mig all skit jag går och bär på.
Jag har i flera dagar lagt energi på helt andra saker än XV, städ, jobb och läxor. Fick tag i en bok på biblioteket för några dagar sedan. GI-noll. Har läst Anna JD Jacobssons blogg på metro och blev lite inspirerad. GI-noll handlar om samma sak. Så jag har försökt att testa dieten men åker dit varje kväll eller redan tidigare på dagen. OCh har det gått snett en gång kan jag lika gärna suma resten av dagen också. Så funkar jag.
I dag åt jag åter igen en bra frukost enligt LCHF, lunchen i skolan var inte i enlighet med LCHF alls. Men trots tårar under större delen av dagen så har jag ändå på något sätt klarat mig genom resten av dagen med att äta det jag tror är rätt. Jag är lite hungrig just nu men inte särskilt godissugen. Hoppas jag klarar av att testa ett tag och se om det kan hjälpa mot mitt sockersug. Men det är inte alls förenligt med min XV diet. Så jag är extremt kluven just nu.
I dag har barnen varit änglar, inga problem, tog med dem till min körövning, de satt snälla i en timma med sina bärbara DVD. Känner de på sig att jag är deppig?
I går försvann sonen när vi städade i kyrkan, jag städade bottenvåningen min mamma övervåningen. jag tog för givet att han var med mamma, hon tog för givet att han var med mig. När vi var klara fick vi leta. Det tog 30 minuter och jag stod med telefonen i handen beredd att ringa polisen. Då hittade vår pastor vår lille kille. I den mindre salen, längst bak under en av bänkarna låg han och sov. Gissa om jag hade hjärtklappning. SÅ gott att få ta upp han i famnen och krama honom.
Dags att krypa ner i sängen. Om lite mer än 24 timmar kommer mannen hem från Grekland. Haha vilket nedbyte. Sol, värme, lyxhotell mot grinig fru, kallt och regnigt sverige och ett hus i kaos.
Ja hjälp
Hur står det till egentligen?
Jag mår åter dåligt, gråter och är så deppig. Tvivlar på allt, tror att jag är en börda för alla, ringer inte till någon av risk att allt ska välla ur mig.
Milde tid jag har väl massor av vänner, men jag vill inte belasta dem med mina bekymmer. Har tappat kontrollen. Inget är roligt, inget funkar. Min man skrev hem från Grekland att vi kanske kunde åka till Örebro över lovet så kunde vi bada, jag kunde kanske gå på relaxen i stället för att bada. Men jag känner inte för det. Jag tvivlar på att jag går i min bikini som jag köpte i somras. Husvagnen har vi ställt in för säsongen och bo på hotell tycker jag inte att vi har råd med.
måste börja tänka på jul och viner. Barnen behöver kläder och vi vet ju att det alltid plockar iväg runt jul. Dessutom behöver vi få i ordning det sista här hemma i vardagsrummet. Allt kostar pengar.
Tvivlar på mitt val av yrke, tvivlar på min kompetens att plugga.
Jag klarar ju inte av det. Jag får ingenting gjort, jag ids ju inte städa, det ser ut som sju svåra år hemma. Jag gör ju inte mina läxor jag planerar inte mina lektioner ordentligt, jag får inget gjort. Lekte med tanken att ta tjänstledigt för att komma i kapp i skolan mm. Men känner jag mig själv så kommer jag inte att få något gjort då heller.
Just nu suger allting.
Den enda lilla ljusglimten just för stunden är att jag åkte till affären för att köpa ägg, bröd och GODIS! Men så tyckte jag att jag hellre skulle köpa ost. Jag har ost hemma men den tycker jag inte om. Till saken hör att jag endast hade 100 kronor. Så jag stod en bra stund i affären.... till sist valde jag osten. jag köpte inte godis, bra för att vara mig, men jag vet att jag kommer banna mig själv i kväll när barnen har somnat att jag inte köpte det förbaskade godiset. Jag är ju redan sugen igen. Det sitter i hjärnan.
Dags att fundera ut någon kvällsmat.
Snap out of it!
Jag mår åter dåligt, gråter och är så deppig. Tvivlar på allt, tror att jag är en börda för alla, ringer inte till någon av risk att allt ska välla ur mig.
Milde tid jag har väl massor av vänner, men jag vill inte belasta dem med mina bekymmer. Har tappat kontrollen. Inget är roligt, inget funkar. Min man skrev hem från Grekland att vi kanske kunde åka till Örebro över lovet så kunde vi bada, jag kunde kanske gå på relaxen i stället för att bada. Men jag känner inte för det. Jag tvivlar på att jag går i min bikini som jag köpte i somras. Husvagnen har vi ställt in för säsongen och bo på hotell tycker jag inte att vi har råd med.
måste börja tänka på jul och viner. Barnen behöver kläder och vi vet ju att det alltid plockar iväg runt jul. Dessutom behöver vi få i ordning det sista här hemma i vardagsrummet. Allt kostar pengar.
Tvivlar på mitt val av yrke, tvivlar på min kompetens att plugga.
Jag klarar ju inte av det. Jag får ingenting gjort, jag ids ju inte städa, det ser ut som sju svåra år hemma. Jag gör ju inte mina läxor jag planerar inte mina lektioner ordentligt, jag får inget gjort. Lekte med tanken att ta tjänstledigt för att komma i kapp i skolan mm. Men känner jag mig själv så kommer jag inte att få något gjort då heller.
Just nu suger allting.
Den enda lilla ljusglimten just för stunden är att jag åkte till affären för att köpa ägg, bröd och GODIS! Men så tyckte jag att jag hellre skulle köpa ost. Jag har ost hemma men den tycker jag inte om. Till saken hör att jag endast hade 100 kronor. Så jag stod en bra stund i affären.... till sist valde jag osten. jag köpte inte godis, bra för att vara mig, men jag vet att jag kommer banna mig själv i kväll när barnen har somnat att jag inte köpte det förbaskade godiset. Jag är ju redan sugen igen. Det sitter i hjärnan.
Dags att fundera ut någon kvällsmat.
Snap out of it!
måndag 13 oktober 2008
suck
Klockan är strax efter åtta på måndags morgonen. Jag väntar på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Dottern hade konstig hosta igår. På kvällen började hon må illa och ha ont i halsen. Influensa tänkte jag och tyckte att det var en ovanligt illa vald tidpunkt då mannen är bortrest. Så jag kunde inte somna igår kväll, lyssnade efter varje hostning och undrade om det skulle bli mer än hosta.
Har varit uppe i natt några gånger, ibland har jag gett henne av hennes inhalator då hennes andning varit påverkad. Typiskt vi som har tid på barn på sjukhuset på onsdag, tänk om det varit idag. I morse när jag vaknade lät det inte alls bra, hon hade flämtande andning, korta grunda andetag. Gav henne lite medicin och ringde sjukvårdsrådgivningen. De sade åt mig att vända mig till vårdcentralen och där står jag nu. De borde ringa när som helst.
Just nu låter det inte så illa om henne. Det piper lite men annar är hon ganska pigg.
Jobbet får väl fnatt, förra veckan var jag hemma och nu hemme för vård av sjukt barn. De tror väl att jag inte trivs. Det gjorde jag inte heller i och för sig, inte förut, men jag tycker att det lossnat lite.
har knappast hunnit fundera på hur jag själv mår.
Ett beslut har jag dock tagit, det kan verka sjukt men jag ska testa en ny diet. LCHF tror jag den kallas. Har läst Dr Dahlgrens bok, En bok av Sten Sture Skaldeman och så Anna JD Jacobssons blogg på Metro. Jag måste bli kvitt mitt sockersug. Om jag inte blir kvitt det så kommer det aldrig att gå vägen.
Nu har jag pratat med Vårdcentralen, vi blir hemma idag och i morgon, men vi behövde inte åka fram till någon doktor så vida hon inte blir sämre. Men det verkar ju som om jag kan hålla det i schack genom inhalatorn här hemma. Får se hur dagen blir.
Har varit uppe i natt några gånger, ibland har jag gett henne av hennes inhalator då hennes andning varit påverkad. Typiskt vi som har tid på barn på sjukhuset på onsdag, tänk om det varit idag. I morse när jag vaknade lät det inte alls bra, hon hade flämtande andning, korta grunda andetag. Gav henne lite medicin och ringde sjukvårdsrådgivningen. De sade åt mig att vända mig till vårdcentralen och där står jag nu. De borde ringa när som helst.
Just nu låter det inte så illa om henne. Det piper lite men annar är hon ganska pigg.
Jobbet får väl fnatt, förra veckan var jag hemma och nu hemme för vård av sjukt barn. De tror väl att jag inte trivs. Det gjorde jag inte heller i och för sig, inte förut, men jag tycker att det lossnat lite.
har knappast hunnit fundera på hur jag själv mår.
Ett beslut har jag dock tagit, det kan verka sjukt men jag ska testa en ny diet. LCHF tror jag den kallas. Har läst Dr Dahlgrens bok, En bok av Sten Sture Skaldeman och så Anna JD Jacobssons blogg på Metro. Jag måste bli kvitt mitt sockersug. Om jag inte blir kvitt det så kommer det aldrig att gå vägen.
Nu har jag pratat med Vårdcentralen, vi blir hemma idag och i morgon, men vi behövde inte åka fram till någon doktor så vida hon inte blir sämre. Men det verkar ju som om jag kan hålla det i schack genom inhalatorn här hemma. Får se hur dagen blir.
söndag 12 oktober 2008
Skit skit skit
Jag klarade det inte.
Vilken överraskning.
Just nu känns allt så himla värdelöst och hopplöst. Sitter på min kammare och tjuter, tårarna sprutar och det svider i mitt torra skin och exem.
Men det är väl rätt åt mig.
Är verkligen ur deppig, det märkliga är hur snabbt dem kom över mig. Har haft en bra dag fram tills nu.
Allt har rasat samman och jag känner mig som ..............ja jag vet inte, hittar inte orden. Mannen har rest till Grekland på konferens, jag sitter här med barnen men skulle helst vilja var för mig själv.
Jag är så trött på alla olika dieter, alla olika guru, alla olika metoder att komma till rätta med sin vikt. Allt känns hopplöst, någon säger si någon säger så, vad i all världen är rätt? måste man testa varje ny diet för att se om det är den som gäller för mig?
Just nu har jag snöat in på att jag vill ha en viss sorts glass, den finns inte i vår butik, jag måste i så fall åka minst 2 mil för att köpa den, jag har egentligen inte pengar till det och borde inte ens äta den. Jag vill inte att barnen ska se att jag köper den och jag ...........äh, det är så löjligt.
Varför kan jag inte bara hålla mig till halvfarts maten och försöka hålla mig till det? varför kan jag inte slå dövörat till för alla andra dieter för en stund. Men jag har väl hakat upp mig på mitt godis begär.
Jag har verkligen kommit in i en brutal svacka, där jag inte tror mig klara någonting. Jag tror inte att jag gör ett bra jobb, vare sig det gäller, hemmet, familjen, mannen, jobbet, studier, dieter eller motion. Hur kan det bli så jobbigt så snabbt. Nu måste jag snabbt torka tårarna för om en liten stund ska jag skjutsa dottern till Funky Kidz då kan man inte vara rödgråten.
KAOS!! Det är väl det närmsta jag kan komma till att beskriva hur allting känns just nu.
Jag får se om jag orkar skriva mera i kväll och se omjag kan bena itu mina känslor och bekymmer.
Vilken överraskning.
Just nu känns allt så himla värdelöst och hopplöst. Sitter på min kammare och tjuter, tårarna sprutar och det svider i mitt torra skin och exem.
Men det är väl rätt åt mig.
Är verkligen ur deppig, det märkliga är hur snabbt dem kom över mig. Har haft en bra dag fram tills nu.
Allt har rasat samman och jag känner mig som ..............ja jag vet inte, hittar inte orden. Mannen har rest till Grekland på konferens, jag sitter här med barnen men skulle helst vilja var för mig själv.
Jag är så trött på alla olika dieter, alla olika guru, alla olika metoder att komma till rätta med sin vikt. Allt känns hopplöst, någon säger si någon säger så, vad i all världen är rätt? måste man testa varje ny diet för att se om det är den som gäller för mig?
Just nu har jag snöat in på att jag vill ha en viss sorts glass, den finns inte i vår butik, jag måste i så fall åka minst 2 mil för att köpa den, jag har egentligen inte pengar till det och borde inte ens äta den. Jag vill inte att barnen ska se att jag köper den och jag ...........äh, det är så löjligt.
Varför kan jag inte bara hålla mig till halvfarts maten och försöka hålla mig till det? varför kan jag inte slå dövörat till för alla andra dieter för en stund. Men jag har väl hakat upp mig på mitt godis begär.
Jag har verkligen kommit in i en brutal svacka, där jag inte tror mig klara någonting. Jag tror inte att jag gör ett bra jobb, vare sig det gäller, hemmet, familjen, mannen, jobbet, studier, dieter eller motion. Hur kan det bli så jobbigt så snabbt. Nu måste jag snabbt torka tårarna för om en liten stund ska jag skjutsa dottern till Funky Kidz då kan man inte vara rödgråten.
KAOS!! Det är väl det närmsta jag kan komma till att beskriva hur allting känns just nu.
Jag får se om jag orkar skriva mera i kväll och se omjag kan bena itu mina känslor och bekymmer.
fredag 10 oktober 2008
Inne på dag 2
Hur sjukt låter det inte att vara inne på dag 2 igen. Suck och stön. Har glömt när jag slutade räka dagar från min första omgång. Och har helt förträngt hur många dagar jag höll på över huvudtaget.
Jag minns bara det som är riktigt trist och det som är riktigt roligt, resten är ett enda virrvarr.
I all fall så klarade jag gårdagen ganska bra. Drack väl lite för lite, men det tar ett tag att komma in i drickandet igen. Hade lite problem med toabesöken som det var. Skulle skjutsa en lärare från min skola till en annan ort för att denna skulle åka buss vidare. När jag lämnat av henne fick jag nästan panik. Orten är för mig okänd, och toa var det akutbehov av. Såg en stor ICA butik och rusade dit, bara för att upptäcka att man var tvungen att beta en 5:a. Jag hade 0 kr i kontanter! PANIK!!!!
Fikc rusa mot stationen igen för at kolla om där fanns toalett. Hoppet var inte stort och min förvirrade hjärna började okontrollerat söka efter utvägar. Men jag hade tur, det fanns toalett på stationens fik och jag räddades. På eftermiddagen hade vi marknad på torget i vår lilla ort. Åter blev läget akut, men där vet jag ju var jag ska ta vägen så det löste sig , men det var ändå kris. Blir ju så extremt nödig så fort!
På kvällen var det lite extra körigt, utveklingssamtal för dottern och resa till en ort ca 1 timma från hemmet. Det var stressigt och jag tog en bar i stället för en soppa på kvällen, det är ju inte tillåtet på helfart men jag resonerade som så att det är i alla fall bättre än att äta mat eller godis.
På kvällen var jag SÅÅÅÅ hungrig, fick gå och lägga mig när jag kom hem från min träff med lärarna från universitetet. Vet inte hur jag ska klara 10-14 dagar, men jag måste försöka.
Klockan är bara strax före 10 på fredags förmiddagen. En lång dag med pluggande och ropande skåp ligger farmför. Just nu är det inga problem men har blir eftermiddagen?
Det får jag ta då. Nu får jag passa på att plugga innan det ev blir tuffare.
Jag minns bara det som är riktigt trist och det som är riktigt roligt, resten är ett enda virrvarr.
I all fall så klarade jag gårdagen ganska bra. Drack väl lite för lite, men det tar ett tag att komma in i drickandet igen. Hade lite problem med toabesöken som det var. Skulle skjutsa en lärare från min skola till en annan ort för att denna skulle åka buss vidare. När jag lämnat av henne fick jag nästan panik. Orten är för mig okänd, och toa var det akutbehov av. Såg en stor ICA butik och rusade dit, bara för att upptäcka att man var tvungen att beta en 5:a. Jag hade 0 kr i kontanter! PANIK!!!!
Fikc rusa mot stationen igen för at kolla om där fanns toalett. Hoppet var inte stort och min förvirrade hjärna började okontrollerat söka efter utvägar. Men jag hade tur, det fanns toalett på stationens fik och jag räddades. På eftermiddagen hade vi marknad på torget i vår lilla ort. Åter blev läget akut, men där vet jag ju var jag ska ta vägen så det löste sig , men det var ändå kris. Blir ju så extremt nödig så fort!
På kvällen var det lite extra körigt, utveklingssamtal för dottern och resa till en ort ca 1 timma från hemmet. Det var stressigt och jag tog en bar i stället för en soppa på kvällen, det är ju inte tillåtet på helfart men jag resonerade som så att det är i alla fall bättre än att äta mat eller godis.
På kvällen var jag SÅÅÅÅ hungrig, fick gå och lägga mig när jag kom hem från min träff med lärarna från universitetet. Vet inte hur jag ska klara 10-14 dagar, men jag måste försöka.
Klockan är bara strax före 10 på fredags förmiddagen. En lång dag med pluggande och ropande skåp ligger farmför. Just nu är det inga problem men har blir eftermiddagen?
Det får jag ta då. Nu får jag passa på att plugga innan det ev blir tuffare.
torsdag 9 oktober 2008
Who am I kidding?
Ja vem i all sin dar försöker jag lura.
Har inte vågat ställa mig på vågen på ett tag. har försökt att intala mig att jag börjar bli lite bättre på det här. men när jag inte fick på mig mina jeans i går morse, de jag köpte i somras....nog för att de åkt med i tumlaren och säkert dragit ihop sig lite så går det inte längre, jag var tvungen att ställa mig på vågen. Då kom chocken. Den hänger i ännu en dryg halvtimma senare. Nu får det bli soppa några dagar för att komma på rätt köl igen. Min coach får säga vad hon vill. Min man ska ändå vara borta hela nästa vecka så why not? Börjar nu, i dag om en liten stund. Det kommer att bli djuriskt svårt, jobbigt och helt enkelt super trist.....men vad är en bal på slottet.......om man inte kommer i klänningen.
Så är det. Nu får vi se hur många klagande inlägg om dagen det blir de närmsta dagarna. Det är ändå värt ett försök, ska jag vara nere i min vikt till jul måste jag få en kicksstart.
Dags för soppa!
Har inte vågat ställa mig på vågen på ett tag. har försökt att intala mig att jag börjar bli lite bättre på det här. men när jag inte fick på mig mina jeans i går morse, de jag köpte i somras....nog för att de åkt med i tumlaren och säkert dragit ihop sig lite så går det inte längre, jag var tvungen att ställa mig på vågen. Då kom chocken. Den hänger i ännu en dryg halvtimma senare. Nu får det bli soppa några dagar för att komma på rätt köl igen. Min coach får säga vad hon vill. Min man ska ändå vara borta hela nästa vecka så why not? Börjar nu, i dag om en liten stund. Det kommer att bli djuriskt svårt, jobbigt och helt enkelt super trist.....men vad är en bal på slottet.......om man inte kommer i klänningen.
Så är det. Nu får vi se hur många klagande inlägg om dagen det blir de närmsta dagarna. Det är ändå värt ett försök, ska jag vara nere i min vikt till jul måste jag få en kicksstart.
Dags för soppa!
lördag 4 oktober 2008
Nytt försök
Det är lördag och jag borde som vanligt göra annat än att sitta här. Planen var att jag skulle åka till affären för att köpa smörgåspålägg inför kvällen. Men mannen har åkt till innebandyträning med båda bilnycklarna, jag blev lite uppgiven och slog mig ner här för att skriva om min nya plan. Men just nu kom jag på idén att ta cykeln fram, man måste ju inte ta bilen....
Jag ska bara skriva några ord om min nya strategi innan jag ger mig iväg.
Godis är ju som bekant en stor del i mitt liv, oavsett om jag vill det eller inte.
I torsdags tog jag på nytt beslutet att klara dagen utan godis,kakor, bullar och annat sött.
Tro det eller ej men jag klarade det.
Fredagen var tuff eftersom jag pluggade hemma och då finns skåpen där hela tiden. Jag åt lite smörgåsrån, knäckebröd och torkad frukt men inget godis.
På kvällen tittade vi på semesterbilderna tillsammans med några goda vänner. Jag kan se på bilderna att jag gått upp sedan sommaren. Men ska sanningen fram så kunde jag faktiskt titta på bilderna på mig själv utan att tycka att det såg allt för hemskt ut. Jag vill se ut så igen!
Det känns lite som om det hände något då. Jag beslutade mig för att nu måste jag kämpa, jag vill se ut så igen!
Jag tror inte att jag kommer att kunna leva ett liv utan godis, inte just nu, men jag måste hitta en strategi kring godis som funkar för mig och just nu. Planen är att bara äta godis på lördagar, det gäller kakor, bullar mm också. Jag får köpa lite godis och det ska helst vara hårda som jag suger på länge då behövs det inte lika många. Vi får se om det håller men det är helt klart värt ett försök. Ska se om jag hinner få ihop en meny i morgon inför veckan som kommer, det vore toppen.
