Dag 58

Kan nästan inte förstå att jag skriver dag 58, det är ju en hel evighet. Det har både gått fort och långsamt på samma gång. Jag börjar bli sugen på att äta igen. Men oron för framtiden finns kvar och lurar.

I dag har jag varit på skolutflykt med hela vår enhet, vi är inte så särskilt stor enhet men vi var mellan 120-150 personer med alla dagisbarn, skolbarn och personal. Det är ju lite synd att man inte alltid har huvudet med sig i sådana här situationer. Jag har varit ute och jag har frusit mer än jag gjorde i går. Att jag inte tog med mig varmt vatten att blanda min chokladshake i!!!! Så dum man kan vara, det hade i alla fall värmt lite. Att stå ute i skogen och frysa en hel dag gör inte att man dricker lika mycket heller. För vem vill kissa i skogen en gång i halvtimman med 120 barn i krokarna?!!! Ni förstår dilemmat.

Har måndagens träningspass till trots bokat in ett nytt nybörjarpass i spinning klockan 16.30 i dag. Min svärmor har lovat att hämta barnen från lekrummet på gymmet strax efter att passet börjar och då fanns det inte längre någon ursäkt för att inte köra passet. Dessutom så var det faktiskt lite minus på vågen på morse så jag hoppas att det hade med spinningen att göra, lite i alla fall.

Min snälla pappa köpte ett regnställ åt mig i höstas, plus en fleecetröja som jag kunde ha under. Men nu är både regnställ och fleecetröja tokstora. Jag var inne på Sport-Inn när jag åkte från skogen och kollade om jag kunde hitta någon bra jacka. Hittade en som jag gillade, en röd. Brukar inte välja röd fast jag gillar det, för jag vill inte synas, svart syns mindre och man ser smalare ut. Men nu provade jag en röd. Storlek M och den passade! Så glad jag blev! Det är bara ett litet minus. Jag har tydligen långa armar och allt jag tar på mig brukar bli kort på ärmarna så även denna jacka. Inte tokkort, men det kommer att märkas om jag cyklar. Och det gör jag nästan aldrig. Åh, tänk om pappa kunde hjälpa till igen!!! Den var så fin!

Känner mig inte särskilt uppåt idag heller, det är konstigt, jag är på gränsen till deppig. Jag har ju , om jag räknar morgonens vikt bara lite drygt 5 kg kvar. Det borde jag väl vara glad över. Men inte ens det hjälper idag. Eftersom jag inte gått ner alls mycket de sista 3 veckorna så känns det som om upptrappningen är väldigt långt borta. Mitt mål är att nå 70 kg och sedan trappa upp.

På jobbet igår fick man blandade reaktioner. "Ska du försvinna helt?", "Hur länge ska du hålla på?", "Är det verkligen bra att inte äta alls på så lång tid?", dessa kommentarer känns överdrivna och jag kan inte ta åt mig dem. Det finns massor kvar av mig, jag håller på tills jag är klar, jag har min coach bakom mig och jag tror att det är lugnt att inte äta något under den tid det nu tar för mig.

Andra kommer med mer snälla kommentarer. "Men vad du har gått ner i vikt, får man fråga hur du gjort?"mm
När jag vid matbordet förklarade för någon att jag skulle nå mitt mål på 70 och sedan börja trappa upp med maten fick jag svaret. "Men 70 kg är inte det högt?" Vad menade hon? Skulle det vara onormalt att vara 172 och väga 70kg? Jag tror att det är ganska ok. Visst skulle jag drömma vidare så kanske 65 vore det ultimata målet. Men när jag började med sopporna så sa jag att jag nog skulle kunna vara nöjd med 75 kg men att det ultimata målet var 70. Då sa min coach att då skulle vi satsa på 70. Det är först nu när jag har 5 kg kvar som jag undrar hur mycket de 5 kilona kommer att göra på min kropp. Kanske vill jag väga 65. Men målet är satt till 70 denna gång och om jag vill gå ner mer så får jag ta det i höst eller nästa vår. Nu räcker det. Dessa 5 kg kommer att ta all min tid och kraft plus att jag vill njuta när jag går på sommarlov om 3 veckor. Då ska jag i alla fall få äta sallad, det är jag värd! 70 kg ska jag väga! jag kunder ju ha M på jackan då hade jag ändå en lite tjockare långärmad tröja under! Och jag ska ju gå ner mer så till sommaren borde jag kunna få in en lite tjockare tröja med. Så det så! 70 är inte högt omman har 91 att jämföra med! SÅ DET SÅ! Pilutta henne! Dessutom är hon inte så liten själv. Nu msåte jag byta om för mitt spinning äventyr! Suck!