Dag 55

Man behöver inte lägga ut en massa pengar och åka till Liseberg precis. Det är bara att ta en tur med mig så har man åkt berg- och dalbana så det räcker för ett tag skulle jag tro.
Humöret är så där kan man milt sagt säga. Dels så brukar eftermiddagar och kvällar vara tuffa rent matmässigt, är väldigt sugen. PMS gör som ni förstår inte saken bättre! Min omgivning duckar för tillfället.
Ändå borde jag känna mig gladare, det var ju ett ganska positivt besked på vågen i morse, det har rört på sig lite, lite. Nu återstår att se om det fortsätter. Vad skönt det vore om det börjar ge lite resultat igen efter två nästan helt stilla veckor. Då kanske jag kan få komma i gång med min upptrappning om 2-3 veckor. Det vore skoj att kunna äta lite sallad lagom till skolavslutningen. ÅH vad gott.

En sak som slår mig är att jag är så fixerad vid mat. Tänker ofta på det och lider ibland när andra sitter och äter. I går var det lite jobbigt när de andra åt grillat kött och potatisklyftor från ugnen. På kvällen åt de fruktsallad med smält choklad. Mmmmmm. Jag kände att mitt humör sjönk, men det blev inte uselt. Tänker att detta kan jag också äta någon dag. Grillat kött kommer inte vara något problem om några veckor. Sommaren har bara börjat. Det kommer att bli många fler chanser till grill och god mat. Men att jag är så fixerad vid mat och tänker på det oroar mig. Hur i all sin dag kommer jag att klara av att hålla min vikt? Jag som är så sugen på mat. Har mitt förhållande till mat verkligen förändrats? Jag förstår att jag kommer att ha mycket hjälp av min coach även under de kommande månaderna. Allt stöd kommer att behövas, vill inte återfalla mina gamla vanor. Men samtidigt är det ju den enda jag kan, allt annat kommer att vara nytt och ovant. Det ligger en lång tid av kämpande framför. Det är inte så att detta helt plötsligt slagit ner i min hjärna men det har inte blivit av att jag skrivit om det förrän nu. Men länge har jag varit så fokuserad på sopporna att jag inte har orkat se längre fram än så. Men man börjar på något vis ana slutet på sopplivet och förstår att livet efter inte kommer att bli lätt. Det håller inte att äta i smyg längre, att ta två portioner kommer inte heller att funka. Att äta en massa goda kakor, bullar, godis och mackor kommer också att vara uteslutet. Inte på så sätt att man aldrig mera kan äta detta men inte i den kvantitet jag gjort förut. Det är min relation till det smaskiga som jag tvivlar på. Det kommer att krävas stora förändringar i framtiden.

Har använt mig av soppdiet tidigare, med gott resultat. Men återbesöket i USA under 4 månader gav mig 10 kg av de förlorade 13 kg tillbaka. De är dessa och lite till jag lyckats bli av med nu. Denna gång ska jag nå mitt mål och jag vill stå kvar där när festyran lagt sig.

Men hu så allvarligt det blev. Men jag funderade lite extra på detta idag eftersom vi var bortbjudna i går och det bjöds på en massa gott. Det är förhoppningsvis inte sista gången vi blir bortbjudna och jag måste ha en strategi för liknande tillfällen i framtiden.
Men föst go vänner ska jag ta mig igenom soppträsket, därefter ta mig igenom upptrappning, efter det gäller en längre period av halvfart och först därefter är det dags för jämnvikt. Så varför ta ut detta i förskott?! Jo, är man som mig så måste man försöka att ha koll. Jag är nog lite schizofren, jag vill både ha koll men kan ibland lika gärna leka struts och stoppa huvudet i sanden. Samtidigt som det är viktigt för mig att ha koll och vill veta hur vad jag ska äta under upptrappning och halvfart, så kan jag ändå inte helt ta till mig det eftersom jag inte är där ännu. Hur sjukt låter inte det då?!

Men nog med svammel för idag, måste ju spara lite svammel till de närmsta 21 dagarna också. För det är väl i runda slängar så många dagar kvar på mitt soppande. I alla fall på helfart.
Ha det så bra!!