Livet känns lite ljusare,tungt men inte lika tungt. Detta trots att jag känner att en förkylning är på gång. Jag är inte strålande lycklig men jag är nog på väg uppåt. Nu behöver jag bara krafterna igen.
Dags att sätta sig på cykeln till affären.
Jag ska bara skriva några ord om min nya strategi innan jag ger mig iväg.
Godis är ju som bekant en stor del i mitt liv, oavsett om jag vill det eller inte.
I torsdags tog jag på nytt beslutet att klara dagen utan godis,kakor, bullar och annat sött.
Tro det eller ej men jag klarade det.
Fredagen var tuff eftersom jag pluggade hemma och då finns skåpen där hela tiden. Jag åt lite smörgåsrån, knäckebröd och torkad frukt men inget godis.
På kvällen tittade vi på semesterbilderna tillsammans med några goda vänner. Jag kan se på bilderna att jag gått upp sedan sommaren. Men ska sanningen fram så kunde jag faktiskt titta på bilderna på mig själv utan att tycka att det såg allt för hemskt ut. Jag vill se ut så igen!
Det känns lite som om det hände något då. Jag beslutade mig för att nu måste jag kämpa, jag vill se ut så igen!
Jag tror inte att jag kommer att kunna leva ett liv utan godis, inte just nu, men jag måste hitta en strategi kring godis som funkar för mig och just nu. Planen är att bara äta godis på lördagar, det gäller kakor, bullar mm också. Jag får köpa lite godis och det ska helst vara hårda som jag suger på länge då behövs det inte lika många. Vi får se om det håller men det är helt klart värt ett försök. Ska se om jag hinner få ihop en meny i morgon inför veckan som kommer, det vore toppen.
Livet känns lite ljusare,tungt men inte lika tungt. Detta trots att jag känner att en förkylning är på gång. Jag är inte strålande lycklig men jag är nog på väg uppåt. Nu behöver jag bara krafterna igen.
Dags att sätta sig på cykeln till affären.
torsdag 2 oktober 2008
Igen
Tankarna snurrar, jag försöker forma texten till mitt inlägg och fastnar direkt när jag ska sätta en titel på det hela.
Ja ibland är det inte lätt.
Har i flera veckors tid kämpat med mitt sockersug. Jag har förlorat varje dag. Jag kan inte kontrollera det.
Mina kläder börjar sitta åt och jag blir deppig över det faktum att jag inte kan "skärpa" mig. Äter för stora portioner, för mycket sött och gott.
Vaknar varje morgon med samma löfte......IDAG ska jag klara mig utan att äta något sött. I alla fall inte godis, kakor och liknande. Men så trillar jag dit innan jag vet ordet av. Och har jag väl börjat finns det ingen hejd, då har jag ju redan misslyckats så då fortsätter jag lite till.
Har gått loss på smörgåsar, det är ju så enkelt och smidigt. Jag ids inte laga mat.
Min coach har frågat om jag inte kan skriva ner mina tankar om varför jag tar till det söta. Men ska sanningen fram så kan jag inte ofta ge någon anledning, jag kan vara glad, ledsen, upprörd, uttråkad, irriterad, trött eller vem vet....det spelar ingen roll. Suget finns där mest hela tiden. Den enda dagen jag inte små åt hela tiden var en dag när jag hade en hektisk eftermiddag fast på ett positivt sätt: Då hade jag inte tid att tänka på mat eller godis, men så är det ju inte ofta.
I dag kom maken hem från 5 dagar i Paris, han påpekade lite försiktigt att jag nog kanske började lägga på mig lite igen. Och det är ju så sant, går inte att förneka.
I dag har jag klarat mig hittills. Har inte tagit något sött mer än tuggummi. Har inte småätit ännu heller. Men så fort jag kom hem och började fundera över vad som behövdes handlas så gick min hjärna i gång på vad som vore gott.
jag måste bara klara av en hel dag utan godis eller kakor. Det ska gå. Men vad är en dag om jag trillar dit i morgon igen?
Saken är den att jag inte kan förlika mig med tanken att jag är överkänslig mot socker och ska hålla mig undan sådant. Ska jag aldrig mera få äta godis? Jag kan på något vis nästan förstå alkoholister, rökare och snusare. Det är inte en lätt kamp man har med sina beroende-demoner. För beroende är jag helt klart. Alla andra får tycka och tro vad de vill. Men detta är ingen enkel match och det har inte med min karaktär att göra.
Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur detta.
Försöker hela tiden tänka att jag ska skriva upp en meny för veckorna för att göra det enklare för mig. Jag vet att det funkar bättre då, men jag orkar inte sätta mig och skriva den förbaskade menyn. En fet spark där bak skulle jag nog behöva. Uppmuntran kanske skulle hjälpa........ jo det önskar jag att det gjorde men det tar inte alltid på mig. Jag blir bara mer besviken på mig själv för att jag inte klarar av att leva upp till det som alla peppar mig till. Låter sjukt, jag vet, men det är så jag funkar.
Nu går plötsligt hela bloggen i svart, fast solen skiner och det är underbart höstväder ute. Jag känner mig inte så deppig egentligen, men jag var tvungen att få det ur mig. Det som gnager i mig natt som dag. Den ständiga tanken på mat, godis, mackor, kakor. Den ständiga deppigheten över att inte orka, och inte klara av att hålla vikten, att inte kunna hålla mig borta från godis och att inte kunna bryta gamla vanor.
Måste ta mig samman, får försöka fixa en meny och röra på mig lite. Det ska ju egentligen inte vara omöjligt........... eller hur. Det ska ju vara möjligt..........att yta ut gamla vanor mot nya och att hitta en balans som gör att jag inte behöver tänka på detta sätt varje dag livet ut.
Ja ibland är det inte lätt.
Har i flera veckors tid kämpat med mitt sockersug. Jag har förlorat varje dag. Jag kan inte kontrollera det.
Mina kläder börjar sitta åt och jag blir deppig över det faktum att jag inte kan "skärpa" mig. Äter för stora portioner, för mycket sött och gott.
Vaknar varje morgon med samma löfte......IDAG ska jag klara mig utan att äta något sött. I alla fall inte godis, kakor och liknande. Men så trillar jag dit innan jag vet ordet av. Och har jag väl börjat finns det ingen hejd, då har jag ju redan misslyckats så då fortsätter jag lite till.
Har gått loss på smörgåsar, det är ju så enkelt och smidigt. Jag ids inte laga mat.
Min coach har frågat om jag inte kan skriva ner mina tankar om varför jag tar till det söta. Men ska sanningen fram så kan jag inte ofta ge någon anledning, jag kan vara glad, ledsen, upprörd, uttråkad, irriterad, trött eller vem vet....det spelar ingen roll. Suget finns där mest hela tiden. Den enda dagen jag inte små åt hela tiden var en dag när jag hade en hektisk eftermiddag fast på ett positivt sätt: Då hade jag inte tid att tänka på mat eller godis, men så är det ju inte ofta.
I dag kom maken hem från 5 dagar i Paris, han påpekade lite försiktigt att jag nog kanske började lägga på mig lite igen. Och det är ju så sant, går inte att förneka.
I dag har jag klarat mig hittills. Har inte tagit något sött mer än tuggummi. Har inte småätit ännu heller. Men så fort jag kom hem och började fundera över vad som behövdes handlas så gick min hjärna i gång på vad som vore gott.
jag måste bara klara av en hel dag utan godis eller kakor. Det ska gå. Men vad är en dag om jag trillar dit i morgon igen?
Saken är den att jag inte kan förlika mig med tanken att jag är överkänslig mot socker och ska hålla mig undan sådant. Ska jag aldrig mera få äta godis? Jag kan på något vis nästan förstå alkoholister, rökare och snusare. Det är inte en lätt kamp man har med sina beroende-demoner. För beroende är jag helt klart. Alla andra får tycka och tro vad de vill. Men detta är ingen enkel match och det har inte med min karaktär att göra.
Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur detta.
Försöker hela tiden tänka att jag ska skriva upp en meny för veckorna för att göra det enklare för mig. Jag vet att det funkar bättre då, men jag orkar inte sätta mig och skriva den förbaskade menyn. En fet spark där bak skulle jag nog behöva. Uppmuntran kanske skulle hjälpa........ jo det önskar jag att det gjorde men det tar inte alltid på mig. Jag blir bara mer besviken på mig själv för att jag inte klarar av att leva upp till det som alla peppar mig till. Låter sjukt, jag vet, men det är så jag funkar.
Nu går plötsligt hela bloggen i svart, fast solen skiner och det är underbart höstväder ute. Jag känner mig inte så deppig egentligen, men jag var tvungen att få det ur mig. Det som gnager i mig natt som dag. Den ständiga tanken på mat, godis, mackor, kakor. Den ständiga deppigheten över att inte orka, och inte klara av att hålla vikten, att inte kunna hålla mig borta från godis och att inte kunna bryta gamla vanor.
Måste ta mig samman, får försöka fixa en meny och röra på mig lite. Det ska ju egentligen inte vara omöjligt........... eller hur. Det ska ju vara möjligt..........att yta ut gamla vanor mot nya och att hitta en balans som gör att jag inte behöver tänka på detta sätt varje dag livet ut.
söndag 21 september 2008
Sjuk
Jaha, så vart man sjuk då.
Tidpunkten är illa vald. I morgon, eller snarare i dag var planen att vi skulle ha kalas för vår prinsessa. Hon fyllde år förra söndagen och nu skulle det bli kalas. Men så blir det nog inte.
Vi åkte till min svägerska med familj på lördagskvällen för att spela spel. Vi beställde mat från byns Kinarestaurang. Det var mitt förslag, någon annan hade nämnt att de skulle äta Kinamat och jag vart så sugen. Kyckling blev det för min del, fett så det förslår men jag gjorde det ändå.
Vi kom hem strax före midnatt och allt var frid och fröjd. Men så vid 01 tiden vaknade jag av att jag hade ont i magen. Efter en stund gick jag iväg till badrummet. Det ena ledde till det andra och det otäcka hände. Fy vad otäckt det är. Borde inte klaga det har inte hänt på............säkert 6 år. Men det är ändå inte roligt någon stans.
Så nu sitter jag här, halv två på natten, huttrar och fryser, skakar lite granna, men vågar inte gå och lägga mig, tänk om jag behöver gå igen. Det vill jag ju inte, men det bestämmer man ju inte helt själv. Nu är då den stora frågan.........................magsjuka eller matförgiftning? Kalaset får vi väl blåsa av, liksom barndansen och barnkalaset som prinsessan skulle på innan sitt eget kalas. Suck......... Hur gör man i sådana här situationer? Inge roligt.
Tidpunkten är illa vald. I morgon, eller snarare i dag var planen att vi skulle ha kalas för vår prinsessa. Hon fyllde år förra söndagen och nu skulle det bli kalas. Men så blir det nog inte.
Vi åkte till min svägerska med familj på lördagskvällen för att spela spel. Vi beställde mat från byns Kinarestaurang. Det var mitt förslag, någon annan hade nämnt att de skulle äta Kinamat och jag vart så sugen. Kyckling blev det för min del, fett så det förslår men jag gjorde det ändå.
Vi kom hem strax före midnatt och allt var frid och fröjd. Men så vid 01 tiden vaknade jag av att jag hade ont i magen. Efter en stund gick jag iväg till badrummet. Det ena ledde till det andra och det otäcka hände. Fy vad otäckt det är. Borde inte klaga det har inte hänt på............säkert 6 år. Men det är ändå inte roligt någon stans.
Så nu sitter jag här, halv två på natten, huttrar och fryser, skakar lite granna, men vågar inte gå och lägga mig, tänk om jag behöver gå igen. Det vill jag ju inte, men det bestämmer man ju inte helt själv. Nu är då den stora frågan.........................magsjuka eller matförgiftning? Kalaset får vi väl blåsa av, liksom barndansen och barnkalaset som prinsessan skulle på innan sitt eget kalas. Suck......... Hur gör man i sådana här situationer? Inge roligt.
söndag 7 september 2008
Suck
Ja inte har jag tid att sitta här och skriva egentligen men jag bara måste få ur mig lite tankar och frustration.
I dag började jag på allvar att hålla koll på vad jag äter, i alla fall i dag. Målet är att jag ska klara av att hålla koll i drygt en månad framåt men vi får se hur det går.
Har tidigare använt mig av viktklubb via aftonbladet och tycker att det har varit vettigt. Man håller koll på kalorierna och får egentligen äta allt.
Så jag loggade in för första gången på länge. Har ju kvar mitt medlemsskap.
Satte upp att jag ville förlora några kilon, bara för att komma till baka till min målvikt, inte många kilon. Satte ett datum när jag ville nå målet osv. Den räknade ut att jag behövde ligga på ca 1400 kalorier om dagen, precis som på XV, så det passade ju fint.
Ligger inte helt bra till när det gäller fördelningen idag men jag håller ännu så länge mina kalorier. det har gått bra fram tills nu på eftermiddagen, nu kommer suget och jag håller på att bli tokig. Men jag ska klara det. Jag måste det!
På tisdag åker jag till Linköping och då blir genast rutinerna rubbade. Så vi får väl se hur detta lilla projekt går. Men jag kommer att kunna äta allt bara jag håller koll. Undrar hur det går? Men det får visa sig senare.
Sitter och sliter med mina projekt som jag ska ha med till Linköping på tisdag men det går inte min väg. Byxorna som jag trasslar med nu i flera dagar börjar ta sig. Bara för att jag ska klippa av linningen för kort, kan klippa ut en ny men har inget mellanlägg kvar så jag kommer ingen vart förrän i morgon då jag kan skaffa mera.
Så då tog jag tag i nästa projekt, en blus eller skjorta. Det går inte heller. Jag tvekar och velar och det stämmer inte alls. Suck, detta är inte roligt. Vill bara gå och lägga mig. Men det går inte. Klockan är bara halv 6 och vi ska snart äta lite kvällsmat och sedan ska jag natta barnen. Mannen ska hjälpa min far med datorn och han blir borta en stund i kväll. Nu känns det som om jag skulle vilja vara hemma från jobbet i morgon. Bara sitta med mina projekt och strunta i allt annat. Men det kan jag ju inte. Det skulle vara allt för genomskinligt, det har hänt en gång förut i samband med att jag skulle åka till Linköping. Brukar ju få mina små sammanbrott innan jag åker dit. Stress och nervositet gör väl sitt. Har sovit dåligt denna gången, drömmer en massa konstigt också. Någon annan gång har jag haft värk i kroppen, andnöd mm. Så jag mår relativt bra denna gången. Tänk att man kan reagera så fysiskt på något som man upplever psykiskt.
Nåja, nu har jag lättat mitt hjärta lite och måste ta i tu med mitt liv.
I dag började jag på allvar att hålla koll på vad jag äter, i alla fall i dag. Målet är att jag ska klara av att hålla koll i drygt en månad framåt men vi får se hur det går.
Har tidigare använt mig av viktklubb via aftonbladet och tycker att det har varit vettigt. Man håller koll på kalorierna och får egentligen äta allt.
Så jag loggade in för första gången på länge. Har ju kvar mitt medlemsskap.
Satte upp att jag ville förlora några kilon, bara för att komma till baka till min målvikt, inte många kilon. Satte ett datum när jag ville nå målet osv. Den räknade ut att jag behövde ligga på ca 1400 kalorier om dagen, precis som på XV, så det passade ju fint.
Ligger inte helt bra till när det gäller fördelningen idag men jag håller ännu så länge mina kalorier. det har gått bra fram tills nu på eftermiddagen, nu kommer suget och jag håller på att bli tokig. Men jag ska klara det. Jag måste det!
På tisdag åker jag till Linköping och då blir genast rutinerna rubbade. Så vi får väl se hur detta lilla projekt går. Men jag kommer att kunna äta allt bara jag håller koll. Undrar hur det går? Men det får visa sig senare.
Sitter och sliter med mina projekt som jag ska ha med till Linköping på tisdag men det går inte min väg. Byxorna som jag trasslar med nu i flera dagar börjar ta sig. Bara för att jag ska klippa av linningen för kort, kan klippa ut en ny men har inget mellanlägg kvar så jag kommer ingen vart förrän i morgon då jag kan skaffa mera.
Så då tog jag tag i nästa projekt, en blus eller skjorta. Det går inte heller. Jag tvekar och velar och det stämmer inte alls. Suck, detta är inte roligt. Vill bara gå och lägga mig. Men det går inte. Klockan är bara halv 6 och vi ska snart äta lite kvällsmat och sedan ska jag natta barnen. Mannen ska hjälpa min far med datorn och han blir borta en stund i kväll. Nu känns det som om jag skulle vilja vara hemma från jobbet i morgon. Bara sitta med mina projekt och strunta i allt annat. Men det kan jag ju inte. Det skulle vara allt för genomskinligt, det har hänt en gång förut i samband med att jag skulle åka till Linköping. Brukar ju få mina små sammanbrott innan jag åker dit. Stress och nervositet gör väl sitt. Har sovit dåligt denna gången, drömmer en massa konstigt också. Någon annan gång har jag haft värk i kroppen, andnöd mm. Så jag mår relativt bra denna gången. Tänk att man kan reagera så fysiskt på något som man upplever psykiskt.
Nåja, nu har jag lättat mitt hjärta lite och måste ta i tu med mitt liv.
fredag 29 augusti 2008
3 veckor
Hur är det möjligt att tiden kan gå så fort???
Jag börjat jobba igen, jag har haft elever snart 2 veckor. Hur kan det komma sig att jag inte vet vad jag vill göra när jag blir stor? jag är ju trots allt 35 år.
Trodde jag ville bli lärare, läste till det, skulle vara färdig med utbildningen julen 2002, men hade lite rester kvar när julen kom. Nu har det gått 5 ½ år och jag fick ut min examen i juni i år. Men jag har jobbat sedan januari 2003.
Under våren har jag kompletterat upp sammanlagt 20 högskolepoäng, varav 5 var ett examensarbete. Jag har pluggat 50% på en slöjdutbildning på distans, jobbat 70% som slöjdlärare och gått ner 20 kg med soppor, utöver detta har jag flera olika sociala engagemang, familj hem och hus. När sommarlovet kom tog jag lov och jag känner att jag skulle behöva ha lov fortfarande, trots att jag varit ledig i 7 veckor. Jag har inte lust att göra någonting! Jag beter mig som en lat otacksam fjolla. Men jag ids inte. Jag har inte lust att laga mat, jag har inte lust att åka till jobbet, jag har inte lust att städa, diska, damma eller något i den stilen. Jag tröttnar på allt jag tar mig för efter bara en kort stund. Tog fram ett pussel eftersom det regnade så mycket, plus att jag älskar att pussla, men nu har jag kört fast och har inte tittat åt pusslet på över en vecka. Helt förslappad har jag blivit. Vad är det som är fel?
Någon sa att jag kanske tagit ut mig mer än jag förstått i våras.. jo kanske är det så, men jag har ju vilat i 7 veckor! Det borde väl hjälpa. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. har börjat med mitt godis igen. Försöker varje dag att sluta men mår efter några timmar rent fysiskt dåligt så då åker jag dit igen. De som säger att man inte kan vara beroende av socker kan slänga sig i väggen, för det jag upplever när jag inte får godis är ren och skär abstinens. Kan inte förklara det på något annat vis.
inbillade mig att jag skulle klara av maten bättre när jag började jobba eftersom man kommer in i fastare rutiner då. Men trots att jag jobbat sedan den 12 augusti har jag inte hittat några fasta rutiner ännu. Måste verkligen ta mig i kragen. det är bara det att det är så mycket jag borde göra och då får jag inget gjort. Måste bena ut det hela och ta en liten sak i taget. Det låter ju smart, men jag vet ju att jag har så svårt att göra det.
Ibland tänker man på allt ont i världen, allt som kan hända, alla elaka människor osv. Men ibland är det ändå så att man är sin egen värsta fiende. Jag förstör ju för mig själv och min familj genom att börja med mitt ätande igen. Ätande (med det menar jag godis och fel mat) = viktuppgång = deppig = sårad familj. Det borde ju räcka som anledning till att sluta äta godis och fel mat. Jag vill ju inte gå upp mina kilon igen.
Varför ska man alltid börja på en måndag? Ja säg det, det borde gå att börja vilken dag som helst. Man har ju olika bortförklaringar varje dag. Men om vi säger så här då......
i helgen ska vi på 90 års kalas i småland. Det är min mans storsläkt, alltså ett kalas som inte inträffar så ofta har bara hänt 1 gång tidigare och vi har haft sällskap sedan 95. Inte läge att börja trassla allt för mycket med maten. Plus att vi tar husvagnen i helgen så helgen är inte bra att starta på. Men på måndag kan jag i alla fall sätta mig ner och skriva en meny för de närmsta 3 dagarna. Det borde jag klara av. Meny för tisdag, onsdag och torsdag. Så måste det bli.
