Vilket stöd man kan känna ibland..............
När vi satt på restaurangen för att fira min mamma så blev min pappa irriterad på mig för att jag inte kunde frångå sopporna för en måltid..................
Men hallå hur tror han att min mage reagerat på potatisgratäng, fläskfile och bearnaisesås? Magknip resten av dagen och mitt mål skulle hamnat ännu längre in i framtiden. Då får banne mig han betala resten av mina soppor! Men han lugnade sig ganska snabbt. Men va katten, lite support när man kämpar vore ju trevligt. Det klart som katten att jag hellre ätit den goda maten istället för att sitta med mitt mineralvatten. Förrätt, varmrätt och efterrätt åt de allihop. Jag fick mata sonen eftersom han inte kunde sitta stilla med så mycket folk runt omkring sig.
Jag ska klara detta och har gett mig den på det, så det är jag inte så orolig för, visst var jag sugen på att äta men inte desperat. Jag blev nog mest besviken på min pappas reaktion.
2 kommentarer:
Se där, en bild!
21 000 steg är ju kanon!! Tråkigt med din pappas reaktion men det är strongt att sitta med utan att äta något alls. Jag tycker det är lättare om jag samtidigt äter. När vi var på kick-off så hade jag med mig pulver och bad dem tillreda åt mig. Pinsamt värre men det struntade jag i :-) Grattis på morsdag!
Du är bara så jävla duktigt och målmedveten!!! Imponerande. Önskar jag hade samma motståndskraft som du. Jag hade aldrig fixat restaurang. Spelar inte nån roll i vilken sammanhang så hade jag aldrig följt med. Du är tjejjen med GIRLPOWER!!!
Skicka en kommentar