Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt.
Sonens dagis har varit stängt idag och han var med mig till jobbet, har ju bara en lektion på torsdagar. Det har gått bra.
Efter att jag jobbat lite och sonen ätit lunch i skolmatsalen åkte vi mot stan för att möta upp med min mamma och dottern som hon hämtat upp i skolan.
Vi har gått på stan hela eftermiddagen och det tog på både mitt och sonens humör. Vågar ju som bekant inte dricka så mycket när jag är ute.
Det var upp på vågen igen idag, 3 hg plus, fattar inte att det ska pendla upp och ner hela tiden. JA jag vet ställ undan vågen. Men om jag inte klarar det då!
I dag frågade min mamma om jag verkligen skulle fortsätta med sopporna längre. Eftersom jag hela tiden känner sug efter mat och annat. Dessutom så tyckte hon att det märktes på humöret.
På jobbet var det någon som frågade om dieten påverkade humöret. Vad då? Jag brukar kunna vara glad och trevlig större delen av dagen, det är mest framåt kvällen som det dåliga humöret kommer krypande. Och bland folk håller jag skenet uppe nästan hela tiden. Men jag orkade inte idag när det "bara" var mamma som var med. Och det tog på krafterna att gå i affärer med en gnällig 3 ½ åring och inte få vara med och fika. Plus att jag är helt pank, kan inte köpa någonting.
Orkar inte ens skriva mera det känns bara jobbigt just nu, det som är tråkigt är att jag inte ens orkar att läsa om alla andras framgångar med sopporna. Det blir för mycket just nu.
Mamma berättade om hennes jobbarkompis, vars man gått på Xtravaganza och han hade inte känt något direkt sug. Han hade ju bestämt sig för att så här var det och det var inte svårt. TACK, just vad jag behöver! Not! Att höra hur lätt det är för många andra hjälper inte mig när jag har det svårt!
Bäst jag slutar skriva, det är ändå ingen underhållande läsning för er.
1 kommentar:
Oj vad jobbit du har det. Kan trösta dig med att jag oxå har det tufft nu. Tänker jämt på mat, å då menar jag JÄMT. Det är tufft...fruktansvärt tufft. Sen så är det så klart olika för alla. Men för mig har det inte varit lätt. Fler än en gång jag gråtit av frustration. Vet precis hur du känner det nu. Helst vill man bara att något ska säga åt en att äta igen så att det på nåt sätt blir ok att gå över på halvfart tex. Men serru det tänker inte jag göra :) Jag tänker säga åt dig att härda ut...några dagar till. Du kommer att känna dig så stolt när du klarat av det, för klarar det det gör du. Jag är heeeelt övertygad om det. Jag vet att detta inte kommer från rätt person, men släng ut vågen. Det får dig bara att må sämre. Nu jävlar biter vi ihop och fixar detta sista. Vi är så nära både du och jag. KÄMPA!!
Sen så underlättar det inte med en tjurig 3½ åring direkt :) Har en modell 5 åring här jag.....huvva så arga vi vart på varandra idag. Men nu är han söt och snäll...han sover :) GIRLPOWER!!
Skicka en kommentar