Om detta inlägg är så mycket mindre deppigt än det förra vet jag inte. Men jag måste börja ta mig upp ur denna nedåtgående spiral.
Vill dela med mig av ett så gott recept. Har hittat grunden till det på Annas blogg på Metrobloggen. Men jag gör på mitt sätt.
2 ägg
250 g keso
lite lite bacon skuret i strimlor eller annat rökt kött
kantareller
3 msk dinkel mjöl
Jag steker kantarellerna.
Rör ihop keso, ägg, dinkel och bacon.
När kantarellerna är stekta rör jag ner dem i smeten.
Stek sedan plättar av smeten, ca 1 matsked smet/plätt. ( Sådan matsked man äter med, rågad)
Man ska inte steka på för hög värme och man måste steka ganska länge på första sidan för att smeten ska stanna så att den går att vända på.
Detta tillsammans med en vanlig sallad eller kanske en råkostsallad med vitkål och morot är urgott.
Jag vet inte om den är i enlighet med Xtra men kan inte vara helt fel. Det går att använda alla möjliga ingredienser, färska örter mm, bara fantasin sätter gränser.
Jag börjat jobba igen, jag har haft elever snart 2 veckor. Hur kan det komma sig att jag inte vet vad jag vill göra när jag blir stor? jag är ju trots allt 35 år.
Trodde jag ville bli lärare, läste till det, skulle vara färdig med utbildningen julen 2002, men hade lite rester kvar när julen kom. Nu har det gått 5 ½ år och jag fick ut min examen i juni i år. Men jag har jobbat sedan januari 2003.
Under våren har jag kompletterat upp sammanlagt 20 högskolepoäng, varav 5 var ett examensarbete. Jag har pluggat 50% på en slöjdutbildning på distans, jobbat 70% som slöjdlärare och gått ner 20 kg med soppor, utöver detta har jag flera olika sociala engagemang, familj hem och hus. När sommarlovet kom tog jag lov och jag känner att jag skulle behöva ha lov fortfarande, trots att jag varit ledig i 7 veckor. Jag har inte lust att göra någonting! Jag beter mig som en lat otacksam fjolla. Men jag ids inte. Jag har inte lust att laga mat, jag har inte lust att åka till jobbet, jag har inte lust att städa, diska, damma eller något i den stilen. Jag tröttnar på allt jag tar mig för efter bara en kort stund. Tog fram ett pussel eftersom det regnade så mycket, plus att jag älskar att pussla, men nu har jag kört fast och har inte tittat åt pusslet på över en vecka. Helt förslappad har jag blivit. Vad är det som är fel?
Någon sa att jag kanske tagit ut mig mer än jag förstått i våras.. jo kanske är det så, men jag har ju vilat i 7 veckor! Det borde väl hjälpa. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. har börjat med mitt godis igen. Försöker varje dag att sluta men mår efter några timmar rent fysiskt dåligt så då åker jag dit igen. De som säger att man inte kan vara beroende av socker kan slänga sig i väggen, för det jag upplever när jag inte får godis är ren och skär abstinens. Kan inte förklara det på något annat vis.
inbillade mig att jag skulle klara av maten bättre när jag började jobba eftersom man kommer in i fastare rutiner då. Men trots att jag jobbat sedan den 12 augusti har jag inte hittat några fasta rutiner ännu. Måste verkligen ta mig i kragen. det är bara det att det är så mycket jag borde göra och då får jag inget gjort. Måste bena ut det hela och ta en liten sak i taget. Det låter ju smart, men jag vet ju att jag har så svårt att göra det.
Ibland tänker man på allt ont i världen, allt som kan hända, alla elaka människor osv. Men ibland är det ändå så att man är sin egen värsta fiende. Jag förstör ju för mig själv och min familj genom att börja med mitt ätande igen. Ätande (med det menar jag godis och fel mat) = viktuppgång = deppig = sårad familj. Det borde ju räcka som anledning till att sluta äta godis och fel mat. Jag vill ju inte gå upp mina kilon igen.
Varför ska man alltid börja på en måndag? Ja säg det, det borde gå att börja vilken dag som helst. Man har ju olika bortförklaringar varje dag. Men om vi säger så här då......
i helgen ska vi på 90 års kalas i småland. Det är min mans storsläkt, alltså ett kalas som inte inträffar så ofta har bara hänt 1 gång tidigare och vi har haft sällskap sedan 95. Inte läge att börja trassla allt för mycket med maten. Plus att vi tar husvagnen i helgen så helgen är inte bra att starta på. Men på måndag kan jag i alla fall sätta mig ner och skriva en meny för de närmsta 3 dagarna. Det borde jag klara av. Meny för tisdag, onsdag och torsdag. Så måste det bli.
Om detta inlägg är så mycket mindre deppigt än det förra vet jag inte. Men jag måste börja ta mig upp ur denna nedåtgående spiral.
Vill dela med mig av ett så gott recept. Har hittat grunden till det på Annas blogg på Metrobloggen. Men jag gör på mitt sätt.
2 ägg
250 g keso
lite lite bacon skuret i strimlor eller annat rökt kött
kantareller
3 msk dinkel mjöl
Jag steker kantarellerna.
Rör ihop keso, ägg, dinkel och bacon.
När kantarellerna är stekta rör jag ner dem i smeten.
Stek sedan plättar av smeten, ca 1 matsked smet/plätt. ( Sådan matsked man äter med, rågad)
Man ska inte steka på för hög värme och man måste steka ganska länge på första sidan för att smeten ska stanna så att den går att vända på.
Detta tillsammans med en vanlig sallad eller kanske en råkostsallad med vitkål och morot är urgott.
Jag vet inte om den är i enlighet med Xtra men kan inte vara helt fel. Det går att använda alla möjliga ingredienser, färska örter mm, bara fantasin sätter gränser.
fredag 8 augusti 2008
Gnäll
Åh vilken dag....
Jag har helt klart vaknat på fel sida idag. Inget känns bra. Jag kände det redan från början. Känner mig som en sur PMS kärring. Usch.
Vaknade stel och lite lätt ledbruten, har gjort det ett tag, samt att huvudvärken kommer och går. Behöver nog en ny säng men hur hittar man den bästa sängen för mig? Köper jag en så kan jag slå mig i backen på att det inte blir bra i alla fall, så jag vågar inte köpa någon. Suck. Ni förstår ju vart hän det barkar....
Kände mig ur irriterad när min man gjorde omelett till mig i morse, ni hör ju hur komplett galet jag beter mig. Borde gå och dra något gammalt över mig och vakna till en ny dag i morgon.
Är sugen på att måla garaget men det går inte i detta väder. Skulle gjort det när det var fint men då gnällde jag över att det var för varmt. Inte lätt att behaga "BantarUlle" idag.
Jag har 1000 saker som skulle behövas göras men jag "känner inte för det". har ingen lust med någonting. Skjutsade sonen till en kompis och fick dras med mig extremt sura dotter som var grinig för att hon inte fick leka med någon. Hon har bara lekt med någon 4 dagar av veckan 5 möjliga dagar. Så jag tyckte det var lillebror tur.
Sedan Jennys inlägg på min blogg för några dagar sedan har jag läst Annas blogg på nätet, vägen från 137 kg tror jag den heter. Så inspirerande läsning. Den metoden ville jag testa. Inte för att jag behöver banta för jag har ju gått ner. Men jag har lagt på mig några kg och de skulle jag gärna ta bort PLUS att jag så gärna vill bli kvitt mitt socker sug. Hennes diet skulle ju motverka detta. Så i måndags började jag. Men på kvällen blev det bio och restaurang och hela gänget köpte godis och jag kunde inte stå emot. Så i tisdags körde jag så gott jag kunde efter denna diet.
Det är inte lätt och min osäkerhet är stor, men jag försöker.
Jag brottas med mina känslor konstant. Är jag hungrig eller sugen. Jag åt en rejäl frukost kl 9, mellanmål kl 11, lunch kl 13.30 och nu är jag?????? hungrig? eller bara sugen. Mitt sug efter en macka, kaka, kex, glass, godis mm är enormt. jag är på gränsen till gråt hela tiden.
För att göra en jobbig sak jobbigare har jag mens. Då brukar jag ju vilja äta, timingen är perfekt, not! Att jag sedan har molande mensvärk och blöder jätte mycket för fösta gången på flera år gör ju saken helt outhärdlig.
Kan bara försöka intala mig själv att det är ytterligare en sådan där fas man ska igenom och att det är värst den tredje dagen. För annars vet ja inte vart detta kommer att sluta.
Jag har helt klart vaknat på fel sida idag. Inget känns bra. Jag kände det redan från början. Känner mig som en sur PMS kärring. Usch.
Vaknade stel och lite lätt ledbruten, har gjort det ett tag, samt att huvudvärken kommer och går. Behöver nog en ny säng men hur hittar man den bästa sängen för mig? Köper jag en så kan jag slå mig i backen på att det inte blir bra i alla fall, så jag vågar inte köpa någon. Suck. Ni förstår ju vart hän det barkar....
Kände mig ur irriterad när min man gjorde omelett till mig i morse, ni hör ju hur komplett galet jag beter mig. Borde gå och dra något gammalt över mig och vakna till en ny dag i morgon.
Är sugen på att måla garaget men det går inte i detta väder. Skulle gjort det när det var fint men då gnällde jag över att det var för varmt. Inte lätt att behaga "BantarUlle" idag.
Jag har 1000 saker som skulle behövas göras men jag "känner inte för det". har ingen lust med någonting. Skjutsade sonen till en kompis och fick dras med mig extremt sura dotter som var grinig för att hon inte fick leka med någon. Hon har bara lekt med någon 4 dagar av veckan 5 möjliga dagar. Så jag tyckte det var lillebror tur.
Sedan Jennys inlägg på min blogg för några dagar sedan har jag läst Annas blogg på nätet, vägen från 137 kg tror jag den heter. Så inspirerande läsning. Den metoden ville jag testa. Inte för att jag behöver banta för jag har ju gått ner. Men jag har lagt på mig några kg och de skulle jag gärna ta bort PLUS att jag så gärna vill bli kvitt mitt socker sug. Hennes diet skulle ju motverka detta. Så i måndags började jag. Men på kvällen blev det bio och restaurang och hela gänget köpte godis och jag kunde inte stå emot. Så i tisdags körde jag så gott jag kunde efter denna diet.
Det är inte lätt och min osäkerhet är stor, men jag försöker.
Jag brottas med mina känslor konstant. Är jag hungrig eller sugen. Jag åt en rejäl frukost kl 9, mellanmål kl 11, lunch kl 13.30 och nu är jag?????? hungrig? eller bara sugen. Mitt sug efter en macka, kaka, kex, glass, godis mm är enormt. jag är på gränsen till gråt hela tiden.
För att göra en jobbig sak jobbigare har jag mens. Då brukar jag ju vilja äta, timingen är perfekt, not! Att jag sedan har molande mensvärk och blöder jätte mycket för fösta gången på flera år gör ju saken helt outhärdlig.
Kan bara försöka intala mig själv att det är ytterligare en sådan där fas man ska igenom och att det är värst den tredje dagen. För annars vet ja inte vart detta kommer att sluta.
måndag 4 augusti 2008
GI
Tack Jenny för tipset om Annas sida på Metrobloggen. Jag blev inspirerad och tänkte att det kunde vara värt ett försök, testade de berömda kesoplättarna som Anna skriver om, de var lite kluriga men goda. Gjorde dem naturella idag. Det är ju något som man borde kunna äta även på halvfart med XV.
Men osäkerheten om vad jag borde äta är stor. Ska sätta mig och läsa i min bok som jag lånat på biblioteket och se om jag blir klokare.
Plötsligt har då dagarna rusat iväg igen. På tisdag om en vecka börjar jag jobba. Det känns overkligt på något vis.
I fredags firade jag och min man 10 årig bröllopsdag och vi var på restaurang och åt. Det var gott och jag blev SÅ mätt.
I lördags fyllde vår son 4 år och på kvällen kom goda vänner på besök,
i går söndag hade vi kalas för närmsta familjen så det blev kalas igen.
I kväll ska tjejerna åka till stan för att äta ute och gå på bio, Mamma Mia. Mitt "nya" liv har ju börjat och jag måste nu veta vad jag ska äta i kväll på restaurangen. Men det ska jag väl klara ut hoppas jag.
Det känns både lite skönt och lite trist att det är dåligt väder i dag. Jag var inställd på att måla garaget idag men det får vänta. Visst jag kan tvätta huset så att jag kan måla det efter garaget men där tog liksom energin slut. Jag skulle kunna städa mitt kontor så att jag skulle kunna sy, men nja....känner inte för det heller. En god bok och en lugn stund...det känner jag för. Eller en liten tupplur, eller ett varmt bad, eller .......
Klockan är strax efter 3 och halv 6 kommer mina vänner och plockar upp mig för kvällens äventyr. Ska kanske börja göra mig i ordning. Ett litet problem bara....vad i all sin dar ska jag ta på mig. Jag har ju slarvat med tvätten i veckan..... Får rota i garderoben en stund.
Men osäkerheten om vad jag borde äta är stor. Ska sätta mig och läsa i min bok som jag lånat på biblioteket och se om jag blir klokare.
Plötsligt har då dagarna rusat iväg igen. På tisdag om en vecka börjar jag jobba. Det känns overkligt på något vis.
I fredags firade jag och min man 10 årig bröllopsdag och vi var på restaurang och åt. Det var gott och jag blev SÅ mätt.
I lördags fyllde vår son 4 år och på kvällen kom goda vänner på besök,
i går söndag hade vi kalas för närmsta familjen så det blev kalas igen.
I kväll ska tjejerna åka till stan för att äta ute och gå på bio, Mamma Mia. Mitt "nya" liv har ju börjat och jag måste nu veta vad jag ska äta i kväll på restaurangen. Men det ska jag väl klara ut hoppas jag.
Det känns både lite skönt och lite trist att det är dåligt väder i dag. Jag var inställd på att måla garaget idag men det får vänta. Visst jag kan tvätta huset så att jag kan måla det efter garaget men där tog liksom energin slut. Jag skulle kunna städa mitt kontor så att jag skulle kunna sy, men nja....känner inte för det heller. En god bok och en lugn stund...det känner jag för. Eller en liten tupplur, eller ett varmt bad, eller .......
Klockan är strax efter 3 och halv 6 kommer mina vänner och plockar upp mig för kvällens äventyr. Ska kanske börja göra mig i ordning. Ett litet problem bara....vad i all sin dar ska jag ta på mig. Jag har ju slarvat med tvätten i veckan..... Får rota i garderoben en stund.
tisdag 29 juli 2008
Blandade känslor
Men suck!
Klockan är lite drygt halv fem på tisdagsmorgonen och här sitter jag.
Det är ju som bekant varmt om nätterna och jag sover så dåligt. vaknade för en liten stund sedan av att vår dotter som snart fyller 7 ville lägga sig i vår säng. Det kan man inte neka när det händer så sällan. Men suck, det blev ju varmt och väldigt svårt att somna om. Så nu sitter jag här i källaren vid datorn, det är lite svalare här nere.
Jag har fått så fina och värmande kommentarer på det jag skrev härom dagen. Det känns så gott att veta att ni finns där ute. Helt otroligt att man kan få till ett sådant nätverk av personer som man aldrig träffat. Jag tycker det är häftigt.
Vi åkte till Kållandsö i går eftermiddag för att träffa goda vänner som gästade släktingar där. Vi åkte till en lite avlägsen strand som är halvbra. Det finns ingen bra parkering och sist jag badade där var det svinkallt. Döm om vår förvåning när vi började vada ut i det lång grunda vattnet, det var så varmt, har aldrig känt något sådant i Vänern. De hade med sig termometern och den visade att ytvattnet vid den grunda biten närmast land visade 32 grader. Helt sjukt. Det var knappast svalkande. Jag som hittills frusit var än jag badat låg i precis som förr och njöt av vattnet. Det var ju inte 32 grader varmt när man kom ut en bit men tillräckligt varmt för mig.
Maten då. Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara att äta rätt. Börjar nästan längta efter att börja jobba. Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Jag vill egentligen inte alls börja jobba igen. Sommaren har gått alldeles för snabbt. Har till och med lite jobbångest. Men jag vet ju att när jag jobbar så blir det lite fasta rutiner och jag har lättare att fixa matbiten. Hinner ju inte gå till skåpet lika ofta. Men jag kan ju inte förfalla helt på sommaren. Måste ju på något vis reda ut det hela. Men det är ju inte lätt.
Måndag Kållandsö, idag tisdag åker vi till Brommö igen. Mamma och pappa är kvar i stugan och vi åker ut hela familjen. På onsdag blir det kanske Kållandsö igen för att träffa min väninna som jag skrev om i förra inlägget. Sedan får vi se. På fredag firar vi 10 årig bröllopsdag och planerar att gå ut och äta på tu man hand jag och min man. Det var längesedan. På lördag fyller vår son 4 år och på söndag blir det kalas. Så veckan går inte förbi helt obemärkt så att säga. Måste ju städa upp i träsket här hemma. Mannen har vädret till trots lagt in golv i vardagsrum och hall. Gjorde till sist slag i saken och köpte golv. Det skulle först bli det billiga laminatgolvet från Coop som vi har i sovrummen men vi ändrade oss i butiken. Erbjudandet på trägolvet vann och vi har nu snyggt ekgolv i vardagsrum och hall. Det är en helt annan känsla att gå på det golvet. Det blev snyggt och jag är......ok här kommer det.... jag är NÖJD! Det är sant, ni hörde rätt, jag är NÖJD!
Det är 14 dagar kvar på semestern, var tog den vägen?
Hur är det möjligt? Jag har ju 7 veckors ledighet. Jag förstår inte.
Och till råga på allt sitter jag vid datorn när klockan är 5 på morgonen och skriver. Vad ska man säga. Jag borde lägga mig igen, trots att jag vill så tar det emot lite, det är ju varmt och jag ska upp om två timmar för att börja packa och fixa så att vi kommer till färjan i tid. Till mor och fars stuga måste man åka färja och den går bara vissa tider på dagen så det är viktigt att vara däri tid, plus att det tar oss nästan en timma att köra dit. Så vi måste lämna hemmet klockan 9. Innan dess ska det fixas pastasallad, ungarnas favorit, packas badkläder, handdukar, fika, ombyten, ätas frukost fixa lite med huset och kanske handlas på apoteket. Barnens solcreme är slut och en hel dag i solen utan solskydd är ingen bra ide, de är redan små pepparkakor våra barn.
Så nu är det nog dags att avsluta.
Tack åter igen alla goa "okända" människor som jag nu betraktar som mina vänner utan att ha träffats. Ni styrker enormt även om jag just nu inte tar mig ur min sits så är det så gott att ni finns där.
Klockan är lite drygt halv fem på tisdagsmorgonen och här sitter jag.
Det är ju som bekant varmt om nätterna och jag sover så dåligt. vaknade för en liten stund sedan av att vår dotter som snart fyller 7 ville lägga sig i vår säng. Det kan man inte neka när det händer så sällan. Men suck, det blev ju varmt och väldigt svårt att somna om. Så nu sitter jag här i källaren vid datorn, det är lite svalare här nere.
Jag har fått så fina och värmande kommentarer på det jag skrev härom dagen. Det känns så gott att veta att ni finns där ute. Helt otroligt att man kan få till ett sådant nätverk av personer som man aldrig träffat. Jag tycker det är häftigt.
Vi åkte till Kållandsö i går eftermiddag för att träffa goda vänner som gästade släktingar där. Vi åkte till en lite avlägsen strand som är halvbra. Det finns ingen bra parkering och sist jag badade där var det svinkallt. Döm om vår förvåning när vi började vada ut i det lång grunda vattnet, det var så varmt, har aldrig känt något sådant i Vänern. De hade med sig termometern och den visade att ytvattnet vid den grunda biten närmast land visade 32 grader. Helt sjukt. Det var knappast svalkande. Jag som hittills frusit var än jag badat låg i precis som förr och njöt av vattnet. Det var ju inte 32 grader varmt när man kom ut en bit men tillräckligt varmt för mig.
Maten då. Jag kan bara inte förstå hur svårt det ska vara att äta rätt. Börjar nästan längta efter att börja jobba. Ni hör ju själva hur sjukt det låter. Jag vill egentligen inte alls börja jobba igen. Sommaren har gått alldeles för snabbt. Har till och med lite jobbångest. Men jag vet ju att när jag jobbar så blir det lite fasta rutiner och jag har lättare att fixa matbiten. Hinner ju inte gå till skåpet lika ofta. Men jag kan ju inte förfalla helt på sommaren. Måste ju på något vis reda ut det hela. Men det är ju inte lätt.
Måndag Kållandsö, idag tisdag åker vi till Brommö igen. Mamma och pappa är kvar i stugan och vi åker ut hela familjen. På onsdag blir det kanske Kållandsö igen för att träffa min väninna som jag skrev om i förra inlägget. Sedan får vi se. På fredag firar vi 10 årig bröllopsdag och planerar att gå ut och äta på tu man hand jag och min man. Det var längesedan. På lördag fyller vår son 4 år och på söndag blir det kalas. Så veckan går inte förbi helt obemärkt så att säga. Måste ju städa upp i träsket här hemma. Mannen har vädret till trots lagt in golv i vardagsrum och hall. Gjorde till sist slag i saken och köpte golv. Det skulle först bli det billiga laminatgolvet från Coop som vi har i sovrummen men vi ändrade oss i butiken. Erbjudandet på trägolvet vann och vi har nu snyggt ekgolv i vardagsrum och hall. Det är en helt annan känsla att gå på det golvet. Det blev snyggt och jag är......ok här kommer det.... jag är NÖJD! Det är sant, ni hörde rätt, jag är NÖJD!
Det är 14 dagar kvar på semestern, var tog den vägen?
Hur är det möjligt? Jag har ju 7 veckors ledighet. Jag förstår inte.
Och till råga på allt sitter jag vid datorn när klockan är 5 på morgonen och skriver. Vad ska man säga. Jag borde lägga mig igen, trots att jag vill så tar det emot lite, det är ju varmt och jag ska upp om två timmar för att börja packa och fixa så att vi kommer till färjan i tid. Till mor och fars stuga måste man åka färja och den går bara vissa tider på dagen så det är viktigt att vara däri tid, plus att det tar oss nästan en timma att köra dit. Så vi måste lämna hemmet klockan 9. Innan dess ska det fixas pastasallad, ungarnas favorit, packas badkläder, handdukar, fika, ombyten, ätas frukost fixa lite med huset och kanske handlas på apoteket. Barnens solcreme är slut och en hel dag i solen utan solskydd är ingen bra ide, de är redan små pepparkakor våra barn.
Så nu är det nog dags att avsluta.
Tack åter igen alla goa "okända" människor som jag nu betraktar som mina vänner utan att ha träffats. Ni styrker enormt även om jag just nu inte tar mig ur min sits så är det så gott att ni finns där.
lördag 26 juli 2008
Varning
Ja det är väl bäst att varna för långt inlägg.
Jag har mycket som behöver ut och jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa eller lyssna på mitt ältande av alla tankar och problem. Men vart ska jag då göra av alla tankar om inte här.
Träffade min coach i torsdags, det var ett väldigt bra samtal vi hade och det kändes om om det var givande.
Det min coach kommenterar hela tiden är att jag ju verkar veta hur jag ska göra osv, jag har liksom svaren på frågorna jag själv ställer, men ändå händer inget.
Jag förstod ju att jag gått upp en del, har ju vägt mig på min egen våg. Även på gymmets våg visade det plus, men hon kunde tala om för mig vad som var fett och vad som vad muskler osv. Så uppgång i fett var inte så farligt. Hon frågade vad jag skulle göra åt detta, och jag svarade på ren impuls att det var halvfart som gällde. Och det var helt rätt. Men jag har kommit in i ett stadie där jag inte ids göra någonting. Jag vill inte laga mat, jag vill inte städa, jag vill inte göra läxor, jag vill inte någonting. Är less, helt enkelt.
Det är svårt att förklara hur man känner, så det kommer nu en massa svammel för att jag ska försöka reda ut mina känslor och tankar.
Våren har varit hektisk för mig, examensarbete utöver jobb på70% och plugg 50%. Soppdiet, träning, familj, hus hem och andra saker som rör min vardag. När så äntligen examensarbetet var klart gick luften ur mig alldeles. Men jag hade inte tid att vila, det gällde först att planera midsommar, efter det var barnens kusin på besök, har ordnat bjudning på mannens arbete för utländska gäster, vi har haft gäster, det var varit dåligt väder, planering av husvagnssemster och så var vi då borta en vecka på denna semester. Jag har landat i någon konstig fas. Nu börjar jag få panik över att det bara är 3 veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Hjärnan börjar nu gå in i tankar kring arbetet, läxorna på kursen, vi måste måla huset och garaget, om en vecka fyller lillebror år och då måste jag fixa kalas. Mitt allt detta ska jag hitta en strategi för vad jag ska äta, när jag ska äta och få fason på det. Hjärnan min varvade ut helt och hållet, lade sig i dvala i några dagar och har nu gasat i gång i 200 på bara några dagar. Hur är det möjligt?
Att gå på stranden i år känns inte mycket bättre än tidigare år. Ja jag har gått ner i vikt, men jag trivs ändå inte att strutta runt i bikini. Mitt återstående fläsk är löst och sladdrigt. När jag går dallrar det och jag har lagt mig till med en smygande gång för att det inte ska "fladdra" för mycket. Jag som alltid älskat att bada fryser som en hund efter en liten stund i poolen till och med. Varför blir det så här? Det jag klart jag förstår varför men jag vill inte!
Att bada i bikini var ingen höjdare. Min i vanliga fall ganska väl tilltagna byst har blivit en aning plattare. De är lika stora men plattare. Och vad händer när man badar? Jo de himla åbäkena flyter som aldrig förr. Har ju full sjå men att få ner dem i bikinin igen när man ska kliva upp ur badet.
Hur svårt ska det vara att äta rätt då? Inget småätande och inget sött.
Läser just nu en bok som heter "Sockerbomben". När jag i går kväll läste de inledande raderna förstod jag att jag hittat en bok som gäller mig. Det som författaren skrivit i början stämde på pricken med det jag känner. Att jag eventuellt har ett sockerberoende har jag länge anat, och de som säger att det det inte finns något sådant bryr jag mig inte om. Det här är så jag känner. Jag har ett matmissbruk och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Har väldigt svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer skulle kunna äta godis, kakor och vitt bröd. Men vi får se vad boken har att komma med.
I går var jag på Kållandsö med goda vänner. Jag åt precis som jag tror att jag ska och kände mig nöjd. Men hela tiden fick jag brottas med tankar som: När jag åker hem kanske barnen somnar i bilen, då kan jag kika in på ICA och köpa något gott, eller köpa en glass i kiosken eller äta.... Min hjärna går igång på sådant hela tiden. Det är urjobbigt att hela tiden känna som om man har en röst i huvudet som säger åt en att göra saker som man vet att man inte borde. Vad gör man?
Den har svaret på detta borde på nobelpriset. I vad vet jag inte men något borde den få.
Vilket svammel. Min coach sa att jag liksom blir kidnappad av mina egna känslor och tankar och det stämmer nog på något vis. Hon och jag ska börja jobba med detta redan nästa vecka. Det tror jag blir bra. Det krävs lite av mig själv och jag hoppas att jag kommer att klara av det.
Träffade min coach i torsdags, åt rätt hela dagen i går, fram tills jag kom hem klockan 10, då stoppade jag i mig sådan jag inte borde.
Idag började jag bra men har redan trillat dit igen. Jag vill ju klara detta!!! Hur i all sin dar ska jag klara av det när det inte ens går i 24 timmar? Jag blir ju så trött på mig själv.
Det är väl något som jag måste jobba med att inte ställa för höga krav, jag når ju aldrig upp till de krav jag ställer på mig själv och då känner jag mig misslyckad hela tiden.
Åter igen tror jag mig veta vad som är felet, jag analyserar allt hela tiden. Men jag tar mig inte ur situationen.
För mig är det viktigt vad andra tänker och tycker om mig och om min familj. Jag är känslig och lättstött. Min bästa väninna är ute på Kållandsö för en vecka eller två. Vi ringer ofta och vi promenerar ofta tillsammans. Det tar mig 40 minuter att åka till henne, men plötsligt har vi inte hörts på några dagar. Jag tror genast att hon är trött och less på mig, att hon vill ha en paus från mitt snattrande och ständiga klagande.
Nepp, nu får jag ge mig. Jag tröttar ju till och med ut mig själv med mitt gnällande.
Ska jag ta bort inlägget?
Nej det får stå kvar. Jag måste ju ha något att se till baka på. Minnas hur deppig jag var. När jag kommer ut på andra sidan menar jag. När jag tagit mig igenom detta måste jag kunna läsa hur jag upplevde det.
Nog.
Jag har mycket som behöver ut och jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa eller lyssna på mitt ältande av alla tankar och problem. Men vart ska jag då göra av alla tankar om inte här.
Träffade min coach i torsdags, det var ett väldigt bra samtal vi hade och det kändes om om det var givande.
Det min coach kommenterar hela tiden är att jag ju verkar veta hur jag ska göra osv, jag har liksom svaren på frågorna jag själv ställer, men ändå händer inget.
Jag förstod ju att jag gått upp en del, har ju vägt mig på min egen våg. Även på gymmets våg visade det plus, men hon kunde tala om för mig vad som var fett och vad som vad muskler osv. Så uppgång i fett var inte så farligt. Hon frågade vad jag skulle göra åt detta, och jag svarade på ren impuls att det var halvfart som gällde. Och det var helt rätt. Men jag har kommit in i ett stadie där jag inte ids göra någonting. Jag vill inte laga mat, jag vill inte städa, jag vill inte göra läxor, jag vill inte någonting. Är less, helt enkelt.
Det är svårt att förklara hur man känner, så det kommer nu en massa svammel för att jag ska försöka reda ut mina känslor och tankar.
Våren har varit hektisk för mig, examensarbete utöver jobb på70% och plugg 50%. Soppdiet, träning, familj, hus hem och andra saker som rör min vardag. När så äntligen examensarbetet var klart gick luften ur mig alldeles. Men jag hade inte tid att vila, det gällde först att planera midsommar, efter det var barnens kusin på besök, har ordnat bjudning på mannens arbete för utländska gäster, vi har haft gäster, det var varit dåligt väder, planering av husvagnssemster och så var vi då borta en vecka på denna semester. Jag har landat i någon konstig fas. Nu börjar jag få panik över att det bara är 3 veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Hjärnan börjar nu gå in i tankar kring arbetet, läxorna på kursen, vi måste måla huset och garaget, om en vecka fyller lillebror år och då måste jag fixa kalas. Mitt allt detta ska jag hitta en strategi för vad jag ska äta, när jag ska äta och få fason på det. Hjärnan min varvade ut helt och hållet, lade sig i dvala i några dagar och har nu gasat i gång i 200 på bara några dagar. Hur är det möjligt?
Att gå på stranden i år känns inte mycket bättre än tidigare år. Ja jag har gått ner i vikt, men jag trivs ändå inte att strutta runt i bikini. Mitt återstående fläsk är löst och sladdrigt. När jag går dallrar det och jag har lagt mig till med en smygande gång för att det inte ska "fladdra" för mycket. Jag som alltid älskat att bada fryser som en hund efter en liten stund i poolen till och med. Varför blir det så här? Det jag klart jag förstår varför men jag vill inte!
Att bada i bikini var ingen höjdare. Min i vanliga fall ganska väl tilltagna byst har blivit en aning plattare. De är lika stora men plattare. Och vad händer när man badar? Jo de himla åbäkena flyter som aldrig förr. Har ju full sjå men att få ner dem i bikinin igen när man ska kliva upp ur badet.
Hur svårt ska det vara att äta rätt då? Inget småätande och inget sött.
Läser just nu en bok som heter "Sockerbomben". När jag i går kväll läste de inledande raderna förstod jag att jag hittat en bok som gäller mig. Det som författaren skrivit i början stämde på pricken med det jag känner. Att jag eventuellt har ett sockerberoende har jag länge anat, och de som säger att det det inte finns något sådant bryr jag mig inte om. Det här är så jag känner. Jag har ett matmissbruk och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Har väldigt svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer skulle kunna äta godis, kakor och vitt bröd. Men vi får se vad boken har att komma med.
I går var jag på Kållandsö med goda vänner. Jag åt precis som jag tror att jag ska och kände mig nöjd. Men hela tiden fick jag brottas med tankar som: När jag åker hem kanske barnen somnar i bilen, då kan jag kika in på ICA och köpa något gott, eller köpa en glass i kiosken eller äta.... Min hjärna går igång på sådant hela tiden. Det är urjobbigt att hela tiden känna som om man har en röst i huvudet som säger åt en att göra saker som man vet att man inte borde. Vad gör man?
Den har svaret på detta borde på nobelpriset. I vad vet jag inte men något borde den få.
Vilket svammel. Min coach sa att jag liksom blir kidnappad av mina egna känslor och tankar och det stämmer nog på något vis. Hon och jag ska börja jobba med detta redan nästa vecka. Det tror jag blir bra. Det krävs lite av mig själv och jag hoppas att jag kommer att klara av det.
Träffade min coach i torsdags, åt rätt hela dagen i går, fram tills jag kom hem klockan 10, då stoppade jag i mig sådan jag inte borde.
Idag började jag bra men har redan trillat dit igen. Jag vill ju klara detta!!! Hur i all sin dar ska jag klara av det när det inte ens går i 24 timmar? Jag blir ju så trött på mig själv.
Det är väl något som jag måste jobba med att inte ställa för höga krav, jag når ju aldrig upp till de krav jag ställer på mig själv och då känner jag mig misslyckad hela tiden.
Åter igen tror jag mig veta vad som är felet, jag analyserar allt hela tiden. Men jag tar mig inte ur situationen.
För mig är det viktigt vad andra tänker och tycker om mig och om min familj. Jag är känslig och lättstött. Min bästa väninna är ute på Kållandsö för en vecka eller två. Vi ringer ofta och vi promenerar ofta tillsammans. Det tar mig 40 minuter att åka till henne, men plötsligt har vi inte hörts på några dagar. Jag tror genast att hon är trött och less på mig, att hon vill ha en paus från mitt snattrande och ständiga klagande.
Nepp, nu får jag ge mig. Jag tröttar ju till och med ut mig själv med mitt gnällande.
Ska jag ta bort inlägget?
Nej det får stå kvar. Jag måste ju ha något att se till baka på. Minnas hur deppig jag var. När jag kommer ut på andra sidan menar jag. När jag tagit mig igenom detta måste jag kunna läsa hur jag upplevde det.
Nog.
torsdag 24 juli 2008
Jag vet!
Vilken dag!
Det har varit hur varmt som helst, jag har nästan inte orkat gå ut för det varit så varmt. Tänk vad konstigt, antingen gnäller man att det är för kallt eller så gnäller man för att det blir för varmt.
Nå ja, har inte gjort allt för mycket idag, det har varit skönt.
Har liksom hela dagen gått och väntat på att klockan skulle bli 16 så att jag skulle träffa min coach. Först planerade jag att jag skulle gå dit en timma tidigare för att passa på att träna, av någon anledning fick jag dock för mig att kolla öppettiderna under sommaren och det var väl tur. De hade stängt en stund mitt på dagen och öppnade inte förrän 16 igen.
Som vanligt är det så att jag egentligen vet vad jag ska göra och hur jag ska göra för att komma till rätta med mina problem när det gäller mat och motion. Men jag klarar inte av att göra verklighet av det. I min hjärna analyseras mycket av det jag säger och gör under dagen. Jag tänker på om jag har sagt något eller gjort något för att såra någon annan, eller om jag betett mig på ett sätt som gör att någon i min omgivning tänkt något om mig. Svårt att förklara men saken är den att jag hela tiden känner det som om jag tänker på mig själv fast jag ofta tänker vad andra tycker och tänker om mig och vad jag sagt och gjort.
Jag har ett kontrollbehov, det har jag fått inse, det har tagit tid att förstå. Men nu ser jag det. Det var viktigt för mig att vår husvagnssemester blev så bra som möjligt för hela vår familj. Jag tvättade i nästan en vecka innan vi åkte, för att allt skulle vara rent så att jag kunde ta med det jag tyckte vi behövde. Jag har tänkt på vilka middagar och luncher vi kunde tänkas äta och då tagit med torrvaror i stor utsträckning för att slippa köpa i dyra semesterorts butiker. Tvättmedel tog jag med i fall om att det skulle bli nödvändigt att tvätt under tiden. osv osv. Min man fick i uppdrag att kolla över bilen och packa sina kläder. Resten tog jag hand om . Nu jobbade min man fram tills samma dag i reste men ändå. Jag gav honom de sysslor som jag tyckte att han borde klara. Resten ville jag ha koll på själv. Det är ju inte klokt så knäpp man kan vara. Varför gör jag så?
Jag vet att för att gå ner de där kilona som jag gått upp sedan jag slutade med sopporna måste jag gå på halvfart ett tag, jag behöver inte gå på soppor igen. Men jag måste ha en plan och en strategi för att klara av det. Och det är den jag ska planera nu i kväll, plus att packa inför morgondagens utflykt och koka pasta till pastasalladen, plus bädda rent, plus diska osv.
Det måste gå, jag vill inte småäta och gå tillbaka till mitt gamla beteende men jag orkar inte laga mat och fixa med allt. Hade nog så mycket att stå i under våren att jag nu inte har lust och ork att göra någonting. Släppte allt som hade med skola och jobb att göra för en stund. Bara för att stessa upp mig över andra saker. Nu är jag redan stressad över det faktum att jag börjar jobba om 3 veckor. Allt jag måste göra.......... Känner mig som en ekorre. Så trött jag är på det.
men slut med klagan, det är ju bara en sak att göra..... Ta tag i skiten och sluta klaga!
Häpp, nu gäller det att ta sig i kragen!
Kom igen!
Det har varit hur varmt som helst, jag har nästan inte orkat gå ut för det varit så varmt. Tänk vad konstigt, antingen gnäller man att det är för kallt eller så gnäller man för att det blir för varmt.
Nå ja, har inte gjort allt för mycket idag, det har varit skönt.
Har liksom hela dagen gått och väntat på att klockan skulle bli 16 så att jag skulle träffa min coach. Först planerade jag att jag skulle gå dit en timma tidigare för att passa på att träna, av någon anledning fick jag dock för mig att kolla öppettiderna under sommaren och det var väl tur. De hade stängt en stund mitt på dagen och öppnade inte förrän 16 igen.
Som vanligt är det så att jag egentligen vet vad jag ska göra och hur jag ska göra för att komma till rätta med mina problem när det gäller mat och motion. Men jag klarar inte av att göra verklighet av det. I min hjärna analyseras mycket av det jag säger och gör under dagen. Jag tänker på om jag har sagt något eller gjort något för att såra någon annan, eller om jag betett mig på ett sätt som gör att någon i min omgivning tänkt något om mig. Svårt att förklara men saken är den att jag hela tiden känner det som om jag tänker på mig själv fast jag ofta tänker vad andra tycker och tänker om mig och vad jag sagt och gjort.
Jag har ett kontrollbehov, det har jag fått inse, det har tagit tid att förstå. Men nu ser jag det. Det var viktigt för mig att vår husvagnssemester blev så bra som möjligt för hela vår familj. Jag tvättade i nästan en vecka innan vi åkte, för att allt skulle vara rent så att jag kunde ta med det jag tyckte vi behövde. Jag har tänkt på vilka middagar och luncher vi kunde tänkas äta och då tagit med torrvaror i stor utsträckning för att slippa köpa i dyra semesterorts butiker. Tvättmedel tog jag med i fall om att det skulle bli nödvändigt att tvätt under tiden. osv osv. Min man fick i uppdrag att kolla över bilen och packa sina kläder. Resten tog jag hand om . Nu jobbade min man fram tills samma dag i reste men ändå. Jag gav honom de sysslor som jag tyckte att han borde klara. Resten ville jag ha koll på själv. Det är ju inte klokt så knäpp man kan vara. Varför gör jag så?
Jag vet att för att gå ner de där kilona som jag gått upp sedan jag slutade med sopporna måste jag gå på halvfart ett tag, jag behöver inte gå på soppor igen. Men jag måste ha en plan och en strategi för att klara av det. Och det är den jag ska planera nu i kväll, plus att packa inför morgondagens utflykt och koka pasta till pastasalladen, plus bädda rent, plus diska osv.
Det måste gå, jag vill inte småäta och gå tillbaka till mitt gamla beteende men jag orkar inte laga mat och fixa med allt. Hade nog så mycket att stå i under våren att jag nu inte har lust och ork att göra någonting. Släppte allt som hade med skola och jobb att göra för en stund. Bara för att stessa upp mig över andra saker. Nu är jag redan stressad över det faktum att jag börjar jobba om 3 veckor. Allt jag måste göra.......... Känner mig som en ekorre. Så trött jag är på det.
men slut med klagan, det är ju bara en sak att göra..... Ta tag i skiten och sluta klaga!
Häpp, nu gäller det att ta sig i kragen!
Kom igen!
måndag 21 juli 2008
Hemma igen
Ja, då var jag hemma igen.
Hur det har gått?
Nja, så där.
Inte helt bra men när jag tog mod till mig i morse för att väga mig så tror jag inte att jag så här direkt kan se att vågen rusat iväg heller.
Jag har ätit en del onyttigt och jag har småätit precis som jag trodde men jag har också gått en morgon promenad på en timma varje morgon utom i går. Så på det stora hela är jag nöjd.
Vi har haft en underbar vecka med många av våra godaste vänner.
Det låter som om vi är en kringresande cirkus. I år var vi 8 familjer som bokat camping ihop. 16 vuxna och 17 barn i åldrarna 1,5 år till 8 år. Det kom utöver detta 2 familjer i vår bekantskapskrets för att tillbringa några dagar med oss. Så som mest var vi 22 vuxna och lika många barn. Fullt ös, men SÅ roligt. Barnen leker så bra tillsammans men i år kunde man märka en liten gnutta kontroverser, men inget allvarligt under 9 dagar tillsammans.
I dag renar jag klädkammaren i källaren, det är välbehövligt. Har renat bland gamla papper och prylar, tänk vad mycket man samlar på sig. Det ska bli trevligt att känna att det finns lite plats att stuva in en massa "nya" saker på. =)
Ska träffa min coach på torsdag, det ska bli skönt att träffa henne igen. En av tjejerna i vår grupp skrev ett mail till mig häromdagen hon har en dotter på 16 och kunde inte köra soppor så länge som hon tänkt. Hon har i stället kört halvfart och lyckats gå ner 11-12 kg på det viset. SÅ strongt. Jag är verkligen imponerad.
Nu är det dags för middag.
Hörs snart igen.
Hur det har gått?
Nja, så där.
Inte helt bra men när jag tog mod till mig i morse för att väga mig så tror jag inte att jag så här direkt kan se att vågen rusat iväg heller.
Jag har ätit en del onyttigt och jag har småätit precis som jag trodde men jag har också gått en morgon promenad på en timma varje morgon utom i går. Så på det stora hela är jag nöjd.
Vi har haft en underbar vecka med många av våra godaste vänner.
Det låter som om vi är en kringresande cirkus. I år var vi 8 familjer som bokat camping ihop. 16 vuxna och 17 barn i åldrarna 1,5 år till 8 år. Det kom utöver detta 2 familjer i vår bekantskapskrets för att tillbringa några dagar med oss. Så som mest var vi 22 vuxna och lika många barn. Fullt ös, men SÅ roligt. Barnen leker så bra tillsammans men i år kunde man märka en liten gnutta kontroverser, men inget allvarligt under 9 dagar tillsammans.
I dag renar jag klädkammaren i källaren, det är välbehövligt. Har renat bland gamla papper och prylar, tänk vad mycket man samlar på sig. Det ska bli trevligt att känna att det finns lite plats att stuva in en massa "nya" saker på. =)
Ska träffa min coach på torsdag, det ska bli skönt att träffa henne igen. En av tjejerna i vår grupp skrev ett mail till mig häromdagen hon har en dotter på 16 och kunde inte köra soppor så länge som hon tänkt. Hon har i stället kört halvfart och lyckats gå ner 11-12 kg på det viset. SÅ strongt. Jag är verkligen imponerad.
Nu är det dags för middag.
Hörs snart igen.
fredag 11 juli 2008
I dag åker vi
Ja idag blir en hektisk dag. Jag har tvättat i en vecka och nu har jag äntligen tömt hela tvätthögen. Det finns nästan inte någon smutsig tvätt kvar i detta hus. Vi har fått gå i gamla tråkiga kläder de sista dagarna, allt för att jag vill kunna ta med kläder till semestern. Man måste ju packa för 9 dagar regn och 9 dagar sol. Det är ju så svensk sommar är. Så det är inte lite kläder vi behöver ta med oss. Plus att det blir så mycket att tvätta när man kommer hem så det är skönt om tvättkorgen är tom.
Städade husvagnen i går och började packa ut lite torrvaror. I dag ska resten ut, stolar, bord, alla kläder, kylvaror mm mm.
Så nu kommer jag inte kunna sitta här mer idag och inte den närmsta veckan heller.
Håll nu tummarna för mig tjejer, måste klara av den här kommande veckan. Det är tufft just nu att motstå allt gott som kommer att erbjudas närmsta dagarna. Blir det dåligt väder vet jag att det blir mycket fika. En liten fördel för mig är dock att jag har en förmåga att skärpa mig när folk ser på. Att inte gå lös på kakfaten när människor tittar på. Nu vet ju alla som ska med på resan att jag kämpat hela våren så de förstår om jag inte fikar. Nu är det bara min lilla hjärna som ska förstå att jag kämpat hårt hela våren och inte ska förstöra för mig själv.
Ha det så gott!
Städade husvagnen i går och började packa ut lite torrvaror. I dag ska resten ut, stolar, bord, alla kläder, kylvaror mm mm.
Så nu kommer jag inte kunna sitta här mer idag och inte den närmsta veckan heller.
Håll nu tummarna för mig tjejer, måste klara av den här kommande veckan. Det är tufft just nu att motstå allt gott som kommer att erbjudas närmsta dagarna. Blir det dåligt väder vet jag att det blir mycket fika. En liten fördel för mig är dock att jag har en förmåga att skärpa mig när folk ser på. Att inte gå lös på kakfaten när människor tittar på. Nu vet ju alla som ska med på resan att jag kämpat hela våren så de förstår om jag inte fikar. Nu är det bara min lilla hjärna som ska förstå att jag kämpat hårt hela våren och inte ska förstöra för mig själv.
Ha det så gott!
tisdag 8 juli 2008
Skärpning
TACK!
Hur gott är det inte att ha sina Xtra vänner på nätet. Ni är verkligen GULD värda.
Har ju haft det lite deppigt ett tag och har inte hanterat mat situationen alls bra.
Funderade på att gå på sopporna lite igen, men med den planering som nu råder så lyckas jag inte med det heller.
I dag lagar jag mat hela dagen, för i kväll ska vi äta mat med min mans arbetskamrater, igen.
Så hemmagjorda köttbullar blir det åter igen. Gästerna är amerikaner och de älskar mina köttbullar. Egenhändigt tillverkad potatissallad och lite annat smått och gått står också på menyn.
Men nu har det utarbetats en plan i min lilla hjärna.
Från början tänkte jag att jag omöjligt kan bli av med de extra kilon, som kommit de sista veckorna, snabbt nog. Sopporna skulle fram igen på helfart.
Nu tänker jag så här:
Om jag äter som jag ska på halvfart så är det nog förmodligen färre kalorier om dagen än när jag går och små äter och äter sådant jag inte ska äta. Så kan man fortsätta att gå ner i vikt på halvfart när man gått på soppor så borde jag kunna göra det nu när jag "svullat" också.
Så idag blev det keso och ägg till frukost, den gillar jag, enkel och god. En frukt till detta också.
Som mellan,ål har jag tagit en halv bar chokladMint. Den gillar jag också. Har inte utformat resten av dagen ännu, men jag vet att det blir köttbullar och sallad till middag och att jag kan ta min andra halva av min bar till mellanmål innan dess. Men lunchen??? Det underlättar inte när manhar mycket att göra och man hamnat helt ur tidsrytmen under semestern. Så hur jag ska hinna få i mig en måltid till innan vi åker till Skövde vet jag inte. I nödfall tar jag keso och ägg igen. Keson måste ätas upp innan den blir dålig. Ingen höjdar dag rent matmässigt men det känns som om jag är en röd tråd på spåren och att jag börjar ana vägen mellan trädstammarna. För en liten utflykt från vägen har jag nog milt sagt varit ute på.
Just nu sitter barnen i badkaret, de blev så sura för att de inte fick bara ute. Det är ju trots allt bara 15 grader ute plus att jag inte vill stå ute och kolla på när de badar. Jag tog mig en stund här i stället.
Nu ska jag fortsätta med min matlagning. Vilket himla meck. Måste ta med mig stekpannan för att värma köttbullarna i, det finns ingen ugn på min mans arbetsplats. Måste ta med skålar och annat också, för sådant finns inte. Så gud vet om jag får med mig allt. Ska utöver maten och diverse husgeråd få med mig leksaker. De besökande från USA ska vara här i Sverige i 5 veckor. Det svenska sommarvädret har gjort att de ofta sitter inne i lägenheten och deras två barn 3 och 5 år håller på att bli halvt galna. Så vi ska ta med lite leksaker så att de får lite att pyssla med.
Ja så det var dagens uppdatering.
Åter igen!
TACK alla ni som engagerar er och kommenterar. Det är så mycket värt och kan förändra en dag totalt.
Hur gott är det inte att ha sina Xtra vänner på nätet. Ni är verkligen GULD värda.
Har ju haft det lite deppigt ett tag och har inte hanterat mat situationen alls bra.
Funderade på att gå på sopporna lite igen, men med den planering som nu råder så lyckas jag inte med det heller.
I dag lagar jag mat hela dagen, för i kväll ska vi äta mat med min mans arbetskamrater, igen.
Så hemmagjorda köttbullar blir det åter igen. Gästerna är amerikaner och de älskar mina köttbullar. Egenhändigt tillverkad potatissallad och lite annat smått och gått står också på menyn.
Men nu har det utarbetats en plan i min lilla hjärna.
Från början tänkte jag att jag omöjligt kan bli av med de extra kilon, som kommit de sista veckorna, snabbt nog. Sopporna skulle fram igen på helfart.
Nu tänker jag så här:
Om jag äter som jag ska på halvfart så är det nog förmodligen färre kalorier om dagen än när jag går och små äter och äter sådant jag inte ska äta. Så kan man fortsätta att gå ner i vikt på halvfart när man gått på soppor så borde jag kunna göra det nu när jag "svullat" också.
Så idag blev det keso och ägg till frukost, den gillar jag, enkel och god. En frukt till detta också.
Som mellan,ål har jag tagit en halv bar chokladMint. Den gillar jag också. Har inte utformat resten av dagen ännu, men jag vet att det blir köttbullar och sallad till middag och att jag kan ta min andra halva av min bar till mellanmål innan dess. Men lunchen??? Det underlättar inte när manhar mycket att göra och man hamnat helt ur tidsrytmen under semestern. Så hur jag ska hinna få i mig en måltid till innan vi åker till Skövde vet jag inte. I nödfall tar jag keso och ägg igen. Keson måste ätas upp innan den blir dålig. Ingen höjdar dag rent matmässigt men det känns som om jag är en röd tråd på spåren och att jag börjar ana vägen mellan trädstammarna. För en liten utflykt från vägen har jag nog milt sagt varit ute på.
Just nu sitter barnen i badkaret, de blev så sura för att de inte fick bara ute. Det är ju trots allt bara 15 grader ute plus att jag inte vill stå ute och kolla på när de badar. Jag tog mig en stund här i stället.
Nu ska jag fortsätta med min matlagning. Vilket himla meck. Måste ta med mig stekpannan för att värma köttbullarna i, det finns ingen ugn på min mans arbetsplats. Måste ta med skålar och annat också, för sådant finns inte. Så gud vet om jag får med mig allt. Ska utöver maten och diverse husgeråd få med mig leksaker. De besökande från USA ska vara här i Sverige i 5 veckor. Det svenska sommarvädret har gjort att de ofta sitter inne i lägenheten och deras två barn 3 och 5 år håller på att bli halvt galna. Så vi ska ta med lite leksaker så att de får lite att pyssla med.
Ja så det var dagens uppdatering.
Åter igen!
TACK alla ni som engagerar er och kommenterar. Det är så mycket värt och kan förändra en dag totalt.
måndag 7 juli 2008
Uppgiven
Ja det är väl så jag känner mig. Uppgiven.
Klarar inte av livet utan soppor särskilt bra. Har mailat min coach och kommer att träffa henne "first thing" när hon kommer tillbaka efter semestern. Men tills dess är det flera veckor varav en i husvagn med familjen och en massa kompisar runt husvagnsknuten. Vet redan hur det blir med mycket glass och fika. Måste mentalt ställa in mig på att äta frukt i stället. Det har varit några jobbiga veckor och jag har bara vågat ställa mig på vågen en gång och det var inga siffror jag kände mig stolt över precis.
Men i övrigt går det ganska bra. Min man har varit bortrest i en vecka och jag brukar inte göra många knop när han är borta men ja har gjort massor. I alla fall för att vara mig. Har tagit varannan dag kan man säga. Varannan dag har jag tagit det lugnt och varannan dag har jag gjort en massa.
Söndag 29/6 körde till Landvetter för att lämna min man.
Måndag 30/6 letade efter min borttappade bok, hittade den, lämnade den, hälsade på en kompis, hämtade dottern hos en kompis osv.
Tisdag 1/7 plockade 10 liter jordgubbar, träffade kompisar tillsammans med barnen, handlade, tvättade, rensade jordgubbar, satte jordgubbssaft.
Onsdag 2/7 saftade, syltade, satte rabarbersaft, solade, tvättade mm
Torsdag 3/7 klippte gräs, åkte till grann staden med min mamma och barnen, städade lite, var ute med tjejerna på kvällen
Fredag 4/7 lämnade ett stort lass på Second Hand, lämnade 2 lass på återvinningen, pantade 2 säckar PET-flaskor, handlade, tvättade, planterade om mina rosor, rensade landet, vattnade, tvättade, bäddade rent, bytte batteri i min gamla klocka, mm
Dessutom har jag lyckats med konststycket att hålla diskbänken ren och snygg hela veckan. Vilket väl egentligen är helt normalt men väldigt duktigt för att vara mig.
Så på det stora hela är jag ganska nöjd med det jag gjort. Nu ska jag fortsätta att fixa denna veckan för på fredag kväll åker vi väg med husvagnen. Jag har gjort en lång lista över saker som måste göras och en lista med saker som vore bra att göra om vi hinner. I år kan jag för första gången börja packa redan idag om det skulle vara så att lusten faller på. Husvagnen står ju redan här ute och väntar. Förut har vi hämtat den husvagn vi hyrt dagen innan vi ska åka och då blir det lite mer stressigt. Jag kommer säkerligen att stressa det sista i alla fall, för det är sådan jag är, men jag har möjligheten att börja redan nu. Men jag kör på med min tvättmaskin, tvättar någon tvätt varje dag för att ha rena kläder tills vi åker.
Min man hade med sig en ring hem från Köln, tyvärr passade den inte så nu måste jag kolla upp om den går att byta i Sverige. Den var jätte fin i rhodium och swarowski kristaller.
Klockan har blivit lite drygt 10 på förmiddagen och det är dags att dra igång dagen på allvar.
Klarar inte av livet utan soppor särskilt bra. Har mailat min coach och kommer att träffa henne "first thing" när hon kommer tillbaka efter semestern. Men tills dess är det flera veckor varav en i husvagn med familjen och en massa kompisar runt husvagnsknuten. Vet redan hur det blir med mycket glass och fika. Måste mentalt ställa in mig på att äta frukt i stället. Det har varit några jobbiga veckor och jag har bara vågat ställa mig på vågen en gång och det var inga siffror jag kände mig stolt över precis.
Men i övrigt går det ganska bra. Min man har varit bortrest i en vecka och jag brukar inte göra många knop när han är borta men ja har gjort massor. I alla fall för att vara mig. Har tagit varannan dag kan man säga. Varannan dag har jag tagit det lugnt och varannan dag har jag gjort en massa.
Söndag 29/6 körde till Landvetter för att lämna min man.
Måndag 30/6 letade efter min borttappade bok, hittade den, lämnade den, hälsade på en kompis, hämtade dottern hos en kompis osv.
Tisdag 1/7 plockade 10 liter jordgubbar, träffade kompisar tillsammans med barnen, handlade, tvättade, rensade jordgubbar, satte jordgubbssaft.
Onsdag 2/7 saftade, syltade, satte rabarbersaft, solade, tvättade mm
Torsdag 3/7 klippte gräs, åkte till grann staden med min mamma och barnen, städade lite, var ute med tjejerna på kvällen
Fredag 4/7 lämnade ett stort lass på Second Hand, lämnade 2 lass på återvinningen, pantade 2 säckar PET-flaskor, handlade, tvättade, planterade om mina rosor, rensade landet, vattnade, tvättade, bäddade rent, bytte batteri i min gamla klocka, mm
Dessutom har jag lyckats med konststycket att hålla diskbänken ren och snygg hela veckan. Vilket väl egentligen är helt normalt men väldigt duktigt för att vara mig.
Så på det stora hela är jag ganska nöjd med det jag gjort. Nu ska jag fortsätta att fixa denna veckan för på fredag kväll åker vi väg med husvagnen. Jag har gjort en lång lista över saker som måste göras och en lista med saker som vore bra att göra om vi hinner. I år kan jag för första gången börja packa redan idag om det skulle vara så att lusten faller på. Husvagnen står ju redan här ute och väntar. Förut har vi hämtat den husvagn vi hyrt dagen innan vi ska åka och då blir det lite mer stressigt. Jag kommer säkerligen att stressa det sista i alla fall, för det är sådan jag är, men jag har möjligheten att börja redan nu. Men jag kör på med min tvättmaskin, tvättar någon tvätt varje dag för att ha rena kläder tills vi åker.
Min man hade med sig en ring hem från Köln, tyvärr passade den inte så nu måste jag kolla upp om den går att byta i Sverige. Den var jätte fin i rhodium och swarowski kristaller.
Klockan har blivit lite drygt 10 på förmiddagen och det är dags att dra igång dagen på allvar.
onsdag 2 juli 2008
Underara vänner!
Vilka underbara vänner man har!
I måndags ringde en av mina vänner och berättade att hon och några till av mina vänner tänkte ta med mig ut på en liten picnic på torsdag. De ville belöna mig för mitt kämpande under våren och de ville därför fira lite, de ville fira mig, fira att de tagit del av kämpandet genom att gå promenader med mig osv. Så klockan 18 på torsdag kommer de för att hämta mig, vi ska då åka till gatuköket för att köpa sallad och sedan åka upp till Kinne-Kulle för att gå en promenad och äta vår sallad ute i det gröna. Låter underbart. Jag fick fixa barnvakt eftersom mannen inte är hemma, men det gick hur bra som helst.
Jag har försökt att "soppa" lite i början av veckan för att hitta balansen igen. Är det bara jag som inte klarar att hålla fingrarna i styr. Skulle behöva skicka någon annan till affären, det är allt för mycket som lockar, skulle behöva slänga allt som jag inte kan äta här hemma. Men jag bor ju inte själv, måste ju lära mig att hantera detta. Men det är så svårt.
Den här gången gick soppandet bra i 1,5 dagar. I går sprack det. Får försöka igen.
Ska maila min coach direkt och prata med henne lite. Det här går inte för sig.
I måndags ringde en av mina vänner och berättade att hon och några till av mina vänner tänkte ta med mig ut på en liten picnic på torsdag. De ville belöna mig för mitt kämpande under våren och de ville därför fira lite, de ville fira mig, fira att de tagit del av kämpandet genom att gå promenader med mig osv. Så klockan 18 på torsdag kommer de för att hämta mig, vi ska då åka till gatuköket för att köpa sallad och sedan åka upp till Kinne-Kulle för att gå en promenad och äta vår sallad ute i det gröna. Låter underbart. Jag fick fixa barnvakt eftersom mannen inte är hemma, men det gick hur bra som helst.
Jag har försökt att "soppa" lite i början av veckan för att hitta balansen igen. Är det bara jag som inte klarar att hålla fingrarna i styr. Skulle behöva skicka någon annan till affären, det är allt för mycket som lockar, skulle behöva slänga allt som jag inte kan äta här hemma. Men jag bor ju inte själv, måste ju lära mig att hantera detta. Men det är så svårt.
Den här gången gick soppandet bra i 1,5 dagar. I går sprack det. Får försöka igen.
Ska maila min coach direkt och prata med henne lite. Det här går inte för sig.
söndag 29 juni 2008
Semester
Nu slutar jag räkna dagar, jag går ju inte på helfart längre.
Ja det där med att börja äta igen har varit en riktigt klurig historia. Jag faller tillbaka helt i gamla vanor. Smyger med mitt småätande och äter onyttigt mellan mina nyttiga mål. Förstår inte hur jag kan göra så här mot mig själv???? nådde ju min länge efterlängtade målvikt och sedan sabbar jag för mig själv. Helt otroligt fånigt.
När jag var på utvärderingen med min coach för några veckor sedan tog jag upp mitt dåliga självförtroende och dåliga självkänsla. Har väl under en tid nu anat att det kanske vore ide att prata med någon om mina känslor för mig själv, men.........ah, hur gör man? Vem tar man kontakt med? Kostar det något? Frågorna hopar sig och man håller det ifrån sig så gott man kan. Det är inte så att jag konstant mår dåligt över detta men det påverkar mig ju en helt del.
Kan ni föreställa er att ni hela tiden bortförklarar de komplimanger ni får genom att tänka att de bara säger det för att vara snälla, att de inte alls menar vad de säger. Att jag aldrig är nöjd med någonting, inte med mig, inte med mitt hem, inte med hur jag är, inte med mitt arbete, inte med det jag presterar aldrig. Jag har försökt att hitta roten till detta men behöver nog hjälp. Och min coach har gått på sådan utbildning och var villig att ta sig an mig gratis eftersom hon ser mig som en möjlighet att praktisera lite. Det kan ju aldrig skada. Kanske kan det också hjälpa mig när det gäller mitt beteende vad gäller mat.
I dag skjutsar jag och barnen mannen till landvetter, han åker till Köln idag, söndag, kommer hem på fredag och reser ut med vännerna lördag till söndag. Så jag är själv med barnen i en vecka. Det enda som oroar mig är maten. I övrigt känns det ok, det är många av mina vänner som är lediga och jag har en hel del att göra så det kommer att gå hur snabbt som helst. Men maten....... jag har redan beslutat mig för att frossa i kväll när barnen somnat och i morgon går jag på sopporna lite igen. Ställde mig på vågen härom dagen och det var inte roligt. Jag har ju fått inskaffa en helt ny garderob och det vore ju helt fruktansvärt att behöva lägga undan kläderna jag just köpt och känt mig så stolt över för att jag gått upp i vikt igen. Så ikväll ska jag äta i morgon är det slut! Inget mer. Måste ju klara detta. Att det ska vara så himla svårt. Sitter just och funderar på en låda med lås på att ha fikat i i husvagnen när vi åker iväg. För jag vet att jag kommer att göra mig ärenden in i vagnen för att stoppa i munnen om jag inte skärper mig.
Äh, vilket tråkigt inlägg! Inte roligt att behöva erkänna så här men det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta skammen. Det verkar vara det enda som tar på mig. Jag vägrar ju att se mig som ett offer i vanliga fall så varför skulle det vara ok nu?
Nepp, nu ska jag bättra mig, nu har jag ju ätit det jag varit sugen på så nu får det räcka.
Kom igen Ulle!!!!!!
Hejja mig!!!!
Ha det så bra alla!! De säger att solen ska komma i veckan!! Hoppas, vill ju använda bikinin jag köpt, inte bara ha bruna armar i år igen!! =)
Ja det där med att börja äta igen har varit en riktigt klurig historia. Jag faller tillbaka helt i gamla vanor. Smyger med mitt småätande och äter onyttigt mellan mina nyttiga mål. Förstår inte hur jag kan göra så här mot mig själv???? nådde ju min länge efterlängtade målvikt och sedan sabbar jag för mig själv. Helt otroligt fånigt.
När jag var på utvärderingen med min coach för några veckor sedan tog jag upp mitt dåliga självförtroende och dåliga självkänsla. Har väl under en tid nu anat att det kanske vore ide att prata med någon om mina känslor för mig själv, men.........ah, hur gör man? Vem tar man kontakt med? Kostar det något? Frågorna hopar sig och man håller det ifrån sig så gott man kan. Det är inte så att jag konstant mår dåligt över detta men det påverkar mig ju en helt del.
Kan ni föreställa er att ni hela tiden bortförklarar de komplimanger ni får genom att tänka att de bara säger det för att vara snälla, att de inte alls menar vad de säger. Att jag aldrig är nöjd med någonting, inte med mig, inte med mitt hem, inte med hur jag är, inte med mitt arbete, inte med det jag presterar aldrig. Jag har försökt att hitta roten till detta men behöver nog hjälp. Och min coach har gått på sådan utbildning och var villig att ta sig an mig gratis eftersom hon ser mig som en möjlighet att praktisera lite. Det kan ju aldrig skada. Kanske kan det också hjälpa mig när det gäller mitt beteende vad gäller mat.
I dag skjutsar jag och barnen mannen till landvetter, han åker till Köln idag, söndag, kommer hem på fredag och reser ut med vännerna lördag till söndag. Så jag är själv med barnen i en vecka. Det enda som oroar mig är maten. I övrigt känns det ok, det är många av mina vänner som är lediga och jag har en hel del att göra så det kommer att gå hur snabbt som helst. Men maten....... jag har redan beslutat mig för att frossa i kväll när barnen somnat och i morgon går jag på sopporna lite igen. Ställde mig på vågen härom dagen och det var inte roligt. Jag har ju fått inskaffa en helt ny garderob och det vore ju helt fruktansvärt att behöva lägga undan kläderna jag just köpt och känt mig så stolt över för att jag gått upp i vikt igen. Så ikväll ska jag äta i morgon är det slut! Inget mer. Måste ju klara detta. Att det ska vara så himla svårt. Sitter just och funderar på en låda med lås på att ha fikat i i husvagnen när vi åker iväg. För jag vet att jag kommer att göra mig ärenden in i vagnen för att stoppa i munnen om jag inte skärper mig.
Äh, vilket tråkigt inlägg! Inte roligt att behöva erkänna så här men det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta skammen. Det verkar vara det enda som tar på mig. Jag vägrar ju att se mig som ett offer i vanliga fall så varför skulle det vara ok nu?
Nepp, nu ska jag bättra mig, nu har jag ju ätit det jag varit sugen på så nu får det räcka.
Kom igen Ulle!!!!!!
Hejja mig!!!!
Ha det så bra alla!! De säger att solen ska komma i veckan!! Hoppas, vill ju använda bikinin jag köpt, inte bara ha bruna armar i år igen!! =)
tisdag 24 juni 2008
Dag 92
Borde kanske sluta att räkna dagarna. Jag går ju inte på helfart längre.
Men fy vad jobbigt det är att äta rätt. Jag har allvarliga problem, har svårt att hålla fingrarna borta från sådant jag inte borde äta. Det underlättar inte med semester, ensam hemma med barnen.
Men i morgon är det nya tag som gäller. Ska skriva ner en meny för resten av veckan så att jag vet vad jag ska äta och när. Jag tror att det är det enda som funkar för mig. Jag måste hållas efter militäriskt för att detta ska gå vägen och jag inte ska lägga på mig vikt igen.
I går fick jag en överraskning. Mina svärföräldrar kom hit med en present till mig. Den var för att jag äntligen fixat min examen, nått min målvikt och pluggar utöver mitt vanliga arbete. Jag fick en så där typiskt onödig sak men ändå något jag önskat mig. En Soda Stream. Jag älskar ju mineralvatten och fick smak på eget mineralvatten och rabarbersaft. En riktigt höjdare. Min egen rabarbersaft har jag dessutom löjligt lite socker i om man jämför mot min jordgubbssaft. Så jag tror inte att den är så farlig heller. SÅ gott! Och jätte roligt.
Njuter av de första sommarlovsdagarna. För det känns som om det börjar först nu. Hade ju första dagen ledig i torsdags men då var det så mycket som skulle fixas inför midsommar.
Men listan över saker som skulle vara bra att göra kan göras hur lång som helst. Skulle vara så grymt bra om jag lyckades med konststycket att tömma barnens, min och mannens garderober på gamla kläder. En del kan nog gå till Second Hand annat till tippen. Utöver detta ska jag gå igenom en massa skrymslen och vrår, ska försöka att gå igenom klädkammaren i källaren och förråd, behöver göra oss av med en massa saker så att vi får lite rum. Ska eventuellt fixa en toa på källarplanet och då kan det vara bar om man kan komma fram till utrymmet i fråga. =)
Men just nu är det vardagsrum, kök och sovrum som gäller och tro mig, det räcker gott.
Måste sätta mig med min meny nu så att jag har en plan, en strategi för min fram tid. Det är viktigt!
Men fy vad jobbigt det är att äta rätt. Jag har allvarliga problem, har svårt att hålla fingrarna borta från sådant jag inte borde äta. Det underlättar inte med semester, ensam hemma med barnen.
Men i morgon är det nya tag som gäller. Ska skriva ner en meny för resten av veckan så att jag vet vad jag ska äta och när. Jag tror att det är det enda som funkar för mig. Jag måste hållas efter militäriskt för att detta ska gå vägen och jag inte ska lägga på mig vikt igen.
I går fick jag en överraskning. Mina svärföräldrar kom hit med en present till mig. Den var för att jag äntligen fixat min examen, nått min målvikt och pluggar utöver mitt vanliga arbete. Jag fick en så där typiskt onödig sak men ändå något jag önskat mig. En Soda Stream. Jag älskar ju mineralvatten och fick smak på eget mineralvatten och rabarbersaft. En riktigt höjdare. Min egen rabarbersaft har jag dessutom löjligt lite socker i om man jämför mot min jordgubbssaft. Så jag tror inte att den är så farlig heller. SÅ gott! Och jätte roligt.
Njuter av de första sommarlovsdagarna. För det känns som om det börjar först nu. Hade ju första dagen ledig i torsdags men då var det så mycket som skulle fixas inför midsommar.
Men listan över saker som skulle vara bra att göra kan göras hur lång som helst. Skulle vara så grymt bra om jag lyckades med konststycket att tömma barnens, min och mannens garderober på gamla kläder. En del kan nog gå till Second Hand annat till tippen. Utöver detta ska jag gå igenom en massa skrymslen och vrår, ska försöka att gå igenom klädkammaren i källaren och förråd, behöver göra oss av med en massa saker så att vi får lite rum. Ska eventuellt fixa en toa på källarplanet och då kan det vara bar om man kan komma fram till utrymmet i fråga. =)
Men just nu är det vardagsrum, kök och sovrum som gäller och tro mig, det räcker gott.
Måste sätta mig med min meny nu så att jag har en plan, en strategi för min fram tid. Det är viktigt!
onsdag 18 juni 2008
Dag 86
Jag är inne på den berömda tredje dagen. Och idag känns det. Ujuj vad jag är hungrig. Strutsfasonerna fick jag lägga undan i morse. Ställde mig på vågen och tyckte att resultatet var ok. När jag började trappa upp i förra veckan var jag egentligen 0,5 kg från mitt mål. Får se vad vågen säger i morgon. Men chansen finns att jag kan trappa upp i morgon med gott samvete. Får se om jag börjar upptrappningen i morgon eller på fredag morgon. Förmodligen i morgon. Åh vad jag saknar keso och ägg.
Idag håller jag på med de sista bitarna för min examen, men jag är trött och fryser, har ruskigt svårt att koncentrera mig, så det känns tufft. När tumlaren piper får jag springa och fixa med tvätten. Det tar sakta på mitt tvättberg men det ska nog hinnas med en hel del innan vi tar husvagnen på torsdag kväll eller freda förmiddag. Problemet är nog bara att hitta plats att hänga allt på. Och att det ska torka. Av någon oförklarlig anledning torkar jag mitt tvätt halvtorr i tumlaren och hänger det sedan. Inbillar mig att kläderna inte bli lika skrynkliga då, men det blir ju lite extra jobb. Lakan, handdukar, underkläder och en del annat torkar jag helt men, jaja, det funkar för mig.
Om en stund är dags för mat, eller soppa då. Men det ska bli gott i alla fall. Jag är SÅ hungrig.
Måste få i mig mitt vatten också, det är lika bökigt som vanligt.
Hoppas att det är uppehåll i morgon och att det finns fina jordgubbar kvar. För jag hade tänkt plocka lite i morgon. Bara för helgen, men ändå.
Hepp, dags att kämpa på med min tråkiga bok. Måste bli klar.
Idag håller jag på med de sista bitarna för min examen, men jag är trött och fryser, har ruskigt svårt att koncentrera mig, så det känns tufft. När tumlaren piper får jag springa och fixa med tvätten. Det tar sakta på mitt tvättberg men det ska nog hinnas med en hel del innan vi tar husvagnen på torsdag kväll eller freda förmiddag. Problemet är nog bara att hitta plats att hänga allt på. Och att det ska torka. Av någon oförklarlig anledning torkar jag mitt tvätt halvtorr i tumlaren och hänger det sedan. Inbillar mig att kläderna inte bli lika skrynkliga då, men det blir ju lite extra jobb. Lakan, handdukar, underkläder och en del annat torkar jag helt men, jaja, det funkar för mig.
Om en stund är dags för mat, eller soppa då. Men det ska bli gott i alla fall. Jag är SÅ hungrig.
Måste få i mig mitt vatten också, det är lika bökigt som vanligt.
Hoppas att det är uppehåll i morgon och att det finns fina jordgubbar kvar. För jag hade tänkt plocka lite i morgon. Bara för helgen, men ändå.
Hepp, dags att kämpa på med min tråkiga bok. Måste bli klar.
tisdag 17 juni 2008
Dag 85
Ujuj vad jag är hungrig, Så sugen igen.
Men jag tog just en soppa och pimplar vatten för att försöka hålla hunger och sug nere.
Min coach tyckte att jag gjorde rätt som tog några dagar på helfart med sopporna eftersom jag behövde en ny start. Det kändes bra att jag kunde komma på det för egen maskin.
Denna gång ska jag planera min upptrappning lite noggrannare. Ska försöka ha lite bättre fram förhållning och köpa hem goda ingredienser till sallader. Måste ju planera midsommar också, för då ska jag äta god, "RÄTT" mat.
Jag har fått mitt examensarbete godkänt så en tung sten har lyfts från mina axlar. Jag har städat båda mina slöjdsalar på två dagar istället för tre. Så i morgon ska jag skriva och skicka in ett referat på en bok och sedan har jag fixat min examen! Och när det mailet gått iväg har jag också sommarlov i 7 veckor. SÅÅÅÅÅÅ skönt.
Men man har ju lite att stå i inför midsommar, så lite mer stress blir det innan jag kan koppla av på allvar. Måste tvätta, för tvättberget håller på att ta över helt och hållet. För att inte tala om hur tomt det ekar i garderoben. =)
Nu ska jag försöka mig på konststycket att få mina små gulliganer i säng. Det är inte det lättaste när de är uppe i varv och det är ljust ute. Men i morgon är sista dagen på dagis och fritids på 7 veckor så jag får väl "stå ut". =)
Åhhhhh, va jag vill äta. Men jag ska gå på sopporna en eller två dagar till. Suck.
Men jag tog just en soppa och pimplar vatten för att försöka hålla hunger och sug nere.
Min coach tyckte att jag gjorde rätt som tog några dagar på helfart med sopporna eftersom jag behövde en ny start. Det kändes bra att jag kunde komma på det för egen maskin.
Denna gång ska jag planera min upptrappning lite noggrannare. Ska försöka ha lite bättre fram förhållning och köpa hem goda ingredienser till sallader. Måste ju planera midsommar också, för då ska jag äta god, "RÄTT" mat.
Jag har fått mitt examensarbete godkänt så en tung sten har lyfts från mina axlar. Jag har städat båda mina slöjdsalar på två dagar istället för tre. Så i morgon ska jag skriva och skicka in ett referat på en bok och sedan har jag fixat min examen! Och när det mailet gått iväg har jag också sommarlov i 7 veckor. SÅÅÅÅÅÅ skönt.
Men man har ju lite att stå i inför midsommar, så lite mer stress blir det innan jag kan koppla av på allvar. Måste tvätta, för tvättberget håller på att ta över helt och hållet. För att inte tala om hur tomt det ekar i garderoben. =)
Nu ska jag försöka mig på konststycket att få mina små gulliganer i säng. Det är inte det lättaste när de är uppe i varv och det är ljust ute. Men i morgon är sista dagen på dagis och fritids på 7 veckor så jag får väl "stå ut". =)
Åhhhhh, va jag vill äta. Men jag ska gå på sopporna en eller två dagar till. Suck.
måndag 16 juni 2008
Dag 84
Nu er det ett tag sedan jag skrev. Jag började med min upptrappning dagen efter mitt förra inlägg.
Hur det gått?
Nja, så så där kan man väl milt sagt uttrycka det.
Det började redan samma kväll som jag gjort inlägget. Jag kunder bara inte låta bli utan små åt på kvällen. Dagen där på började jag som man skulle och det funkade bra hela dagen. På kvällen var vi bortbjudna och jag lyckades nog ganska bra tror jag. Men så när vi kommit hem så var jag i skåpen och rotade igen. Likadant varje kväll fram tills i går kväll. Nästan en vecka små ätande och inte lite heller. Mindre än tidigare men inte bra.
Så i lördags åkte jag till Stockholm för att träffa mina gamla au-pair vänner sedan min första period i USA 1992-1993. Vi har inte setts på 14 år så det var otroligt roligt. Men det innebar att alla måltider skulle intas i sällskap och ute på restauranger. Det blev inte helt lyckat. Även om jag tog sallad oftast. Men jag kunde inte stå emot frestelsen så det blev inte bara sallad kan jag säga.
Jag mådde så dåligt när jag satt på taget hem igår kväll att jag bestämde mig för att gå till baka på helfast soppor de närmsta dagarna och hoppas att jag kan klara en riktigt uppstart om några dagar.
Jag är så grymt besviken på mig själv och mår verkligen inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag är vrål hungrig just nu men ska ta min sista soppa om en stund.
Jag är livrädd för att gå upp allt ihop igen, jag vet att jag måste klara detta men det är så svårt. Jag har helt fallit tillbaka i mina gamla vanor, jag äter i smyg och jag har svårt med storleken på portionerna. Dagarna går hyfsat men kvällarna är jag som besatt.
Snart börjar semestern och jag kommer att gå hemma med barnen själv. Hur i all sin dar kommer jag att klara det? Det är ju så sjukt att jag kan göra så mot mig själv. Kan nästan förstå de som är alkoholister eller de som säger sig höra röster. Jag har inte kontroll och mår skitdåligt över det.
Ja det var ingen upplyftande blogg det här. Men idag var det detta jag behövde skriva om och då får det bli så. Jag har betalat alldeles för mycket pengar och energi på att hålla skenet uppe. I dag mår jag skit och då skriver jag det.
Konstigt känner mig tonårstrotsig, uppkäftig och knasig. Men det är väl för att jag är hungrig. I kväll har vi vårt sista gemensamma Xtra-möte. Känner mig kluven till att gå dit. Jag känner ju att jag misslyckats och jag kommer inte att kunna glädjas åt mötet. Men jag kommer att gå.
Jag misstänker att det blir en tidig kväll i dag igen. Det är ju så jag brukar hantera mina tuffa kvällar när jag är sugen och det är jag verkligen nu.
Nu är det dags att sluta skriva om deppigheter. Om en stund ska vi fira min svägerska och sedan åker jag till Xtra. Får väl ser hur det går.
Ha det så bra alla!
Hur det gått?
Nja, så så där kan man väl milt sagt uttrycka det.
Det började redan samma kväll som jag gjort inlägget. Jag kunder bara inte låta bli utan små åt på kvällen. Dagen där på började jag som man skulle och det funkade bra hela dagen. På kvällen var vi bortbjudna och jag lyckades nog ganska bra tror jag. Men så när vi kommit hem så var jag i skåpen och rotade igen. Likadant varje kväll fram tills i går kväll. Nästan en vecka små ätande och inte lite heller. Mindre än tidigare men inte bra.
Så i lördags åkte jag till Stockholm för att träffa mina gamla au-pair vänner sedan min första period i USA 1992-1993. Vi har inte setts på 14 år så det var otroligt roligt. Men det innebar att alla måltider skulle intas i sällskap och ute på restauranger. Det blev inte helt lyckat. Även om jag tog sallad oftast. Men jag kunde inte stå emot frestelsen så det blev inte bara sallad kan jag säga.
Jag mådde så dåligt när jag satt på taget hem igår kväll att jag bestämde mig för att gå till baka på helfast soppor de närmsta dagarna och hoppas att jag kan klara en riktigt uppstart om några dagar.
Jag är så grymt besviken på mig själv och mår verkligen inte bra vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag är vrål hungrig just nu men ska ta min sista soppa om en stund.
Jag är livrädd för att gå upp allt ihop igen, jag vet att jag måste klara detta men det är så svårt. Jag har helt fallit tillbaka i mina gamla vanor, jag äter i smyg och jag har svårt med storleken på portionerna. Dagarna går hyfsat men kvällarna är jag som besatt.
Snart börjar semestern och jag kommer att gå hemma med barnen själv. Hur i all sin dar kommer jag att klara det? Det är ju så sjukt att jag kan göra så mot mig själv. Kan nästan förstå de som är alkoholister eller de som säger sig höra röster. Jag har inte kontroll och mår skitdåligt över det.
Ja det var ingen upplyftande blogg det här. Men idag var det detta jag behövde skriva om och då får det bli så. Jag har betalat alldeles för mycket pengar och energi på att hålla skenet uppe. I dag mår jag skit och då skriver jag det.
Konstigt känner mig tonårstrotsig, uppkäftig och knasig. Men det är väl för att jag är hungrig. I kväll har vi vårt sista gemensamma Xtra-möte. Känner mig kluven till att gå dit. Jag känner ju att jag misslyckats och jag kommer inte att kunna glädjas åt mötet. Men jag kommer att gå.
Jag misstänker att det blir en tidig kväll i dag igen. Det är ju så jag brukar hantera mina tuffa kvällar när jag är sugen och det är jag verkligen nu.
Nu är det dags att sluta skriva om deppigheter. Om en stund ska vi fira min svägerska och sedan åker jag till Xtra. Får väl ser hur det går.
Ha det så bra alla!
måndag 9 juni 2008
Dag 77
Men åh!!!
Bara för att jag bestämt att jag ska trappa upp i morgon så är jag grymt sugen på att äta redan nu. Får verkligen anstränga mig för att inte stoppa något i munnen.
Att det skulle vara så svårt när det bara är några timmar kvar.
På tal om att trappa upp så börjar jag bli väldigt osäker på vad jag ska äta. Har ju gått igenom det på våra träffar men då var jag så långt från målet att jag inte kunde ta till mig det hela riktigt. Vattenrika grönsaker, typ tomat, gurka, sallad? Vad mer?
Längtar tills i morgon! Men det ska bli lite jobbigt också. Nu måste jag ju fixa matlåda! =)
Bara för att jag bestämt att jag ska trappa upp i morgon så är jag grymt sugen på att äta redan nu. Får verkligen anstränga mig för att inte stoppa något i munnen.
Att det skulle vara så svårt när det bara är några timmar kvar.
På tal om att trappa upp så börjar jag bli väldigt osäker på vad jag ska äta. Har ju gått igenom det på våra träffar men då var jag så långt från målet att jag inte kunde ta till mig det hela riktigt. Vattenrika grönsaker, typ tomat, gurka, sallad? Vad mer?
Längtar tills i morgon! Men det ska bli lite jobbigt också. Nu måste jag ju fixa matlåda! =)
söndag 8 juni 2008
Kväll dag 76
Klockan har hunnit bli tio på kvällen. Har just kommit hem efter den första promenaden på länge. Det var så skönt att komma ut, det var friskt och lite blåsigt ute.
Konstigt, det känns inte alls som om jag nått målet, jag skyller på att jag druckit för lite och att det beror på vattnet. Tror fortfarande att vågen kommer att visa på mera i morgon.
Min träff med min coach var trevlig. Vi pratade om många olika saker och hon utvärderade de här veckorna som gått. Jag fick väga mig och på hennes våg klockan 16 vägde jag 71.1. När jag vägde in mig på hennes våg visade den 93.2. Alltså minus 22,2 kg. Jag fick följa med in en sal bredvid där de har en massa skivstänger till Bodypump. Hon hängde på 22 kg och bad mig lyfta. Akta ryggen sa hon och skrattade. Det var bara för stort att förstå, det vägde ju massor. Gå runt lite sa hon sedan. Men det orkade jag ju knappast. Det gick inte att ta in i min hjärna att det var så mycket jag gått ner. Kändes helt orealistiskt. Kommer ta ett tag att förstå det, men jag tyckte det var en häftig grej. Fick ju plötsligt möjligheten att försöka förstå vad jag burit på. Helt sjukt.
Hon kunde konstatera att jag låg back på vätskan och var tvungen att dricka mycket idag. Försöker, men kommer nog bara upp i 5 liter.
I morgon har vi skolutflykt, vi ska vara ute hela dagen och det känns mest bökigt att börja upptrappningen då, så jag har bestämt att börja min upptrappning på tisdag. Då ska vi äta middag med min mans arbetskamrat och chef så det känns bra att kunna vara med och äta i alla fall lite sallad. Det känns bra. Dessutom kommer jag att kunna sitta hela kvällen i morgon och planera min kommande veckas mat. Det ser jag fram emot, jag är ensam hemma i morgon. Eller ja, barnen är hemma men inte mannen min.
Så på tisdag ska jag börja äta. Helt sjukt! Men SÅ underbart!
Låg på golvet i badrummet igår med otrolig magknip upptäckte att hela magen hängde mot golvet det såg helt sjukt ut. Undrar hur mycket huden kommer att dra ihop sig nu efteråt. Hoppas att den stramar till sig lite till!!!
Dags för duschen och sängen!
Spännande att kolla vågen i morgon bitti!!!!
Konstigt, det känns inte alls som om jag nått målet, jag skyller på att jag druckit för lite och att det beror på vattnet. Tror fortfarande att vågen kommer att visa på mera i morgon.
Min träff med min coach var trevlig. Vi pratade om många olika saker och hon utvärderade de här veckorna som gått. Jag fick väga mig och på hennes våg klockan 16 vägde jag 71.1. När jag vägde in mig på hennes våg visade den 93.2. Alltså minus 22,2 kg. Jag fick följa med in en sal bredvid där de har en massa skivstänger till Bodypump. Hon hängde på 22 kg och bad mig lyfta. Akta ryggen sa hon och skrattade. Det var bara för stort att förstå, det vägde ju massor. Gå runt lite sa hon sedan. Men det orkade jag ju knappast. Det gick inte att ta in i min hjärna att det var så mycket jag gått ner. Kändes helt orealistiskt. Kommer ta ett tag att förstå det, men jag tyckte det var en häftig grej. Fick ju plötsligt möjligheten att försöka förstå vad jag burit på. Helt sjukt.
Hon kunde konstatera att jag låg back på vätskan och var tvungen att dricka mycket idag. Försöker, men kommer nog bara upp i 5 liter.
I morgon har vi skolutflykt, vi ska vara ute hela dagen och det känns mest bökigt att börja upptrappningen då, så jag har bestämt att börja min upptrappning på tisdag. Då ska vi äta middag med min mans arbetskamrat och chef så det känns bra att kunna vara med och äta i alla fall lite sallad. Det känns bra. Dessutom kommer jag att kunna sitta hela kvällen i morgon och planera min kommande veckas mat. Det ser jag fram emot, jag är ensam hemma i morgon. Eller ja, barnen är hemma men inte mannen min.
Så på tisdag ska jag börja äta. Helt sjukt! Men SÅ underbart!
Låg på golvet i badrummet igår med otrolig magknip upptäckte att hela magen hängde mot golvet det såg helt sjukt ut. Undrar hur mycket huden kommer att dra ihop sig nu efteråt. Hoppas att den stramar till sig lite till!!!
Dags för duschen och sängen!
Spännande att kolla vågen i morgon bitti!!!!
Morgon dag 76
Det är söndag förmiddag och jag gjorde som jag brukar på morgonen, toa besök, av med kläderna och sedan vägning. Jag stod länge och tittade, ända tills siffrorna slocknade. Ropade på min man, när han kom ställde jag mig på vågen igen och den visade samma siffror som nyss. Han flinade och gav mig en kram.
När jag var i Skövde igår drack jag allt för lite vatten, när jag kom hem fick jag jätte ont i magen och för första gången på ca 11 veckor var det inte harlortar som kom. Jag var rejält kass och hade jätte ont. Låg på golvet i badrummet och vred mig. Försökte få i mig vatten men landade väl på 2,5 liter max, på hela dagen. Inte bra.
Det måste vara av den anledningen som min våg i dag på morgonen visar 69.9 kg. Min drömvikt sedan över 10 år. Jag har satt målet på 70 kg, men den ultimata drömmen har alltid varit att det ska vara en sexa i början, även om det så bara blir 69.9 kg så just att det visa en sexa i början. I dag gjorde det de. Så i dag borde jag trappa upp. Men jag vill se att vågen pekar på det samma i morgon också, för i dag SKA jag få i mig mina 5-6 liter vatten. Ska väga mig på gymmet i eftermiddag så vi får se vad jag väger då.
Men det verkar som om jag skulle kunna äta lite på tisdag när vi är bortbjudna och att jag får äta mina jordgubbar på fredag. Jippi!!! Nu väntar jag med spänning, allt är hemköpt för upptrappningens första måltider, förutom tomater. Så det är bara att köra i gång i morgon om vågen säger så. Skumt, 1.5 kg på ett dygn. Måste ju vara vatten. Men eftersom jag åt förra helgen och i början av veckan så hade väl det samlats lite i tarmarna som skulle ut så det kanske är möjligt. Får fråga min coach idag. Återkommer väl kanske med rapport i kväll!
Sola lugnt nu!
När jag var i Skövde igår drack jag allt för lite vatten, när jag kom hem fick jag jätte ont i magen och för första gången på ca 11 veckor var det inte harlortar som kom. Jag var rejält kass och hade jätte ont. Låg på golvet i badrummet och vred mig. Försökte få i mig vatten men landade väl på 2,5 liter max, på hela dagen. Inte bra.
Det måste vara av den anledningen som min våg i dag på morgonen visar 69.9 kg. Min drömvikt sedan över 10 år. Jag har satt målet på 70 kg, men den ultimata drömmen har alltid varit att det ska vara en sexa i början, även om det så bara blir 69.9 kg så just att det visa en sexa i början. I dag gjorde det de. Så i dag borde jag trappa upp. Men jag vill se att vågen pekar på det samma i morgon också, för i dag SKA jag få i mig mina 5-6 liter vatten. Ska väga mig på gymmet i eftermiddag så vi får se vad jag väger då.
Men det verkar som om jag skulle kunna äta lite på tisdag när vi är bortbjudna och att jag får äta mina jordgubbar på fredag. Jippi!!! Nu väntar jag med spänning, allt är hemköpt för upptrappningens första måltider, förutom tomater. Så det är bara att köra i gång i morgon om vågen säger så. Skumt, 1.5 kg på ett dygn. Måste ju vara vatten. Men eftersom jag åt förra helgen och i början av veckan så hade väl det samlats lite i tarmarna som skulle ut så det kanske är möjligt. Får fråga min coach idag. Återkommer väl kanske med rapport i kväll!
Sola lugnt nu!
lördag 7 juni 2008
Dag 75
Vilken värme!!!
Jag fick vädret till trots med mig min svärmor till Skövde i dag för att leta kläder.
Det var inte lätt men jag köpte två linnen på Vero Moda och jag hittade även ett par jeans där, men köpte dem inte idag, ska fundera lite på dem,de var så låga i midjan, det är jag inte van vid.
Jag har köpt två olika bikinis, en med färger som jag älskar men modellen är lite knasig. En med knasiga färger men modellen är bra. Får prova dem senare så får vi se vad mannen tycker.
Jag har köpt en jeanskjol storlek 40 som är lite stor, men den fanns inte minde i Skövde så jag får kolla i stan på måndag.
Vita jeans har jag köpt och en jeansblus. Känner mig ganska nöjd, nu fattas bara vanliga jeans och shorts så känner jag mig nog ganska nöjd, skor och tunnare fleece också så är jag helt klar.
Nåja, det har gått bra de sista dagarna, jag känner mig inte lika deppig som för en vecka sedan och jag har inte slarvat sedan i tisdagskväll. På onsdagen tog jag nya tag eftersom jag vägde mig och såg att jag inte gått upp2 kg som jag trott utan 2 hg. I morse visade vågen att jag har 1,5 kg kvar. Om jag jobbar hårt så kanske jag kan börja trappa upp i veckan som kommer. Till skolavslutning och midsommar kan jag förmodligen äta!!!! YES! Vi är bortbjudna på tisdag och jag hade trott att jag skulle kunna äta då men det kommer jag inte. För jag tror inte att jag gått ner 1,5 kg på 3 dagar! Men huvudsaken är att jag kan äta jordgubbar med min dotter efter hennes första skolavslutning. Det känns viktigt.
Nu ska jag gå ut i det fina varma vädret. På vår tomt kommer det inte åt att blåsa så det är SÅ varmt.
Jag fick vädret till trots med mig min svärmor till Skövde i dag för att leta kläder.
Det var inte lätt men jag köpte två linnen på Vero Moda och jag hittade även ett par jeans där, men köpte dem inte idag, ska fundera lite på dem,de var så låga i midjan, det är jag inte van vid.
Jag har köpt två olika bikinis, en med färger som jag älskar men modellen är lite knasig. En med knasiga färger men modellen är bra. Får prova dem senare så får vi se vad mannen tycker.
Jag har köpt en jeanskjol storlek 40 som är lite stor, men den fanns inte minde i Skövde så jag får kolla i stan på måndag.
Vita jeans har jag köpt och en jeansblus. Känner mig ganska nöjd, nu fattas bara vanliga jeans och shorts så känner jag mig nog ganska nöjd, skor och tunnare fleece också så är jag helt klar.
Nåja, det har gått bra de sista dagarna, jag känner mig inte lika deppig som för en vecka sedan och jag har inte slarvat sedan i tisdagskväll. På onsdagen tog jag nya tag eftersom jag vägde mig och såg att jag inte gått upp2 kg som jag trott utan 2 hg. I morse visade vågen att jag har 1,5 kg kvar. Om jag jobbar hårt så kanske jag kan börja trappa upp i veckan som kommer. Till skolavslutning och midsommar kan jag förmodligen äta!!!! YES! Vi är bortbjudna på tisdag och jag hade trott att jag skulle kunna äta då men det kommer jag inte. För jag tror inte att jag gått ner 1,5 kg på 3 dagar! Men huvudsaken är att jag kan äta jordgubbar med min dotter efter hennes första skolavslutning. Det känns viktigt.
Nu ska jag gå ut i det fina varma vädret. På vår tomt kommer det inte åt att blåsa så det är SÅ varmt.
onsdag 4 juni 2008
Dag 72
Jag snacka om ber o- coh dalbana. I går var jag nära sammanbrott, i dag mår jag bättre. Affären var ju stängd igår så att trapp aupp i morse gick inte. I morgon skulle det ske.
Jag gjorde det som jag inte trode jag sjulle våga, jag ställde mig på vågen i morse och den pekade bara 2 hg upp sedan onsdags i förra veckan. Det sporrade mig och jag känner, just nu, att jag nog borde klara de där sista 2,7 kg i alla fall. Vid midnatt ska min uppsats vara iväg så om jag bara klarar kvällen och natten så borde jag klara resten också. Dessutom visar det sig att den enda lektion jag har i morgon är inställd, eleverna ska på skolresa. Jag får alltså efter att ha suttit uppe sent i natt möjligeht till sovmorgon innan jag ska vara på min VFU skola kl11.40. Det kanju inte bli bättre.
Så tankarna klockan 13 på onsdagen är att jag borde klara det sista också.
Återkom gärna efter klockan 19 i kväll, jag lär ha enhelt annan inställning! Men just nu gottar jag mig i att må bra och känna mig stark. Det är bäst att ta tillvara på detta tillfälle jag har inte dessa ofta. Och det brukar växla snabbt.
De sista veckorna har varit extremt hårda för mitt psyke. Stressen och sopporna har varit nära att knäcka mig. Jag har inte kunnat se några ljusglimtar i mörkret oavsett hur många snälla kommentarer jag fått. Jag har trots att jag har många goda vänner och en man som älskar mig haft svårt att finna en plats där jag kan gråta ut när det har känts för bedrövligt. Det har varit tufft. Jag har hela tiden hållt fasaden uppe, allt går bra och jag mår fint. Men när man inte orkar hålla fasaden uppe längre då blir det så himla tungt. man blir svag och bräcklig, man känner inte att de snälla kommentarerna hjälper, för man kan inte se det de andra ser. Visst kläderna blir större, måtten och vågen visar att man gått ner men man ser det inte med egna ögon. Skalet har blivit smalare men i sinnet är jag fortfarande stor och fet. Min identitet som jag dragits med så länge och som jag avskytt är inte längre min identitet. Det känns konstigt och jag hänger inte alls med. Stora Ulle har blivit mindre men förstår det inte själv, ser det inte själv och känner sig ändå inte nöjd. Så frustrerande.
Hepp, nu stormar mina elever in för dagens sista lektion. Tack och lov att det bara är några få dagar kvar tills sommarlovet.
Jag gjorde det som jag inte trode jag sjulle våga, jag ställde mig på vågen i morse och den pekade bara 2 hg upp sedan onsdags i förra veckan. Det sporrade mig och jag känner, just nu, att jag nog borde klara de där sista 2,7 kg i alla fall. Vid midnatt ska min uppsats vara iväg så om jag bara klarar kvällen och natten så borde jag klara resten också. Dessutom visar det sig att den enda lektion jag har i morgon är inställd, eleverna ska på skolresa. Jag får alltså efter att ha suttit uppe sent i natt möjligeht till sovmorgon innan jag ska vara på min VFU skola kl11.40. Det kanju inte bli bättre.
Så tankarna klockan 13 på onsdagen är att jag borde klara det sista också.
Återkom gärna efter klockan 19 i kväll, jag lär ha enhelt annan inställning! Men just nu gottar jag mig i att må bra och känna mig stark. Det är bäst att ta tillvara på detta tillfälle jag har inte dessa ofta. Och det brukar växla snabbt.
De sista veckorna har varit extremt hårda för mitt psyke. Stressen och sopporna har varit nära att knäcka mig. Jag har inte kunnat se några ljusglimtar i mörkret oavsett hur många snälla kommentarer jag fått. Jag har trots att jag har många goda vänner och en man som älskar mig haft svårt att finna en plats där jag kan gråta ut när det har känts för bedrövligt. Det har varit tufft. Jag har hela tiden hållt fasaden uppe, allt går bra och jag mår fint. Men när man inte orkar hålla fasaden uppe längre då blir det så himla tungt. man blir svag och bräcklig, man känner inte att de snälla kommentarerna hjälper, för man kan inte se det de andra ser. Visst kläderna blir större, måtten och vågen visar att man gått ner men man ser det inte med egna ögon. Skalet har blivit smalare men i sinnet är jag fortfarande stor och fet. Min identitet som jag dragits med så länge och som jag avskytt är inte längre min identitet. Det känns konstigt och jag hänger inte alls med. Stora Ulle har blivit mindre men förstår det inte själv, ser det inte själv och känner sig ändå inte nöjd. Så frustrerande.
Hepp, nu stormar mina elever in för dagens sista lektion. Tack och lov att det bara är några få dagar kvar tills sommarlovet.
tisdag 3 juni 2008
Dag 71
Gahh kan inte någon skriva min uppsats färdigt åt mig?!?!?!? Jag kan inte fokusera alls.
Klarade kvällen igår utan att stoppa något i munnen, det får jag väl vara stolt över. Men sedan är det stopp. Jag har gjort det idag igen, ätit. Sörja skit! jag blir så trött på detta. När jag var nere på gymmet för att köpa soppor förut så undrade tjejen bakom disken hur det var och jag bestämde mig för att låta bli att ljuga, jag sa som det var och hon lovade att prata med min coach och be henne ringa mig. Det gjorde hon också, hennes instruktioner var ungefär som jag gissat men inte det jag ville egentligen. Jag var ju 2,5 kg från mitt mål i onsdags morse. I dag vet jag inte vad jag väger, men efter som jag inte rört på mig så mycket på grund av mina läxor och all stress den sista veckan så kanske vågen pekar upp igen. Att jag nallat en massa gör inte saken bättre. Men min coach sa det direkt, börja upptrappningen, du tar på dina muskler just nu och du mår så dåligt att du inte kommer att orka med detta. Börja upptrappningen och så ses vi på lördag så får vi se hur du känner dig då. SUCK, jag vill ju nå mitt mål, känner mig besviken på mig själv. Men jag är så orolig för så mycket just nu att jag inte känner någon glädje över någonting. Jag får massor av fina kommentarer, jag har gått ner 18-19 kg, det är inte illa men jag är ändå inte nöjd. Jag tycker inte att jag ser smal ut fast jag är nere i nästan 72 kg till mina 172 cm. Jag har ett BMI under 25 nu och anses inte överviktig längre, ändå är jag inte nöjd. Jag är deppig, har svårt att skratta och har tappat lusten till det mesta. Jag orkar inte städa, diska, laga mat eller göra något nyttigt, jag vill inte jobba och inte göra läxor, jag vill inte någonting. Så visst måste jag ta tag i livet innan jag bryter ihop helt, men jag vill ju nå mitt mål.
Dessutom kan jag inte trappa upp i morgon, mitt snack med coachen var för sent och affären är stängd, det finns ingen möjlighet att handla det jag behöver för att trappa upp. Men jag får försöka att se något positivt i det. Jag får möjligheten att i lugn och ro planera för min upptrappning och handla det själv i morgon. Hjärnan går trots allt på högvarv och har redan räknat ut att jag kanske kan testa att äta enligt upptrappning några dagar tills värsta stressen lagt sig och sedan gå tillbaka till sopporna igen om jag orkar.
Men det får vi väl se.
Nu måste jag skriva på min uppsats. Synd att det inte är lika enkelt som att blogga, då hade jag varit klar för länge sedan.
Upptrappning torsdag. wow
Klarade kvällen igår utan att stoppa något i munnen, det får jag väl vara stolt över. Men sedan är det stopp. Jag har gjort det idag igen, ätit. Sörja skit! jag blir så trött på detta. När jag var nere på gymmet för att köpa soppor förut så undrade tjejen bakom disken hur det var och jag bestämde mig för att låta bli att ljuga, jag sa som det var och hon lovade att prata med min coach och be henne ringa mig. Det gjorde hon också, hennes instruktioner var ungefär som jag gissat men inte det jag ville egentligen. Jag var ju 2,5 kg från mitt mål i onsdags morse. I dag vet jag inte vad jag väger, men efter som jag inte rört på mig så mycket på grund av mina läxor och all stress den sista veckan så kanske vågen pekar upp igen. Att jag nallat en massa gör inte saken bättre. Men min coach sa det direkt, börja upptrappningen, du tar på dina muskler just nu och du mår så dåligt att du inte kommer att orka med detta. Börja upptrappningen och så ses vi på lördag så får vi se hur du känner dig då. SUCK, jag vill ju nå mitt mål, känner mig besviken på mig själv. Men jag är så orolig för så mycket just nu att jag inte känner någon glädje över någonting. Jag får massor av fina kommentarer, jag har gått ner 18-19 kg, det är inte illa men jag är ändå inte nöjd. Jag tycker inte att jag ser smal ut fast jag är nere i nästan 72 kg till mina 172 cm. Jag har ett BMI under 25 nu och anses inte överviktig längre, ändå är jag inte nöjd. Jag är deppig, har svårt att skratta och har tappat lusten till det mesta. Jag orkar inte städa, diska, laga mat eller göra något nyttigt, jag vill inte jobba och inte göra läxor, jag vill inte någonting. Så visst måste jag ta tag i livet innan jag bryter ihop helt, men jag vill ju nå mitt mål.
Dessutom kan jag inte trappa upp i morgon, mitt snack med coachen var för sent och affären är stängd, det finns ingen möjlighet att handla det jag behöver för att trappa upp. Men jag får försöka att se något positivt i det. Jag får möjligheten att i lugn och ro planera för min upptrappning och handla det själv i morgon. Hjärnan går trots allt på högvarv och har redan räknat ut att jag kanske kan testa att äta enligt upptrappning några dagar tills värsta stressen lagt sig och sedan gå tillbaka till sopporna igen om jag orkar.
Men det får vi väl se.
Nu måste jag skriva på min uppsats. Synd att det inte är lika enkelt som att blogga, då hade jag varit klar för länge sedan.
Upptrappning torsdag. wow
måndag 2 juni 2008
Dag 70
Jag ville nog mest skriva att det var dag 70. För något annat av intresse tror jag inte att jag har att berätta.
Sitter och kämpar med mina hjärnspöken för fullt. Efter att ha "nallat" i skåpen i tre dagar vågar jag inte väga mig, vill inte stoppa något i munnen idag, måste bryta trenden. Måste klara mina sista kilon så att jag kan äta med gott samvete. Men det underlättar inte när mannen är bortrest. Jag är hemma hemma med två sovande barn och skåpen i köket ropar till mig hela tiden.
Är så innerligt less på detta nu, varför ska det va så svårt att tappa de där sista kilona. VARFÖR?
När jag ändå är på värsta klagar humöret så kan jag väl fortsätta. Visst är det skönt att det är varmt men det är väl konstigt att det aldrig kan vara lite lagom. Antingen svin kallt och regn eller så varmt att man nästan inte orkar gå ut.
Skulle sitta med mitt examensarbete men så som jag mår just nu klarar jag inte av det heller. Är så totalt oinspirerad till allt just nu. Jag vill inte jobba, jag vill inte plugga, jag vill inte städa, diska, tvätta eller någonting. Jag vill shoppa, jag vill göra roliga saker och jag vill ÄTA!!!!
Men så vida inte skattepengarna kommer snart så blir det inga nya kläder till skolavslutningen och jag vet inte om min hett efterlängtade klippning och slingning heller kan bli av. Pengarna är slut. Det känns ju bra....det är ju bara den 2 juni för katten.
Ärligt talat, vad det känns SKIT just nu.
Tur att det snart är sommarlov, för jag står inte ut längre snart.
Nu ska jag lägga mig, det är ju ingen ide att sitta här och gnälla!
Sitter och kämpar med mina hjärnspöken för fullt. Efter att ha "nallat" i skåpen i tre dagar vågar jag inte väga mig, vill inte stoppa något i munnen idag, måste bryta trenden. Måste klara mina sista kilon så att jag kan äta med gott samvete. Men det underlättar inte när mannen är bortrest. Jag är hemma hemma med två sovande barn och skåpen i köket ropar till mig hela tiden.
Är så innerligt less på detta nu, varför ska det va så svårt att tappa de där sista kilona. VARFÖR?
När jag ändå är på värsta klagar humöret så kan jag väl fortsätta. Visst är det skönt att det är varmt men det är väl konstigt att det aldrig kan vara lite lagom. Antingen svin kallt och regn eller så varmt att man nästan inte orkar gå ut.
Skulle sitta med mitt examensarbete men så som jag mår just nu klarar jag inte av det heller. Är så totalt oinspirerad till allt just nu. Jag vill inte jobba, jag vill inte plugga, jag vill inte städa, diska, tvätta eller någonting. Jag vill shoppa, jag vill göra roliga saker och jag vill ÄTA!!!!
Men så vida inte skattepengarna kommer snart så blir det inga nya kläder till skolavslutningen och jag vet inte om min hett efterlängtade klippning och slingning heller kan bli av. Pengarna är slut. Det känns ju bra....det är ju bara den 2 juni för katten.
Ärligt talat, vad det känns SKIT just nu.
Tur att det snart är sommarlov, för jag står inte ut längre snart.
Nu ska jag lägga mig, det är ju ingen ide att sitta här och gnälla!
söndag 1 juni 2008
Dag 69
Ojoj, i morgon skrivar jag dag 70, det är inte klokt. Har jag hållit på så länge.
Jag fick vad jag förtjänade i går. Magen bråkade med mig hela dagen, det var inte kul. Att dessutom sitta på Klassfotboll i stekande sol och med enbart "BajaMajor" med kö till när magen kör som värst!!! Inte roligt. Om jag så bara lärt av min läxa men INTE jag fortsatte nalla i skåpet igår kväll. Så idag har jag total ångest. Vågar inte säga något till gubben heller. Så nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta med nallandet, det är slut med det nu. Jag ska dricka åtminstone 6 liter vatten idag eftersom det är varmt och jag gått en promenad, jag ska äta sallad på torsdagkväll när vi ska på 30 års kalas och sedan fortsätta med sopporna tills jag når mitt mål och jag ska inte ställa mig på vågen förrän på lördag morgon. Det är en vecka utan våg och vore ett rekord för mig. jag ska till gymmet för att väga mig på lördag kl 11 så planen är att väga sig hemma precis innan för att kunna jämföra vågarna lite. Hoppas jag klarar detta.
Ute fyller vi vatten i vår pool. Barnen sitter och tittar på, den fylls så långsamt och de är så otåliga att få hoppa i det SÅ kalla vattnet. jag vet ju hur det var förra året. Han bara släppa taget om dem när jag lyft ner dem i poolen när de skulle upp igen. Den värms ju inte så snabbt heller. Men förhoppningsvis kan vi få lite varmare vatten i den i sommar mot förra sommaren.
Mina kurskompisar i Linköping har inte sett mig sedan jag började med sopporna och de kände nästan inte igen mig. Det var roligt att träffa dem och det var kul att få den reaktionen. Här hemma ser ju mina vänner mig så ofta att de inte ser skillnaden på samma sätt som de som inte sett mig sedan jag började. Det var skoj. Nu tjatar barnen ihjäl mig snart. Får gå ut till dem.
Jag fick vad jag förtjänade i går. Magen bråkade med mig hela dagen, det var inte kul. Att dessutom sitta på Klassfotboll i stekande sol och med enbart "BajaMajor" med kö till när magen kör som värst!!! Inte roligt. Om jag så bara lärt av min läxa men INTE jag fortsatte nalla i skåpet igår kväll. Så idag har jag total ångest. Vågar inte säga något till gubben heller. Så nu har jag bestämt mig för att inte fortsätta med nallandet, det är slut med det nu. Jag ska dricka åtminstone 6 liter vatten idag eftersom det är varmt och jag gått en promenad, jag ska äta sallad på torsdagkväll när vi ska på 30 års kalas och sedan fortsätta med sopporna tills jag når mitt mål och jag ska inte ställa mig på vågen förrän på lördag morgon. Det är en vecka utan våg och vore ett rekord för mig. jag ska till gymmet för att väga mig på lördag kl 11 så planen är att väga sig hemma precis innan för att kunna jämföra vågarna lite. Hoppas jag klarar detta.
Ute fyller vi vatten i vår pool. Barnen sitter och tittar på, den fylls så långsamt och de är så otåliga att få hoppa i det SÅ kalla vattnet. jag vet ju hur det var förra året. Han bara släppa taget om dem när jag lyft ner dem i poolen när de skulle upp igen. Den värms ju inte så snabbt heller. Men förhoppningsvis kan vi få lite varmare vatten i den i sommar mot förra sommaren.
Mina kurskompisar i Linköping har inte sett mig sedan jag började med sopporna och de kände nästan inte igen mig. Det var roligt att träffa dem och det var kul att få den reaktionen. Här hemma ser ju mina vänner mig så ofta att de inte ser skillnaden på samma sätt som de som inte sett mig sedan jag började. Det var skoj. Nu tjatar barnen ihjäl mig snart. Får gå ut till dem.
fredag 30 maj 2008
Dag 67
Hej igen!
Men det är väl märkvärdigt!!! Varför sabbar jag bara för mig själv!!!!
Jag har hållit på med soppor i snart 10 veckor, jag har lite drygt 2 kg kvar till mitt mål och vad gör jag. Pillar i mig lite under tiden som jag lagar pastasallad till familjen. SÅ HIMLA KORKAT! Nu vill jag bara upp och kräkas för att inte komma ur ketonfasen. Men hur sjukt vore inte det. Det tänker jag inte göra, men varför? Jag har ju varit så duktig inte stoppat något i munnen på nästan 7 veckor. Å så gör jag det när jag är nästan i mål. Nu får jag kanske lägga till några dagar till, SÅ DUMT!
Men gjort är gjort och det var gott, det värsta är att man vill ha mer.
Jag är trött efter min vistelse på universitetet och i morgon är det heldag Klassfotboll som gäller. Det är ju sådär intressant, men vad gör man inte för sina barn.
Sonen skrapade knäet hos farmor och farfar förra helgen, han fick ett fint bamseplåster och jag har inte kollar hur såret såg ut, trodde inte att det var så farligt. Men idag hade dagis tagit bort det och det var inflammerat under plåstret. Det har varit för tätt. När jag kollade på det i dag så sitter det ett litet luftigt bandage på , som vi inte får ta bort för sonen. Men vad jag upptäckte var också att han hade flera små prickar på benet. Nu misstänker jag svinkoppor. Det hade han sommaren för två år sedan och det var ett elände. Bara det inte är det! Suck.
ja ja, nu ska jag sova.
Men det är väl märkvärdigt!!! Varför sabbar jag bara för mig själv!!!!
Jag har hållit på med soppor i snart 10 veckor, jag har lite drygt 2 kg kvar till mitt mål och vad gör jag. Pillar i mig lite under tiden som jag lagar pastasallad till familjen. SÅ HIMLA KORKAT! Nu vill jag bara upp och kräkas för att inte komma ur ketonfasen. Men hur sjukt vore inte det. Det tänker jag inte göra, men varför? Jag har ju varit så duktig inte stoppat något i munnen på nästan 7 veckor. Å så gör jag det när jag är nästan i mål. Nu får jag kanske lägga till några dagar till, SÅ DUMT!
Men gjort är gjort och det var gott, det värsta är att man vill ha mer.
Jag är trött efter min vistelse på universitetet och i morgon är det heldag Klassfotboll som gäller. Det är ju sådär intressant, men vad gör man inte för sina barn.
Sonen skrapade knäet hos farmor och farfar förra helgen, han fick ett fint bamseplåster och jag har inte kollar hur såret såg ut, trodde inte att det var så farligt. Men idag hade dagis tagit bort det och det var inflammerat under plåstret. Det har varit för tätt. När jag kollade på det i dag så sitter det ett litet luftigt bandage på , som vi inte får ta bort för sonen. Men vad jag upptäckte var också att han hade flera små prickar på benet. Nu misstänker jag svinkoppor. Det hade han sommaren för två år sedan och det var ett elände. Bara det inte är det! Suck.
ja ja, nu ska jag sova.
onsdag 28 maj 2008
Dag 65
Ojoj, har man suttit för länge vid sin symaskin om man letar efter pedalen när man sätter sig vid datorn?
Nu åker jag till Linköping och Universitetet. Återkommer fredagkväll. Håll ut alla tappra själar!
Det ska ja försöka göra.
Nu åker jag till Linköping och Universitetet. Återkommer fredagkväll. Håll ut alla tappra själar!
Det ska ja försöka göra.
tisdag 27 maj 2008
Förmiddag Dag 64
Ja, vad ska man säga.
Stressen har börjat ta ut sin rätt, jag har huvudvärk och är hemma för andra dagen i rad. Problemet är bara att jag har så mycket att göra, så jag sitter och försöker att få allting gjort på en gång och det brukar bli samma resultat varje gång. Totalt kaos! Så var det igår, hela dagen gick och jag slet som ett djur, men när kvällen kom hade jag inte kommit någon vart. Typiskt.
På min utbildning ska vi sy kläder denna omgång, jag har lagt all min tid på min uppsats så nu ligger jag långt efter i min sömnad. Sprättade isär ett par relativt nya byxor storlek 46 som jag köpte precis innan påsk, planen var att lägga ut mina mönsterdelar i storlek 42 på dessa och få ett par nya byxor av mina gamla. Både billigt och praktiskt. Men se där gick jag på en nit. Där mina 42 byxor var lite vidare där var mina 46 byxor smalare och tvärtom. Det gick helt enkelt inte att lösa. SKITANS!! Var ska jag köpa tyg då? I vårt lilla samhälle finns bara en tygbutik och de säljer bara gardintyger. Men jag kanske kan göra en "Sound of Music" variant och sy något snyggt i just gardintyg. Nåja, hon hade ett linnetyg, fick ta det, jag avskyr linnebyxor, men vad gör man inte. Men problemen fortsatte att stocka sig under kvällen, så jag bröt ihop och gick och lade mig. I dag är huvudvärken ännu värre, jag är än mer stressad, dessutom är det kris för att vi ska ha en temadag på skolan på måndag och jag har inte hunnit fixa det jag ska tills dess och i morgon åker jag till universitetet tills på fredag. Ja jag tror inte jag behöver svammla mera, ni förstår säkert min situation.
Hur går det med Xtra då?
Vi hade träff 10 i går och för första gången var det inte roligt. Vi pratade om livet efter sopporna och jag vet inte om jag vill komma dit längre. Raffinerat socker och fett i den kombinationen var något man kunde unna sig max 1 gång i månaden. Allt ljust börd med socker i är helt bannlyst, det kan jag ju leva med. Vi kikade på recept och hur vi kunde ändra dem för att få dem "bra". Det var i mina "gamla" ögon inga dåliga recept, de var hämtade ur en tidning som heter "LagaLätt" och verkade ganska ok tycker jag. Men det var de långt ifrån, det fanns väl bra också men det mesta var fel. Byt ut det mot det, bla bla bla. Det verkar urjobbigt att äta rätt mat efter denna soppdiet. Hur ska jag klara det? Har tidigare använt mig av viktklubb på nätet och tyckt att den varit bra, den hade jag tänkt att fortsätta med när jag ska gå på jämvikt för att ha lite koll till en början, men nu blir jag osäker. Jag är ju livrädd att hamna i de vanor jag haft tidigare. Samtidigt som de är det enda jag känner att jag kan. De sitter ju i ryggmärgen.
Men vikten har ändå rört sig nedåt lite det sista. jag har oroat mig lite eftersom jag var väldigt aktiv i förra veckan men inte har alls samma möjlighet denna veckan. Men jag får försöka att ta igen det till helgen och veckan som kommer. Vi är bjudna på 30 år fest i Göteborg den 5 juni och jag hoppas verkligen att jag ska med lite tur och mycket motion nå min vikt tills dess och faktiskt kunna äta lite sallad från Tacobuffen. Det vore SÅ underbart. Men vi får se om det är möjligt. Jag borde klara av mitt mål tills skolavslutningen så Då borde jag få min sallad på kaffefat om inte förr. Målet i sikte alltså. Det konstiga är att jag inte känner mig särskilt glad över det. Gläds inte längre lika mycket över min viktminskning. Visst är det konstigt. Men jag antar att det har med min stressiga situation att göra. jag har plötsligt fått för mig att jag inte gått ner tillräckligt och att jag borde väga mindre. Samtidigt som jag vet att jag inte kommer att orka gå en dag till med soppor när jag nått mitt från början utsatta mål. Det är ju helt sjukt. När jag når mitt mål har jag gått ner nästan 22 kg, från nära 92 kg till 70. Jag är redan nu nere på ett "normalt" BMI. Men är ändå inte nöjd. Det verkar ligga i min natur att aldrig vara nöjd, det får väl vara mitt nästa mål, att jobba på att vara nöjd med det jag har och den jag är. Det är ett stort arbete.
Nu måste jag dricka vatten och fortsätta sy.
Stressen har börjat ta ut sin rätt, jag har huvudvärk och är hemma för andra dagen i rad. Problemet är bara att jag har så mycket att göra, så jag sitter och försöker att få allting gjort på en gång och det brukar bli samma resultat varje gång. Totalt kaos! Så var det igår, hela dagen gick och jag slet som ett djur, men när kvällen kom hade jag inte kommit någon vart. Typiskt.
På min utbildning ska vi sy kläder denna omgång, jag har lagt all min tid på min uppsats så nu ligger jag långt efter i min sömnad. Sprättade isär ett par relativt nya byxor storlek 46 som jag köpte precis innan påsk, planen var att lägga ut mina mönsterdelar i storlek 42 på dessa och få ett par nya byxor av mina gamla. Både billigt och praktiskt. Men se där gick jag på en nit. Där mina 42 byxor var lite vidare där var mina 46 byxor smalare och tvärtom. Det gick helt enkelt inte att lösa. SKITANS!! Var ska jag köpa tyg då? I vårt lilla samhälle finns bara en tygbutik och de säljer bara gardintyger. Men jag kanske kan göra en "Sound of Music" variant och sy något snyggt i just gardintyg. Nåja, hon hade ett linnetyg, fick ta det, jag avskyr linnebyxor, men vad gör man inte. Men problemen fortsatte att stocka sig under kvällen, så jag bröt ihop och gick och lade mig. I dag är huvudvärken ännu värre, jag är än mer stressad, dessutom är det kris för att vi ska ha en temadag på skolan på måndag och jag har inte hunnit fixa det jag ska tills dess och i morgon åker jag till universitetet tills på fredag. Ja jag tror inte jag behöver svammla mera, ni förstår säkert min situation.
Hur går det med Xtra då?
Vi hade träff 10 i går och för första gången var det inte roligt. Vi pratade om livet efter sopporna och jag vet inte om jag vill komma dit längre. Raffinerat socker och fett i den kombinationen var något man kunde unna sig max 1 gång i månaden. Allt ljust börd med socker i är helt bannlyst, det kan jag ju leva med. Vi kikade på recept och hur vi kunde ändra dem för att få dem "bra". Det var i mina "gamla" ögon inga dåliga recept, de var hämtade ur en tidning som heter "LagaLätt" och verkade ganska ok tycker jag. Men det var de långt ifrån, det fanns väl bra också men det mesta var fel. Byt ut det mot det, bla bla bla. Det verkar urjobbigt att äta rätt mat efter denna soppdiet. Hur ska jag klara det? Har tidigare använt mig av viktklubb på nätet och tyckt att den varit bra, den hade jag tänkt att fortsätta med när jag ska gå på jämvikt för att ha lite koll till en början, men nu blir jag osäker. Jag är ju livrädd att hamna i de vanor jag haft tidigare. Samtidigt som de är det enda jag känner att jag kan. De sitter ju i ryggmärgen.
Men vikten har ändå rört sig nedåt lite det sista. jag har oroat mig lite eftersom jag var väldigt aktiv i förra veckan men inte har alls samma möjlighet denna veckan. Men jag får försöka att ta igen det till helgen och veckan som kommer. Vi är bjudna på 30 år fest i Göteborg den 5 juni och jag hoppas verkligen att jag ska med lite tur och mycket motion nå min vikt tills dess och faktiskt kunna äta lite sallad från Tacobuffen. Det vore SÅ underbart. Men vi får se om det är möjligt. Jag borde klara av mitt mål tills skolavslutningen så Då borde jag få min sallad på kaffefat om inte förr. Målet i sikte alltså. Det konstiga är att jag inte känner mig särskilt glad över det. Gläds inte längre lika mycket över min viktminskning. Visst är det konstigt. Men jag antar att det har med min stressiga situation att göra. jag har plötsligt fått för mig att jag inte gått ner tillräckligt och att jag borde väga mindre. Samtidigt som jag vet att jag inte kommer att orka gå en dag till med soppor när jag nått mitt från början utsatta mål. Det är ju helt sjukt. När jag når mitt mål har jag gått ner nästan 22 kg, från nära 92 kg till 70. Jag är redan nu nere på ett "normalt" BMI. Men är ändå inte nöjd. Det verkar ligga i min natur att aldrig vara nöjd, det får väl vara mitt nästa mål, att jobba på att vara nöjd med det jag har och den jag är. Det är ett stort arbete.
Nu måste jag dricka vatten och fortsätta sy.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)